Stenkistan

20862124_10155518720596760_177481579_oJag har precis läst Stenkistan av Annika Widholm. Det är Hegas förlag som ger ut boken som ligger på Hegas-nivå 4. Det är alltså en bok till ”dig som vill lära dig några svåra ord” med ”ett språk som ställer lite högre krav på ordförråd och grammatik.” Lix (läsbarhetsindex) 20. Boken är från 9 år och uppåt.

Jag tycker Stenkistan är en riktig bladvändare. Berättelsen börjar med att Lukas, 13 år, hittar en dödskalle (jag har alltid trott det stavades döskalle, så där fick jag lära mig något nytt) i skogen. Han tar med sig kraniet till en osteolog för att ta reda på hur gammalt det kan vara. Kan det vara så att Lukas hittat kvarlevorna efter en liten flicka som försvann från bygden för länge sedan?

Stenkistan är härligt mystisk men handlar också om livet som nybakad tonåring med kärleksproblem.

Hade jag fortfarande arbetat som lärare så hade jag läst boken med mina elever i år 4 eller 5. Kanske hade vi då diskuterat boken utifrån denna läsnyckel. Nu får boken flytta från mig till en lärarkollega och hennes klass istället, hoppas de kommer läsa, rysa och mysa!

Skärmavbild 2017-08-14 kl. 22.57.17

Tack, Hegas för recensionsexemplaret.

En humoristisk historia om mod

Skärmavbild 2017-03-19 kl. 22.25.39

Jag har läst Tjockskallarnas uppror av Kalle Holmqvist, den utspelar sig i en by som heter Uggledalen och året är 1659. Kungen har bestämt att det är dags att kriga med dansken (igen). I Uggledalen, som befolkas av Tjockskallar, bestämmer sig folket för att vägra skicka ut sina karlar i strid även om straffet för vägran är döden.

Tjockskallarnas uppror är en lättläst historia om livet på 1600-talet. Då jag arbetat som historielärare på mellanstadiet blir jag glad att det skrivits en bok som med fördel kan högläsas i klassen för att undersöka en tid så olik vår. Hur var det exempelvis att leva i ett samhälle där kungens makt var given av Gud och inte skulle eller kunde ifrågasättas?

Kalle Holmqvist skriver på ett humoristiskt sätt om folket i Uggledalen, vars huvuden är så fulla av egna tankar och idéer att de kallas för tjockskallar. De vågar stå upp mot kungen och kyrkan för att rädda sina karlar i byn från att bli tvingade ut i krig. Historien är en berättelse om mod och kritiskt tänkande. En humoristisk, smart och lärorik historia.

Tack, Murbruk förlag för recensionsexemplaret.

Fattigfällan – en viktig bok

Just nu läser jag en bok som jag tycker är riktigt viktig. Jag kan inte riktigt tro att det är sant, det jag läser för jag har alltid tänkt att det finns ett skyddsnät i Sverige för oss att bli uppfångade av om det skulle vara så att allt verkligen skiter sig. Det trodde Beata också.

ska%cc%88rmavbild-2016-12-15-kl-23-01-52Fattigfällan är skriven av Charlotta von Zweigbergk och handlar om Beata som är en kvinna i medelåldern, egen företagare sedan 20 år tillbaka och som hela sitt yrkesverksamma liv varit noga med att betala in sina räkningar i tid och skött bokföringen exemplariskt. Hon är inte någon som slösar de pengar hon tjänar. Hon säger att hon som ensamstående fyrabarnsmamma lärt sig att hushålla med pengarna, även om barnen är utflugna, när läsaren får börja ta del av hennes tillvaro.

Att läsa Fattigfällan som att den handlar enbart om Beata är ju så klart inte tanken. Beata får vara den som visar oss andra hur många har det i vårt land, när de faller mellan stolarna och hamnar i det värsta av utanförskap.

