Fattigfällan – en viktig bok

Just nu läser jag en bok som jag tycker är riktigt viktig. Jag kan inte riktigt tro att det är sant, det jag läser för jag har alltid tänkt att det finns ett skyddsnät i Sverige för oss att bli uppfångade av om det skulle vara så att allt verkligen skiter sig. Det trodde Beata också.

ska%cc%88rmavbild-2016-12-15-kl-23-01-52Fattigfällan är skriven av Charlotta von Zweigbergk och handlar om Beata som är en kvinna i medelåldern, egen företagare sedan 20 år tillbaka och som hela sitt yrkesverksamma liv varit noga med att betala in sina räkningar i tid och skött bokföringen exemplariskt. Hon är inte någon som slösar de pengar hon tjänar. Hon säger att hon som ensamstående fyrabarnsmamma lärt sig att hushålla med pengarna, även om barnen är utflugna, när läsaren får börja ta del av hennes tillvaro.

Att läsa Fattigfällan som att den handlar enbart om Beata är ju så klart inte tanken. Beata får vara den som visar oss andra hur många har det i vårt land, när de faller mellan stolarna och hamnar i det värsta av utanförskap.

För Beatas del börjar allt med att hon blir sjuk. Jag får för mig att hon blivit utbränd men det är inget som någonsin bekräftas i boken. Hon gör sitt bästa för att betala av de räkningar hon har, använder sina besparingar den första tiden, för att inte hamna hos inkasso eller kronofogden. Hon kontaktar socialtjänsten för att få ekonomisk hjälp. Det tar tid innan hon får komma dit och då har hon verkligen inga pengar kvar, ändå nekas hon hjälp. Beata hamnar i ett moment 22, hon får inga pengar. I alla fall inga månatliga betalningar. Det kommer småsummor då och då. Hon kan aldrig planera någonting. Aldrig veta om hon har pengar att betala hyra eller köpa mat och andra förnödenheter för.

Omgivningen kan verkligen inte förstå att Beata är totalt utblottad. Hon får det ”goda rådet” efter det andra: betala räkningarna direkt när du får dem, budgetera och till sist är det någon som tycker att hon ska skaffa en god man som kan hantera hennes pengar. Verkligheten är ju den att hon inte har en endaste liten peng att hantera över huvud taget, men det kan ingen få in i huvudet. Alla har, liksom Beata själv hade, bilden av det sociala skyddsnätet för ögonen. Man får hjälp. Ingen i Sverige kan vara fattig. I så fall är den personen en tiggare från ett annat land. Eller, en person som inte kan ta hand om sig själv och orsakat sin fattigdom genom osunt beteende. Ungefär så, går resonemangen.

Det som slår mig mest, förutom alla helt vidriga surrealistiska möten med socialtjänsten är bemötandet av Beata. Att hon blir så fullständigt utanför. Hon passar inte in någonstans. Hennes vänner drar hon sig bort ifrån, eller de från henne. Hon passar inte längre in i den sociala kontexten. Hon bidrar inte längre med det som folk förväntar sig att hon ska bidra med. Visst, de kan se att hon har det svårt och de kan bjuda på en bit mat. Men när det upprepas flera gånger om så börjar det kännas obehagligt. En vän bjuder väl tillbaka?

Socialtjänsten bemöter Beata som en siffra i statistiken. Hon är inte någon riktig person för Mumin, som Beata kallar sin kontakt. Mumin dristar sig vid ett tillfälle, när Beata är helt förkrossad, att påpeka att ”du verkar upprörd.” Det är just bemötande hos socialtjänsten som gör mest ont i Beata. Att inte bli bemött och sedd som en människa är värre än att gång på gång bli nekad hjälp. Kyrkan är den enda plats där hon blir bemött med värme och medkänsla. Den enda plats där hon kan tala med någon som behandlar henne som en jämlike. Det finns tillfällen när Beata önskar att hon vore någon av uteliggarna på gatan. De är i alla fall en del i en gemenskap. De betraktar varandra som jämlikar – något som Beata saknar något oerhört.

jul16
Den här texten ingår i Sofies julkalenderbloggstafett, gårdagens inlägg hittar du hos Lyrans noblesser morgondagens kommer hos Bokskåpet.

