Välkommen till familjen du osynlige man.

150 svenska kronor kostade han och passar gott in i pingvinfamiljen. Välkommen, säger jag, som saknat just färgen grön.
Förövrigt kan det ju vara intressant att påpeka att det inte var så lätt att välja titel på muggen. En tanke kan ju vara att titeln ska pigga upp ens trötta jag på morgonen. Vara det där slagfärdiga ordet/meningen som kickar igång arbetsveckan/helgen. Bonjour Tristesse, känns som en ganska kass början på dagen och vad gäller just den muggen så hade jag inte något med det valet att göra, då den följde med en prenumeration av tidningen Psykologi(!) om jag inte missminner mig. Undrar just vad tanken var bakom just den muggen i relation till tidningen…

De andra två är mer trevliga: A Room of One’s Own, låter lugnt och skönt och kan säkerligen ha lite uppiggande effekt på morgonen. Together vill man väl vara om man varit i rummet ensam allt för länge? (Då säkerligen den orangea muggens budskap hälsar på). Vet man inte vem man väntar på kanske det är läge att ge sig ut och sätta ett ansikte på den där osynlige mannen, så en slipper vara ensam mycket längre.

Typ så.

God morgon! :)

Annonser

The Lover’s Dictionary

Jag fick beslutsångest. Även om jag inser att ångest kanske är ett lite för starkt ord. Jag hade svårigheter med att välja vilken bild på omslaget som skulle få pryda detta blogginlägg. Jag hade två bilder. Båda får vara med.

Anledningen till detta är att båda passar boken som handlar om kärlek.

Bild 1.
Solindränkt. Väcker en härlig, varm känsla i kroppen som får en att bli glad. Sådär som det är som nykär.

Bild 2.
Var dag. (Ingen särskrivning). Inte för att vardagen är grå, även om man brukar säga så. Kärleken är inte sådär sprudlande ny längre. Den är som den är bara: (1)värsta bästa, (2)man tänker inte så mycket på den eller (3)så är den bara jäkligt jobbig.

The Lover’s Dictionary är uppbyggd som en ordbok och ger en inblick i två personers kärlek. Läsaren får i ingen speciell ordning alls ta del av de älskandes början: när kärleken är ny och full av osäkerhet, när de två mitt i den och kärleken blivit en, ibland överväldigande, vana som finns där var dag. Och slutet…

Igenkännande är det. Alla kan nog hitta någon sida som får en att stanna upp lite och känna sig extra träffad.

För mig är det denna:
Vad som kändes passande är inställningen inför en date. Att försöka att inte ha några förhoppningar, fast samtidigt inte kunna låta bli att ha det ändå, i detta sökande efter kärleken.

Titan the unsinkable ship

Wreck of the Titan, så heter hitte-på-boken skriven 1898 om ett osänkbart skepp som sedermera sjönk till följd av att ha kört in i ett isberg i norra Atlanten.

De senaste veckorna har det stått mycket att läsa om Titanic och hennes förlisning då det i natt är 100 år sedan hon sjönk. Till följd av detta har någon dragit upp historien om Titan till ytan och menar att det var ett olyckligt varsel till Titanic. Må så vara eller må så ikke vara. Den som vill hittar varningar/profetsior i allt. Hur som haver så är jag alltid intresserad av att läsa en intressant historia och kanske kan Wreck of the Titan vara just en sådan, det återstår att se.

Är du nyfiken på att läsa Morgan Robertsons bok så finns den i sin helhet här.

Känslan av att ta sats ända nerifrån tårna, och bara skrika …

Den känslan och en hel massa andra kan man läsa om på ett humoristiskt men med ett underliggande allvar i Klas Hallbergs bok Hångla mer!

Hångla mer! inhandlade jag under min studietid, då det fanns möjlighet sitta i soffan och kolla på tv mitt på dagen. En av de dagarna i Gävle, för det var där jag bodde då i ett rosa ”slott”, hittade jag herr Hallberg föreläsa på SVT. Det var en väldigt rolig föreläsning som gjorde att jag skrattade mycket – ofta igenkännande för att det han sa var så precist. Du vet, så som det är när någon säger något och då du just tagit en munfull te (eller kaffe) och så säger den där personen det där skrattretande precisa som stämmer så jäkla bra på dig (eller någon närstående) att drycken i din mun inte är munnen längre. Nej, drycken har du spritsat ut, som en vacker fontän ur din mun och drycken befinner sig nu precis överallt där den inte ska vara. Bland annat rinner den och droppar nedför din dataskärm, då du hade din laptop i knät. Ungefär så. Så roligt och dråpligt precist kan det vara att lyssna på herr Hallberg.