För Beatas del börjar allt med att hon blir sjuk. Jag får för mig att hon blivit utbränd men det är inget som någonsin bekräftas i boken. Hon gör sitt bästa för att betala av de räkningar hon har, använder sina besparingar den första tiden, för att inte hamna hos inkasso eller kronofogden. Hon kontaktar socialtjänsten för att få ekonomisk hjälp. Det tar tid innan hon får komma dit och då har hon verkligen inga pengar kvar, ändå nekas hon hjälp. Beata hamnar i ett moment 22, hon får inga pengar. I alla fall inga månatliga betalningar. Det kommer småsummor då och då. Hon kan aldrig planera någonting. Aldrig veta om hon har pengar att betala hyra eller köpa mat och andra förnödenheter för.

Omgivningen kan verkligen inte förstå att Beata är totalt utblottad. Hon får det ”goda rådet” efter det andra: betala räkningarna direkt när du får dem, budgetera och till sist är det någon som tycker att hon ska skaffa en god man som kan hantera hennes pengar. Verkligheten är ju den att hon inte har en endaste liten peng att hantera över huvud taget, men det kan ingen få in i huvudet. Alla har, liksom Beata själv hade, bilden av det sociala skyddsnätet för ögonen. Man får hjälp. Ingen i Sverige kan vara fattig. I så fall är den personen en tiggare från ett annat land. Eller, en person som inte kan ta hand om sig själv och orsakat sin fattigdom genom osunt beteende. Ungefär så, går resonemangen.

Det som slår mig mest, förutom alla helt vidriga surrealistiska möten med socialtjänsten är bemötandet av Beata. Att hon blir så fullständigt utanför. Hon passar inte in någonstans. Hennes vänner drar hon sig bort ifrån, eller de från henne. Hon passar inte längre in i den sociala kontexten. Hon bidrar inte längre med det som folk förväntar sig att hon ska bidra med. Visst, de kan se att hon har det svårt och de kan bjuda på en bit mat. Men när det upprepas flera gånger om så börjar det kännas obehagligt. En vän bjuder väl tillbaka?

Socialtjänsten bemöter Beata som en siffra i statistiken. Hon är inte någon riktig person för Mumin, som Beata kallar sin kontakt. Mumin dristar sig vid ett tillfälle, när Beata är helt förkrossad, att påpeka att ”du verkar upprörd.” Det är just bemötande hos socialtjänsten som gör mest ont i Beata. Att inte bli bemött och sedd som en människa är värre än att gång på gång bli nekad hjälp. Kyrkan är den enda plats där hon blir bemött med värme och medkänsla. Den enda plats där hon kan tala med någon som behandlar henne som en jämlike. Det finns tillfällen när Beata önskar att hon vore någon av uteliggarna på gatan. De är i alla fall en del i en gemenskap. De betraktar varandra som jämlikar – något som Beata saknar något oerhört.

jul16
Den här texten ingår i Sofies julkalenderbloggstafett, gårdagens inlägg hittar du hos Lyrans noblesser morgondagens kommer hos Bokskåpet.

 

 

 

Julkalenderbloggstafett 2016

 

1-24

Hej!

Nu lackar det mot jul och det är ju alltid kul (säger jag som då alltid måste rimma). Det är inte ofta jag hinner uppdatera den här bokbloggen, men när det är jul då vill jag vara med.