 

 

 

Julkalenderbloggstafett 2016

 

1-24

Hej!

Nu lackar det mot jul och det är ju alltid kul (säger jag som då alltid måste rimma). Det är inte ofta jag hinner uppdatera den här bokbloggen, men när det är jul då vill jag vara med.

Varje dag fram till jul skriver en bokbloggare om en viktig bok. Följ med på resan fram till den 24:e!
1 december Sofies bokblogg

2. Sagan om sagorna

3. Elin,Bokslukaren

4. C.R.M. Nilsson 

5. Hanneles bibliotek 

6. Agnes bokblogg 

7. Emeli, Boozen Books

8. Breakfast book club 

9. Sincerely Johanna

10. Camilla, Vad vi läser

11. Rebecca, Bokintresse

12. Emmelie, Bokmumriken

13. Anna, Stories from the City

14. Hanna, Den läsande kaninen

15. Lysans noblesser

16. Lisa, Pantalaimone

17. Lakritsboken, Bokskåpet

18. Elvira, TheWorld I Live In

19. Gabriella

20. Sizzens blogg

21. Sofie Schander

22. Liza, I regnet

23. Boktanken

Bränt land av Cecilia Åhman

IMG_5342

Boken Bränt land är Cecilia Åhmans debutroman och handlar om Atiline som är en föräldralös, ung kvinna med magiska förmågor. Problemet är att hon inte är medveten om att hon har dessa förmågor samt att magi, i hennes värld, är belagt med dödsstraff. Dock finns det en slavägare som känner till detta och han vill därför få fatt i henne för att göra henne till sin och genom hennes magi utöka sin makt. Det är ungefär där, när slavhandlaren köpslår om henne, som boken börjar. Atiline förstår att något är i görningen och lyckas fly, men hela tiden är slavägaren henne i hasorna.

Alla skräckhistorier hon hört kom till liv inom henne och visade upp sina huggtänder. Om de berättades i hemmet med trygga väggar runtomkring tycktes de löjliga, men här ute, där hon var ensam och jagad, blev de till något annat. Hon föreställde sig slingrande larver under stenarna, troll som lurade bakom buskar och träd och demoner som stod utspridda i mörkret likt statyer, med blodiga tungor över vassa tänder. Varje litet ljud från skogen hon kunde höra över den ansträngda andhämtningen fick henne att känna sig allt mer instängd, trots att hon var omgiven av öppna landskap. Hon hade gjort sitt val. Det fanns inte längre någon möjlighet att vända tillbaka.

FullSizeRender (3)I bokens början tyckte jag att det var alltför många beskrivningar och det fanns ett visst motstånd i läsningen, men efter något kapitel hade jag vant mig och istället insåg jag hur väl Åhman har lyckats måla upp världen och karaktärernas upplevelser. Boken växer ju längre in i den jag tar mig (så som det kanske brukar vara med böcker) men handlingen överraskar och hela tiden dyker det upp nya spännande platser och varelser som driver Atiline och berättelsen framåt.

Språket är också lite gammalmodigt här och där, små ord som gör stor skillnad och passar IMG_5339ypperligt för att gestalta denna värld som inte är som vår. Det är en värld där man tar sig fram med hjälp av hästar eller på skepp med segel. De fattiga vandrar såklart, likt Atiline, tills deras kläder och skodon hänger i trasor. Jag får en medeltida känsla, när jag läser Bränt land. Men kvinnorna på medeltiden hade inte så mycket makt, men det har kvinnorna här. I alla fall har de samma möjlighet som männen att inneha stor makt och de missbrukar den för sina egna syften, så som tyranner gjort i alla tider.

Bränt land är första boken i en svit om tre kallade Arvet efter mörkertiden.

