Gästrecension från Dennis i årskurs fem

 

Dennis har läst böckerna Pappa polis (del 1) och Julian och Jim (del 2). Dessa finns också som film.

Så här tycker Dennis om böckerna:

”Positivt: Den var spännande med saker som man inte förväntar sig och saker som man inte tänker på. Boken väcker också väldigt många olika känslor till exempel: sorg, spänning, humor och glädje.

Åldrar: Den passar alla åldrar då det varken är ”skräck” så den är för läskig eller för barnslig.

Negativt: Det är inget negativt i boken, anser jag. Men det kan vara något som någon annan tycker.

Info om Pappa polis: Julians pappa blir skjuten i polistjänsten av Shitheads. Julian blir väldigt upprörd och börjar jakten på gärningsmännen och träffar Jim som han blir kompis med. Jim är medlem i Shitheads.

Info om Julian och Jim: När Julian och Jim fortsätter jakten så tvingas Jim att flytta och byta namn. Julian hälsar på och då händer det en del spännande saker.

Mer får ni läsa själva!

Jag rekommenderar de här böckerna för alla!”

Dennis avslutar med att säga: ”Jag läser nästa aldrig klart en bok, men den här boken läste jag klart jättesnabbt!”

Gästrecension från Bianca i årskurs fyra

Bianca har läst boken Samurajens döttrar – I mästarens skola. Så här tycker hon om boken:

”Jag tycker om den här boken för den är lite läskig och mystisk, exakt sådana böcker vill jag ha. Det som är lite dåligt är att det som gör att allt börjar hända kommer lite tidigt.”

Jag ger den fyra och en halv stjärna av fem.

Gästrecension från Joey i årskurs fyra

Luckan i golvet är en bok med fem småberättelser.

Jag har läst berättelsen Luckan i golvet, det var lite långtråkigt för det hände inte så mycket. Hade jag fått ändra något så skulle jag vilja ha lite mer spänning.

Jag ger boken tre stjärnor av fem.

Jag läste också berättelsen Fan är lös (namnet låter lite roligt). I den här berättelsen fanns det lite mer spänning än vad det fanns i Luckan i golvet, så det är någon jag skulle rekommendera. Men, den känns ändå lite overklig när du läser den så du blir inte skrämd riktigt om inte någon annan läser den för dig, skulle jag tro. Annars tycker jag att den är bra. Jag är nöjd och blir lite skraj av berättelsen.

Jag ger den fyra stjärnor av fem.

Längtar efter lästid

Nä, bloggen är inte nedlagd även om det kan verka som så just nu. Det känns som det var en evighet sedan jag läste en bok. Det känns som en evighet sedan jag fick skriva här. Livet som lärare i slutet av maj och början på juni är full av rättande och matrisifyllande. Jag ser fram emot vecka 24 och den efterlängtade lästiden.

 

Taggad i tegelstensutmaningen

Mrs E taggade mig i en tegelstensutmaning där man ska hitta de fem tjockaste lästa böckerna i sin bokhylla samt de två tjockaste olästa. Efter detta så taggar man fem andra.

Jag har därför letat fram de fem böcker som såg tjockast ut i bokhyllan och som jag läst:

Harry Potter och Fenixorden, 1001 sidor.
The Passage, 766 sidor.
Breaking Dawn, 754 sidor.
The Host, 617 sidor.
Ängelns lek, 587 sidor.

Böcker som har stått i hyllan och oroligt väntat på att få bli lästa är, i en gedigen samling, dessa:

Jonathan Strange & Mr. Norrell (hundörad bok sedan år tillbaka), 772 sidor.
(Och vet ni vad! När jag skulle kolla antalet sidor råkade jag läsa sista meningen – sådant är strängt förbjudet, typiskt!)
Perdido Street Station, 867 sidor.

Jag skickar såklart vidare utmaningen och taggar dessa fem: Det mörka tornet, En och annan bok, Sofies bokblogg, Pocketlover samt Nobelprisprojektet.

Skuggorna ruvar på hemligheter i Zafóns ”nya” ungdomsroman

No sooner had they stepped through the front door than they were submerged in a world of fantasy far beyond anything they could have imagined.

Jag har precis läst färdigt The Watcher in the Shadows av en av mina favoritförfattare Carlos Ruiz Zafón. Boken kom ut på spanska (Las Luces de Septiembre) första gången 1995 och ges nu ut på engelska.

Då jag läst ungdomsböckerna The Prince of Mist och The Midnight Palace innan av Zafón samt hans succéböcker om de bortglömda böckernas gravkammare: Vindens skugga, Ängelns lek samt Himlens fånge tycker jag mig, precis som jag skrivit tidigare, känna till Zafóns sätt att bygga upp en berättelse ganska väl. Därför blir jag inte förvånad när han även i denna bok väljer att leka med ord, uppdaga personers mörka förflutna och leverera en historia som jag anade mig till redan från början. (Jag vill påpeka att detta med att gissa hur historien kommer att sluta främst gäller ungdomsböckerna, det är betydligt mer invecklad intrig i böckerna som handlar om de bortglömda böckernas gravkammare).

Men trots att de aningar jag har ofta visar sig stämma förstörs inte läsglädjen av det. Snarare tvärtom, det är intressant att se hur han får ihop det. Jag läser Zafón med stor behållning då han är en mästare på att måla med språket och skrämma läsaren med dunkla, dimhöljda miljöer där mysterierna avlöser varandra.