Varje dag fram till jul skriver en bokbloggare om en viktig bok. Följ med på resan fram till den 24:e!
1 december Sofies bokblogg

2. Sagan om sagorna

3. Elin,Bokslukaren

4. C.R.M. Nilsson 

5. Hanneles bibliotek 

6. Agnes bokblogg 

7. Emeli, Boozen Books

8. Breakfast book club 

9. Sincerely Johanna

10. Camilla, Vad vi läser

11. Rebecca, Bokintresse

12. Emmelie, Bokmumriken

13. Anna, Stories from the City

14. Hanna, Den läsande kaninen

15. Lysans noblesser

16. Lisa, Pantalaimone

17. Lakritsboken, Bokskåpet

18. Elvira, TheWorld I Live In

19. Gabriella

20. Sizzens blogg

21. Sofie Schander

22. Liza, I regnet

23. Boktanken

Bränt land av Cecilia Åhman

IMG_5342

Boken Bränt land är Cecilia Åhmans debutroman och handlar om Atiline som är en föräldralös, ung kvinna med magiska förmågor. Problemet är att hon inte är medveten om att hon har dessa förmågor samt att magi, i hennes värld, är belagt med dödsstraff. Dock finns det en slavägare som känner till detta och han vill därför få fatt i henne för att göra henne till sin och genom hennes magi utöka sin makt. Det är ungefär där, när slavhandlaren köpslår om henne, som boken börjar. Atiline förstår att något är i görningen och lyckas fly, men hela tiden är slavägaren henne i hasorna.

Alla skräckhistorier hon hört kom till liv inom henne och visade upp sina huggtänder. Om de berättades i hemmet med trygga väggar runtomkring tycktes de löjliga, men här ute, där hon var ensam och jagad, blev de till något annat. Hon föreställde sig slingrande larver under stenarna, troll som lurade bakom buskar och träd och demoner som stod utspridda i mörkret likt statyer, med blodiga tungor över vassa tänder. Varje litet ljud från skogen hon kunde höra över den ansträngda andhämtningen fick henne att känna sig allt mer instängd, trots att hon var omgiven av öppna landskap. Hon hade gjort sitt val. Det fanns inte längre någon möjlighet att vända tillbaka.

FullSizeRender (3)I bokens början tyckte jag att det var alltför många beskrivningar och det fanns ett visst motstånd i läsningen, men efter något kapitel hade jag vant mig och istället insåg jag hur väl Åhman har lyckats måla upp världen och karaktärernas upplevelser. Boken växer ju längre in i den jag tar mig (så som det kanske brukar vara med böcker) men handlingen överraskar och hela tiden dyker det upp nya spännande platser och varelser som driver Atiline och berättelsen framåt.

Språket är också lite gammalmodigt här och där, små ord som gör stor skillnad och passar IMG_5339ypperligt för att gestalta denna värld som inte är som vår. Det är en värld där man tar sig fram med hjälp av hästar eller på skepp med segel. De fattiga vandrar såklart, likt Atiline, tills deras kläder och skodon hänger i trasor. Jag får en medeltida känsla, när jag läser Bränt land. Men kvinnorna på medeltiden hade inte så mycket makt, men det har kvinnorna här. I alla fall har de samma möjlighet som männen att inneha stor makt och de missbrukar den för sina egna syften, så som tyranner gjort i alla tider.

Bränt land är första boken i en svit om tre kallade Arvet efter mörkertiden.

Nedan ett utdrag som är, lite redigerat för att inte avslöja för mycket, en utmaning för den klaustrofobiska läsaren ;)

Mörkret trängde in från alla håll, ringlade sig runt Atilines kropp och tycktes hålla fast henne där och aldrig låta henne se dagsljuset igen. […] Hon trevade framför sig, kände fuktig jord och grus mot händerna och började krypa. Tunikan gled upp och det sträva och riviga underlaget fick huden att fläkas upp på armbågar, ben och handflator. Det sved och bultade i huden. Den instängda luften var kvävande med sin jordiga doft och den gjorde henne panikslagen – hon försökte tvinga sig själv att ta jämna och lugna andetag. Det var tyst där nere och hon hörde de egna hjärtslagen. Hon tänkte på slavägaren och hur hopplöst allt var. Det gick inte att föreställa sig att det fanns en värld någonstans utanför, där människor levde vanliga liv. Hon var ständigt fast i en mörk gång utan slut, för det verkade inte finnas något slut – inget mål på den ständiga flykten.
Tunneln blev trång och väggarna slöt sig runt henne, kramade kroppen och försökte hindra hennes framfart. Hon lade sig ner på magen och ålade sig framåt. Marken var kall, men kravlandet fick henne att svettas. Vid ett tillfälle trodde hon att hon hade fastnat och skrek vilt medan hon sprattlade med kroppen och sköt på med fötterna. Det enda hon kunde tänka på var att hon skulle dö där utan att ens ha fått veta sina föräldrars namn.