Nedan ett utdrag som är, lite redigerat för att inte avslöja för mycket, en utmaning för den klaustrofobiska läsaren ;)

Mörkret trängde in från alla håll, ringlade sig runt Atilines kropp och tycktes hålla fast henne där och aldrig låta henne se dagsljuset igen. […] Hon trevade framför sig, kände fuktig jord och grus mot händerna och började krypa. Tunikan gled upp och det sträva och riviga underlaget fick huden att fläkas upp på armbågar, ben och handflator. Det sved och bultade i huden. Den instängda luften var kvävande med sin jordiga doft och den gjorde henne panikslagen – hon försökte tvinga sig själv att ta jämna och lugna andetag. Det var tyst där nere och hon hörde de egna hjärtslagen. Hon tänkte på slavägaren och hur hopplöst allt var. Det gick inte att föreställa sig att det fanns en värld någonstans utanför, där människor levde vanliga liv. Hon var ständigt fast i en mörk gång utan slut, för det verkade inte finnas något slut – inget mål på den ständiga flykten.
Tunneln blev trång och väggarna slöt sig runt henne, kramade kroppen och försökte hindra hennes framfart. Hon lade sig ner på magen och ålade sig framåt. Marken var kall, men kravlandet fick henne att svettas. Vid ett tillfälle trodde hon att hon hade fastnat och skrek vilt medan hon sprattlade med kroppen och sköt på med fötterna. Det enda hon kunde tänka på var att hon skulle dö där utan att ens ha fått veta sina föräldrars namn.

Den andra boken är i skrivandes stund på gång, jag längtar. (I hemlighet drömmer jag om att få se Bränt land som film någon gång i framtiden, det skulle vara något!)

Cecilia Åhmans hemsida: Bränt land
Läs ett utdrag ut bränt land på smakprov.se

 

Utlottning av mönster av Jenny Hellström!

Hej boktok!

Är du också en sytok? Då tycker jag du ska passa nu! Jag har fått möjligheten att lotta ut ett av Jenny Hellströms nya mönster: ”GANGSTÁ”-top, som du kan sy med eller utan huva i storlekarna xs-xxl. IMG_5163

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 22.19.41
Du kanske har sytt något ur hennes två böcker tidigare? Jag har bara sytt en Lily Shirt ur Sy! Från hood till skjortklänning, men det finns en massa plagg som jag skulle vilja göra framöver.

Men, tillbaka till GANSTÁ-mönstret! Det levereras i en snygg förpackning, som i sig känns som en present. Du får nämligen inte bara ett mönster utan också en fin liten folder med peppande text kring plagget, snygga inspirerande bilder och givetvis instruktion kring hur du ska göra. Instruktionen är både på svenska och engelska.

Här ser ni hur innehållet i en förpackning kan se ut (+ mönstret också, såklart):
IMG_5158 IMG_5159 IMG_5160 IMG_5161 IMG_5162

Hur du ska göra för att vara med i utlottningen? Skriv en kommentar till det här inlägget. Din kommentar kan handla om precis vad som helst! Du är, kanske som jag, nybörjare på att sy? Du kanske har sytt sedan urminnes tider? Du kanske älskar att sy i trikå och våndas att prova andra material? Hur som, skriv något bara så är du med i utlottningen. Sista dag att skriva kommentar är den 14 augusti. Lycka till!

Läs- och TV-tips med Jenny Hellström:
Sy! Från hood till skjortklänning (2013)
IMG_5164Sy! Urban Collection 
(2014)
IMG_5166Sy, sy, sy – på UR Skola

Drama för unga – Den oändliga historien

Skärmavbild 2016-07-26 kl. 10.43.45

Jag har lyssnat på Sveriges radios version av Den oändliga historien av Michael Ende. Det är åtta avsnitt á 15 minuter och passar verkligen ypperligt att lyssna på så här i semestertider, oavsett om du är gammal eller ung.

Själv blir jag så nostalgisk att jag blir gråtfärdig ibland, filmen Den oändliga historien var en av mina allra största favoriter när jag var liten. Min morbror hade filmen hemma, påVHS, och jag cyklade till dem och lånade den säkerligen varannan vecka. Sedan tittade jag och min granne Daniel på den, och inte sällan var min lillebror David med också. Daniel ville alltid vara Atreyu och jag ville alltid vara barnkejsarinnan, för givetvis ville man vara någon i den där berättelsen. I efterhand tänker jag att vi nog alla egentligen var Bastian, det är ju han som får vara med om allt och får veta allt. Bastian vill jag vara och jag har nog, trots åldern, aldrig slutat leta efter min alldeles egna Oändliga historia (och jag tittar fortfarande i garderoberna och önskar att en av dem ska sakna en vägg och istället dölja en granskog …) där Oryn skulle ta mig med till en annan värld, in i Fantasien. 