Vad handlar boken om?
Familjen Sauvelle, bestående av modern Simone, dottern Irene och sonen Dorian, flyttar efter att fadern dött till Normadie där mamman fått arbete hos en rik leksakstillverkare vid namn Lazarus Jann.

På plats får Simone veta att hon ska ta hand om posten och inköpen av böcker till Lazarus gigantiska bibliotek. Cravenmoore, som den slottsliknande egendomen heter där Lazarus bor, innehåller fler rum än man kan räkna och gångar, prång och vindlande spiraltrappor som säkert varje människa skulle vilja ge sig i kast med att undersöka varje del av. Men, får Simone och barnen veta redan vid första besöket på egendomen, alla våningar förutom den på bottenplanet är förbjudna att besökas och mest förbjudet (vilket är lustigt då man inte får gå någonstans utöver bottenplanet) är västra flygeln. Där vårdar Lazarus sin hustru som sedan tjugo år tillbaka inte är vid sina sinnens fulla bruk efter att ha drabbats av en mystisk sjukdom. Simone och hennes barn verkar ta denna information med ro, medan jag som läsare vill att de genast ska ge sig iväg på äventyr och avslöja vad som döljer sig på alla de våningar där de inte får sätta sin fot. Helst av allt vill jag ju såklart att de ska bege sig till västra flygeln – men för att hamna där får man ge sig till tåls ett tag …

Magi när den är som bäst?

A sumptuous staircase seemed to spiral towards infinity. Looking up, the Sauvelles could see it vanishing into the central tower of Cravenmoore, which was crowned by a small turret with windows all around, infusing the house with an other-wordly light. Beneath this spectral glow lay an immense gallery of mechanical creations. On one side of the walls, a large clock with cartoon eyes smiled at the visitors. A ballerina, wrapped in a transparent veil, pirouetted in the centre of an oval hall in which every object, every detail, formed part of the world of fantastical creatures brought to life by Lazarus Jann. The doorknobs were smiling faces that winked as you turned them. A large owl with magnificent plumage slowly dilated its glass pupils as it flapped its wings. Dozens, perhaps hundreds, of miniature figures and toys filled and endless array of display cabinets it would have taken a whole lifetime to explore. A small mechanical puppy wagged its tail and barked playfully as a tiny metal mouse scurried by. Hanging from the ceiling, a merry-go-round of dragons and stars danced in mid-air to the distant notes of a music box.
Wherever they looked, the Sauvelles discovered new marvels, impossible new creations that defied anything they had ever seen before. For a few minutes all three of them just stood there, completely bewitched.

‘It’s … it’s amazing!’ said Irene, unable to believe her eyes.
‘Well, this is only the entrance hall. But I’m glad you like it,’ said Lazarus, leading them towards Cravenmoore’s grand dining room.

- Nej, läs ett kapitel till! Eller två till!

Jag känner mig tvungen att dela med mig av klassens entusiasm inför boken Eddie 12 och hon som heter Elsa/Elsa 12 och han som heter Eddie. Vi började läsa den i förra veckan och varken jag eller ungarna vill egentligen sluta läsa när vi väl börjat, för boken är så himla bra.

Upplägget är speciellt, något som titeln antyder. Det här är en ”två i en”-bok, ungefär som Clerasils 2 in 1 ;) Du kan välja att läsa berättelsen från Eddies perspektiv eller från Elsas perspektiv, beroende på från vilket håll du börjar läsa. Då vi i klassen inte skulle behöva välja singlade jag bok (istället för slant) om det. Jag kastade upp den spinnande boken i luften och lät den dunsa ner på en bänk och voilá: omslaget med Eddie som huvudkaraktär hamnade uppåt och där började vi alltså. (Boken mår bra efter den roterande flygturen, för er som undrar).

Hittills har vi fått reda på att Eddie är en tuffing i skolan, som skolkar en hel den. Hemma tar han däremot stort ansvar för sin lillebror då familjeförhållandena präglas av missbruk och därav också frånvarande vuxna. Eddie får köpa en mobil av en kompis. Två problem infinner sig i och med detta ”köp”: Eddie måste under kort tid, på något sätt, få ihop pengar till köpet och tar då till metoder som innebär att han bryter mot lagen. Han vet att mobiltelefonen är stulen och det som komplicerar det hela än mer är att den verkar tillhöra Elsa, en ny tjej som börjat i Eddies klass.

Hur Eddie ska lyckas lösa det hela är vi väldigt spända på att få veta. Det ska också bli intressant att få ta del av Elsas perspektiv i allt detta. Är hennes tillvaro raka motsatsen till Eddies? Har hon märkt att det är han som har hennes mobil? Hur är det att vara ny i klassen? Och, hur lyckas man behålla spänningen att vilja läsa vidare om Elsa när vi väl fått ett slut på historien genom Eddie? Detta och mycket mer frågar vi oss under läsningens gång.

Då kapitlen är korta, mellan två till fem sidor, går det väldigt snabbt att läsa boken. Vilket gör den till en perfekt bok att läsa högt i klassen. Ungarna vill höra mer (och jag också) så det är svårt att sätta stopp efter att vi bestämt att vi endast ska läsa tre kapitel exempelvis. Hur som, snart är det måndag och vi kan återigen få ta del av Eddies kamp mot klockan i jakten på pengarna. Ska ha klara det? Eller blir det stryk istället?

Jag läser boken i en årskurs fem, men tycker nog att den passar från fyran och uppåt. Jag tycker ju att den är bra, så säkerligen gör äldre elever och även andra vuxna det också, så: läs!