Bee afraid, bee very afraid

28944278_10156105166531760_1374920968_o

Binas historia är verkligen så värd din tid. Jag har precis lagt ifrån mig boken, så egentligen kanske det är för tidigt att skriva något om den precis nu. Kanske borde jag fundera lite på vad jag vill säga? Det jag vet är att det var en stark läsupplevelse och att jag grät mycket på slutet. Binas historia fick mig att fundera mycket över vad vi människor håller på med egentligen här på jorden och vad det är som, när saker ställs på sin spets, verkligen betyder någonting.

Händelseförloppet i Binas historia berättas ur tre personers perspektiv:

William lever i England under 1800-talet. Han är sedan en tid sängliggande. När den försörjande familjefadern inte kan dra in pengar längre svälter familjen. Men William kan inte förmå sig att stiga upp och förändra situationen. Tidigare i livet ägnade han sig åt naturvetenskapliga studier, men en händelse har trasat sönder honom och fått honom att mista all passion och driv till det som förut fick honom att gå upp om morgnarna.

George lever i Ohio, USA, 2007. I generationer har hans familj varit biodlare men det verkar som om det enda barnet, en son, vill annorlunda. Studier på annan ort lockar och snart ger sig sonen av från familjegården. Kvar blir George som oroar sig. Över gårdens framtid men också över de rykten om hela bisamhällen som plötligt och spårlöst försvinner från sina kupor. Inte är det väl något som kommer drabba också George och hans bin?

Tao lever i Kina år 2098. Framtiden är en dystopisk plats. Ingen har längre tid för nya idéer och innovationer, människorna har fullt upp med att försöka överleva. I Taos verklighet är bina utrotade. I deras ställe tvingas Tao och andra människor handpollinera fruktträd dag ut och dag in. En dag ser Tao en grupp små barn, så unga som sex, sju år komma gående mot fruktträden där de ska få börja arbeta. Tao önskar sin egen son en annan framtid, men är den möjlig?

Angående titeln till det här inlägget – Bee afraid, bee very afraid (som tydligen kommer från filmen Flugan) valdes på grund av att jag blir rädd för framtiden när jag läser sådana här böcker. Har du läst boken, vad tyckte du? Behöver jag/vi vara rädda? Kommentera gärna. <3

Annonser

Blodlokan

21616990_10156095868641760_1327776176_o
Jag fick Blodlokan (del 1 i Motståndstrilogin) som recensionsexemplar i januari och kastade mig över den direkt. Ja, sen läste jag den också. Skämt åsido, jag gick igång på hur boken presenterades och givetvis dess författare. När Louise Boije af Gennäs börjar skriva thrillers, då blir jag mer än nyfiken.

Så, hur var då boken? En bladvändare av rang. Boken börjar med en prolog där en person dör. Vem som dör och vilka som dödar denne vet vi inte men jag som läsare tror mig veta detta relativt snabbt in i handlingen. Saken är bara den att vissa skeenden gör att jag sedan börjar tvivla. Jag tror inte jag har rätt, för det vore för enkelt. Och det är just det här tvivlet som genomsyrar hela boken. Känslan av att det som huvudpersonen ser och upplever kan hon inte riktigt tro på OCH känslan av att något är jäkligt skevt.

Huvudpersonen Sara har precis flyttat till Stockholm. Hon landar ett välrenommerat PR-jobb efter bara några dagar i storstaden, utan att ens söka det. Ja, det kanske låter lite för bra för att vara sant. Det är så Sara känner det också. Det gick lite för lätt. Saker och ting kan inte och är inte som de ter sig vara. Men vad är det som inte stämmer?

I boken varvar Boije af Gennäs Saras upplevelser i vardagen med utdrag ur olika tidningasartiklar. Med hjälp av dessa artiklar rullas en stor konspiration i maktens korridorer upp framför ögonen på Sara och mig som läsare. Ibland behöver jag stanna upp i läsningen och googla grejer, för jag blir så himla nyfiken. Stämmer det här, på riktigt? Jag vill veta!

Att boken slutar med en cliffhanger är helt underbart (jobbigt) – varför är det så lång tid kvar tills bok två i Motståndstrilogin kommer i september? Jag vill läsa nu! Det är härligt att få vänta men ibland går tiden bara så långsamt.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Du döljer väl inga kaniner i garderoben?

Titta på det här bokomslaget. Vad tror du boken kommer att handla om?

27999986_10156015432791760_1548395420_o

Vet du vad jag trodde att den skulle handla om? Nu berättar jag det. En kanin som snodde gurkor. För jag tänker att de allra flesta vet att kaniner verkligen älskar gurkor. Men sedan, när jag började läsa, så visade det sig att boken inte alls handlar om det.

Gurktjuven handlar om Fia som stjäl sin klasskamrats kanin. Kaninen heter Gurkan. Och du får tänka precis vad du vill om Fias tjuvaktiga handling, hon tycker i alla fall inte att den är fel. Inte så värst i alla fall. För kan någon vara en kompistjuv så kan väl någon annan vara en kanintjuv … eller?

Fia går i fyran. Hon har alltid varit bästa kompis med Emma och de umgås varje dag. Detta förändras när Monkan kommer till klassen. Fia blir utanför.