Här kan ni lyssna på Den oändliga historien:
Drama för unga

Men helst att jag åker med Färjan igen!

FullSizeRender (2)
Färjan
börjar med att introducera olika slags personligheter som kan tänkas åka på Finlandsbåtarna (ja, eller Sverigebåtarna då om du bor på andra sidan Östersjön): partybruttorna, ensamma damen, den blyga tonårskillen och den tuffa tonårsbruden med pandalooken samt de som arbetar på båten: bartendern, karaokeledaren och vakterna för att bara nämna några. Kapitel efter kapitel får läsaren lära känna dem allt mer och epiteten (här ovan) blir, som alltid när man lär känna en människa, oväsentliga och man börjar känna med eller för personen. Vissa avskyr man visserligen, som pesten (eller vilken smitta som helst …)

Färjan – en bladvändare
I början är resan ganska lugn men det är ändå trevligt och intressant; personerna är roliga, sorgliga, omtänksamma och rent genomruttna (vissa är det verkligen i ordets rätta bemärkelse) och det är när människor visar sig vara genomruttna som det börjar spåra ur rejält. Och även om det spårar så är värmen kvar och det känns troligt, fast det är helt galet otroligt och jag läser sida upp och sida ner och tänker inte sluta förrän jag klarat mig ur den här jäkla historien, som nu är helt genomrutten, men på ett bra sätt. Och till slut är den slut och det är skönt att det är över, fast är det verkligen över?

Förhållningsorder till dig som ska läsa Färjan
Har du inte läst Färjan? Men, så gör det då! Fast åk till Finland och tillbaka först. Njut av buffén och taxfreeshoppingen, men gör det innan du börjar läsa. Det gjorde jag, smart som jag är och nu i efterhand inser jag att det var klokt. Miljöerna var så mycket enklare att se framför sig då, när man precis bott i hytten mitt i båten med fönster ut mot promenaden. Då man precis stått och väntat på hissen upp från bildäck i x många minuter för att den hela tiden är full och man till slut ändå tog trapporna. Då man precis ätit frukostbuffén och insett hur många alternativ det finns att skapa en frukost utav. Då man precis legat där i den smala sängen i den, nästan, lika smala lilla hytten och hört hur det dunkar i väggen från hytten bredvid (vad har de för sig?) Då man precis, äntligen, åkt i land med bilen på svensk mark och tänkt ”Gött, jag klarade mig den här gången också!”

Hur som, det är smart att läsa boken efter resan. För när man läst Färjan kan jag inte tänka mig att man vill åka med Finlandsbåten igen. Tänk dig att ligga där i hytten och inte veta, inte vara helt säker på om det ändå, kanske möjligtvis skulle kunna vara så att det omöjliga för en gång skull skulle kunna vara möjligt och varför då inte på just den här kryssningen, just den som du är med på? Och för att slippa den ångesten, som du vet kommer infinna sig när du ligger där i din hytt, läs boken nu och åk aldrig någonsin färja igen …

En bok som stannar hos läsaren

IMG_4059

Kanske imorgon är Felicia Welanders debutroman och jag skulle vilja påstå att den handlar om att verkligen våga se varandra.

Evas lilla dotter har dött men på jobbet vet ingen någonting. Hennes man har lämnat henne och hon avskärmar sig från omvärlden på alla tänkbara vis medan hon planerar att ta sitt liv. Så dyker Monika upp, hon är så livsglad och hon tränger sig på. Vägrar ge upp fastän Eva slingrar sig som en ål var gång de ses och hon nästlar sig in i Evas liv och försvårar Evas planer. Förbannade, älskade Monika!

En roman om livet. När livet är utan färg eller alldeles sprakande. En roman om att älska och förlora och våga be om hjälp. En berättelse som sätter sig i hjärtat och som jag tror kommer dyka upp i tankarna hos den som läst den, som en stilla påminnelse om vad som verkligen är viktigt här i livet.