Skrivtörst utan källa?

Igår åkte jag tåg. Jag handlade två tidningar på Pressbyrån innan avgång. Det blev tidningarna Vi läser samt en tidning som var helt ny för mig, nämligen Skriva. Den tjänade sitt syfte kan jag meddela, då jag blev hur sugen som helst på att skriva. Skriva, skriva och skriva. Fast inte skriva på det jag arbete jag borde skriva på, utan skriva ”hitte-på” som min kompis Robert säger. Skriva bara sådant som dyker upp i skallen utan prestationskrav, DET är sådan text jag vill skriva.

Vill du också skriva? Men vet inte riktigt vad? Då har jag några små tips, du ser dem på bilden här nedan.

Titta noga på vad du ser på bilden och skriv om det ;) Nä, skämtade. Eller vid närmare eftertanke, varför inte? Hur som helst. Mina tips är alltså: tidningen Skriva, spelet eller varför inte berättelseinspireraren Story Cubes och sist men absolut inte minst boken Skriv om och om igen där du får mängder av idéer för att kunna komma igång med ditt skrivande om stort som smått. Kör bara! :)

Som jag brukar säga till mina älskade elever, när det är dags att sätta fart:
Full ös medvetslös! Sätt igång och slit penna och papper (eller mer troligt – tangentbord).

Kanske kan dessa två skrivtips från Skriv om och om igen vara en början:

Sådär, vad skönt det känns nu. Nu har jag fått skriva av mig lite granna. Underbart. Då fortsätter jag med skrivandet som är prio ett för mig just nu. Det som inte alls har något med ”hitte-på” att göra. Well, well –  wish me luck! :)

Annonser

Ingen klockren Match

Jag har läst Matched. En relativt ny bok som just nu står på bästa försäljningsplats och lockar till läsning på Pocketshop. (Där jag köpte mitt exemplar). Det stod en liten lapp vid boken: Om du gillade Hungerspelen så är det här boken för dig (fritt ihågkommet). Jag gillade ju Hungerspelen och tänkte därför att en lättläst bok lagom till sportlovet, det vore perfekt.

Boken handlar om ett framtida samhälle där The Society bestämmer livet in i minsta detalj (läs så får du se) åt sina medborgare. Det är en kuslig värld som målas upp och till en början verkar det kunna bli riktigt bra. Tyvärr blir det nu inte det. Inte som i Hungerspelen. Matched är som en transportsträcka i jämförelse. Som om Katniss skulle sitta på tåget under hela första boken och aldrig tävla i spelen. Ok… kanske något överdrivet, men: när Matched sidor börjar tunnas ut och jag inser att det aldrig hinner ordna upp sig till slutet känns det inte sådär jätteakut att inhandla tvåan. Med det vill jag meddela att det inte var så otroligt spännande alltså.

Tvåan finns nämligen och heter Crossed. Bara för att jag är nyfiken av mig och gärna vill ha ett avslut, kommer jag att köpa och läsa den. Men det känns som Crossed inte kommer räcka till – i dessa tider skriver ju alla minst trilogier. Jag har svårt att se att Condie är undantaget.

Hur som haver – gillar du Matched  rekommenderas en liknande, lite lam bok (som även den kräver mer än en bok för att ta slut;), nämligen Delirium av Lauren Oliver.

För dig som inte tycker om att läsa på engelska finns Matched på svenska och heter Matchad. Finurligt va? ;) Provläs här.

I’m geim


Även detta läsår började över förväntan. Även om läsningen inte fått så mycket plats i mitt liv förren nu i februari, då jag först lyckades ta mig igenom en hel bok, så var årets första bok en delikatess att sätta tänderna i.

Boken som blev utläst först 2012 var geim och jag blev allt annat än besviken. Vilken bok!!

Det är action från första sidan och det finns ingen tillstymmelse till att vilja sakta ner på tempot. Med ett spännande, välskrivet och underhållande språkbruk är det fullt ös medvetslös genom Stockholm med omnejd!

I bokens början tror jag mig ha handlingen som i en liten ask, tror mig veta vart karaktärerna är på väg – och även varför. Kalla det hybris eller liknande för det visar sig att jag inte har ens en chans till att lura ut den här historien. Jag vilsar omkring som en stadsbo i skogen utan fungerande gps, men det är en förnöjsam skog att leta stigar i. Under en av de mest underhållande delarna av boken hänvisar en karaktär till en av mina absoluta favoritfilmrepliker från De misstänkta vilket får mig att mysa och filura iväg i filmtankar under några sekunder. Användandet av filmhänvisningar och låttexter driver, och hintar, karaktärerna framåt och ökar mitt gillande för boken än mer.

I slutet hinner jag andas ut, då jag tror att det hela är över. Jag tror ännu en gång, att jag har koll. Det är då mattan dras undan under mina fötter och jag ler åt min egen blåögdhet: jag har blivit totalt bortfintad och känslan är underbar.