Den andra boken är i skrivandes stund på gång, jag längtar. (I hemlighet drömmer jag om att få se Bränt land som film någon gång i framtiden, det skulle vara något!)

Cecilia Åhmans hemsida: Bränt land
Läs ett utdrag ut bränt land på smakprov.se

 

Utlottning av mönster av Jenny Hellström!

Hej boktok!

Är du också en sytok? Då tycker jag du ska passa nu! Jag har fått möjligheten att lotta ut ett av Jenny Hellströms nya mönster: ”GANGSTÁ”-top, som du kan sy med eller utan huva i storlekarna xs-xxl. IMG_5163

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 22.19.41
Du kanske har sytt något ur hennes två böcker tidigare? Jag har bara sytt en Lily Shirt ur Sy! Från hood till skjortklänning, men det finns en massa plagg som jag skulle vilja göra framöver.

Men, tillbaka till GANSTÁ-mönstret! Det levereras i en snygg förpackning, som i sig känns som en present. Du får nämligen inte bara ett mönster utan också en fin liten folder med peppande text kring plagget, snygga inspirerande bilder och givetvis instruktion kring hur du ska göra. Instruktionen är både på svenska och engelska.

Här ser ni hur innehållet i en förpackning kan se ut (+ mönstret också, såklart):
IMG_5158 IMG_5159 IMG_5160 IMG_5161 IMG_5162

Hur du ska göra för att vara med i utlottningen? Skriv en kommentar till det här inlägget. Din kommentar kan handla om precis vad som helst! Du är, kanske som jag, nybörjare på att sy? Du kanske har sytt sedan urminnes tider? Du kanske älskar att sy i trikå och våndas att prova andra material? Hur som, skriv något bara så är du med i utlottningen. Sista dag att skriva kommentar är den 14 augusti. Lycka till!

Läs- och TV-tips med Jenny Hellström:
Sy! Från hood till skjortklänning (2013)
IMG_5164Sy! Urban Collection 
(2014)
IMG_5166Sy, sy, sy – på UR Skola

Drama för unga – Den oändliga historien

Skärmavbild 2016-07-26 kl. 10.43.45

Jag har lyssnat på Sveriges radios version av Den oändliga historien av Michael Ende. Det är åtta avsnitt á 15 minuter och passar verkligen ypperligt att lyssna på så här i semestertider, oavsett om du är gammal eller ung.

Själv blir jag så nostalgisk att jag blir gråtfärdig ibland, filmen Den oändliga historien var en av mina allra största favoriter när jag var liten. Min morbror hade filmen hemma, påVHS, och jag cyklade till dem och lånade den säkerligen varannan vecka. Sedan tittade jag och min granne Daniel på den, och inte sällan var min lillebror David med också. Daniel ville alltid vara Atreyu och jag ville alltid vara barnkejsarinnan, för givetvis ville man vara någon i den där berättelsen. I efterhand tänker jag att vi nog alla egentligen var Bastian, det är ju han som får vara med om allt och får veta allt. Bastian vill jag vara och jag har nog, trots åldern, aldrig slutat leta efter min alldeles egna Oändliga historia (och jag tittar fortfarande i garderoberna och önskar att en av dem ska sakna en vägg och istället dölja en granskog …) där Oryn skulle ta mig med till en annan värld, in i Fantasien. 

Här kan ni lyssna på Den oändliga historien:
Drama för unga