Hej, du som är vuxen!
Gurktjuven behandlar många frågor om etik, moral och livsfrågor som passar bra att diskutera, både under läsningens gång och när boken tagit slut. Läs den för ditt barn! Är du lärare kan ni ha den som högläsningsbok i klassen. Gurktjuven är en relativt lättläst bok som är 118 sidor lång och skriven av Emma Frey-Skött.

Grace – kanske ses vi en annan gång?

IMG_2132
Det finns så många böcker och så lite tid. Hur gör jag då med en bok som inte griper tag?

Jag har försökt att ta mig igenom Grace av Anthony Doerr men det finns ett motstånd, jag blir aldrig tillräckligt intresserad för att ta mig vidare. Riktigt trist eftersom jag efter att ha läst om boken hade höga förväntningar på den. Jag funderar på om den kanske kommer kännas mer rätt för mig vid ett annat tillfälle, för just nu ger jag upp läsningen och tar mig an någon annat.

Jag har inte läst Ljuset vi inte ser men tydligen, har jag sett av andras recensioner, så ska den vara en riktig bladvändare.

Tack för recensionsexemplaret, Bookmark förlag.

Sjusiffrigt

FullSizeRender
Sjusiffrigt är den första roman jag läser av Anna Karolina men det lär inte bli den sista.

I Sjusiffrigt är det ett högt tempo från start. Att kapitlen är relativt korta gör att det är lätt att tänka ”jag läser bara ett kapitel till” och så blev det rätt många gånger, i alla fall för mig. När jag inte läste boken drog den i mig, jag ville fortsätta läsa så snart som möjligt.

Det är nytt och spännande att få läsa en bok där det är kvinnor som är förövare. I Sjusiffrigt problematiseras också just detta. Den manlige polisen, som är kvinnorna hack i häl, tjusas och dras till dem samtidigt som han är fast besluten om att sätta dit dem.

OCH! Att Anna Karolina tillsammans med Mons Kallentoft ska skriva bok fem i Herkulesserien ska bli spännande, älskar den serien! Höghastighetsläsning när den är som bäst ;)

Tack, Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Välkommen till Motala – de otrogna träsktrollens hemvist

22532404_10155693778426760_836335176_o

Välkommen till Motala – Östergötlands sjöstad! Nu kanske staden vid Vätterns strand behöver fundera på att byta slogan … Välkommen till Motala – de otrogna träsktrollens hemvist! I den nya finns ju i alla fall viss känsla för vatten kvar, om än kanske, inte lika lockande? Min hemstad Motala, det är så roligt att få läsa om dig i skönlitterär form och det finns nog ingen som skriver så utan krusiduller om livets jäkla vedermödor som Jossan <3

Jag saknar Motala! Inte för alla otrogna män som verkar bo där, utan för den härliga gemenskap som jag fick vara en del av under några dagar då jag befann mig mellan pärmarna på Josefine Sandbloms bok Kalla mig Amanda.

Vem är då Amanda? Amanda, eller rättare sagt Kalla mig Amanda, är en blogg där några av kvinnorna i boken skriver av sig om otrogna karlar de träffat i Motalas nattvimmel. Det tar inte lång tid innan bloggen sprids vitt och brett och blir den stora snackisen på östgötaslätten.

Om du gillar småstäder, lekland, att läsa bloggar och slänga käft, göra listor eller avsaknaden av listor, vin och svin samt krossade hjärtan och fulgråt är Kalla mig Amanda något för dig. Älskar du också, precis som jag, kvinnor som stöttar varandra i vått och torrt är verkligen Kalla mig Amanda en bok för dig. Tycker du inte om att läsa ingående beskrivningar om karaktärer som sexar sig, över en sida eller två, bör du kanske komma över det eftersom det finns en hel del sexande mellan början och slutet i den här boken. Som en av karaktärerna skulle uttrycka sig ”bläddra i (kött)-boken själv” så får du se.

Nästa bok, om Amanda, ska tydligen utspela sig under Vätternrundan, låter svettigt! ;)

Vilse bland trollen

22198958_10155653410286760_1282974895_o
I Annika Widholms Trollspanarna är Malva och Hanna ute i skogen med klassen. En skogsguide, Trulsa, berättar för klassen om skogen och trollen som bor där. Ju mer Trulsa berättar om trollen desto mer upprörd blir Malvas och Hannas lärare Peter. ”Troll finns inte på riktigt!” säger han och avbryter Trulsa och skickar ut eleverna på tipspromenad. Två och två ska de gå en slinga i skogen, följa de gula banden för att hitta rätt. Malva och Hanna ger sig iväg men nästan direkt hamnar de på avvägar, de ser inga gula band och klasskamraterna är som uppslukade av jorden. Malva och Hanna är vilse och ur skogen hörs läskiga ljud, tänk om de blir tagna av trollen!

Trollspanarna är en lättläst, humoristisk och småläskig bok, från Hegas förlag, för barn i åldern 6-9 år. Boken är skriven på Hegas-nivå 2, vilken är en bok för den som ”vill ha ett enkelt och konkret språk som är lätt att avkoda.” Berättelsen består av 45 sidor och lix ligger på 17.  Fina illustrationer i färg av Jonna Björnstjerna fyller boken och hjälper läsaren med läsförståelsen.

Trollspanarna är tredje boken i serien Spanarna. Sedan tidigare finns böckerna Spökspanarna och Zombiespanarna.

Tack Hegas förlag för recensionsexemplaret.