Detta var inte det jag såg på tv då, men det får duga nu :)

Därför tänkte jag, då programmet var slut, att jag måste ju googla denna människa. Jag vill se mer! Jag kommer inte ihåg om jag hittade något att se, däremot så hittade jag en bok, Hångla mer! När jag sedan något år senare började på mitt första jobb pratade jag med en kollega om boken. Hon lånade den (detta var 2009 skulle jag tro) och jag fick tillbaka den i postpaket i förra veckan. Då hade jag nästan glömt att den fanns. Jag kom heller inte ihåg så mycket av boken, mer än att jag har tänkt på något som stod i den som handlar om måsten. Jag måste göra det här och det där. Jag måste köpa en sådan och en bättre och dyrare sådan där. Jag måste, måste, måste… Bara av att skriva måste så många gånger ger min mage en känsla av obehag. Herr Hallberg skriver att man ska skita i att dricka så mycket mås-te. Man mår inte bra av det. Så sedan dess har jag tänkt på att, precis som Ronja ska akta sig för Helvetesgapet (kanske en kass liknelse då hon hoppar där ständigt och jämt) ska jag akta mig för att använda mig av ordet måste. Jag kanske bör göra vissa saker, för det underlättar min tillvaro. Då bör jag också använda mig av ordet bör. (Just när jag skriver detta kommer jag inte på några synonymer till bör och inser att jag nog bör lära mig några – se: bör lära mig några). För det är något med ordet måste – det får mig att må skit. Så sluta dricka mås-te du med, det finns annat att göra för att ta sig framåt och må bättre.

Så, mås-teet. Det kom jag ihåg. Från då jag läste boken där runt 2008-2009. Eftersom det var ett tag sedan senaste läsningen har jag bläddrat lite på måfå i boken igen och läst lite granna här och lite granna där. Den är fortfarande bra och rolig och tänkvärd och känslan är att jag nog bör läsa den igen. Från början till slut.

Med tanke på rubriksättningen till detta inlägg så är den rubriken tjuvad från boken Hångla mer! (sid. 120-121) och kapitlet som handlar om att vilja våga säga ifrån och göra sig fri från auktoriteter. En känsla som du, precis som jag, säkerligen drabbats av ganska många gånger i livet. En känsla som får dig att känna dig:

Fullständigt osårbar eller fullständigt sårbar men inget att förlora. Lusten att säga ifrån. Att få säga: ”Nu räcker det” och ”Dra åt helvete” och ”Ta dig i röven” och ”Håll käften din jävla idiot”. Alltihop förmedlat och förpackat i berättelsen om elvaåringen som var trängd av en av Sveriges största radiopersonligheter. Som var trängd av en stor man med jättehår med makt att döma eller förkasta. Alltihop förpackat för att förmedla känslan av att vara elva år och sönderstressad av en stor auktoritet, känslan av att ta sats ända nerifrån tårna, och bara skrika …

Books break the shackles of time

What an astonishing thing a book is.

It’s a flat object
made from a tree
with flexible parts
on which are imprinted lots
of funny dark squiggles.

But one glance at it and
you’re inside the mind of another person,
maybe somebody dead
for thousands of years.

Across the millennia,
an author is speaking
clearly and silently
inside your head,
directly to you.

Writing is perhaps
the greatest of humans inventions,
binding together people
who never knew of each other,
citizens of distant epochs.

Books break the shackles of time.

A book is proof
that humans are capable
of working magic.

– Carl Sagan (Cosmos Ep. 11, The Persistence of Memory)

Hoppas jag inte förstörde texten nu,
när jag delade upp den.
Vill du läsa den som den ”ska” vara
hittar du den här.

Tävla med Boktjuven!

Eftersom min stora last är böcker och jag mer än mycket tycker om att öppna bokpaket är jag givetvis med i Boktjuvens tävling där jag kan vinna en bok :)

Om jag vinner kommer den nya boken få bo här i min nya minibokhylla, som jag blev kär i första gången jag såg den på IKEA. Den heter PS och passar bra i mitt förövrigt vita och fräscha hem ;)