Deckarsommar och extraknäck

Har under veckan som gått hunnit avsluta tre deckare. Två av Sofie Sarenbrant och en av Mons Kallentoft.

Ni som läst min blogg förut kanske såg mitt inlägg om Kallentofts bok Den femte årstiden, där jag skrev om att min pocketversion saknade tre kapitel och lite annat strul. Hur som helst så lästes boken ut och i vanlig ordning var den riktigt bra. För första gången när jag läst om Malin Fors, grät jag faktiskt en liten skvätt på slutet för att den var så hemsk. Har läst på flera ställen att det här är Kallentofts mörkaste bok hittills och jag kan nog bara sälla mig till skaran. Den är rå, mörk och väldigt obehaglig på sina ställen och på grund av detta också väldigt läsvärd, då den visar på sådant som pågår i vårt samhälle som många blundar för och inte låtsas om eller riktigt förstår att det sker.

Som vanligt i Kallentofts böcker, får läsaren veta mycket om karaktärernas tankar och känsloliv då både Malin Fors, hennes kollegor men även brottsoffrens röster för berättelsen framåt. Jag tycker om Kallentofts språk som är vackert, nästan poetiskt på sina ställen och som väcker Östgötaslätten och även Stockholm, i den här boken, till liv.

De andra två böckerna jag läst är Sarenbrants böcker Vecka 36 och I stället för dig.

I Vecka 36 försvinner en gravid kvinna från en semesterort och pressen sätter girigt tänderna i fallet för att sälja lösnummer på människors olycka och förtvivlan. I I stället för dig får läsaren bekanta sig med den försvunna gravida kvinnans familj igen, fast 16 år senare och hur försvinnandet och dess följer påverkade dem och omgivningen. Båda böckerna är helt ok, men jag tycker inte riktigt att jag får ut lika mycket av dem som till exempel Kallentofts böcker. Det kan bero på att de är skrivna i tredje person och att jag som läsare då inte, i lika stor utsträckning, får ta del av hur personerna tänker eller känner. Jag tycker också att det är ganska lätt att lista ut hur det ska sluta, till viss del, men läser till sista sidan för att få det bekräftat. I I stället för dig fick jag mig en överraskning i slutet, vilket var uppskattat, men överlag känns Sarenbrants böcker ganska platta. Mig passade de att läsa just nu då de inte är så långa, är enkelt skrivna med ganska korta meningar och därigenom går väldigt snabbt att ta sig igenom.

Vill du läsa mer av Kallentoft går det att förhandsboka hans nya bok (faktiskt en helt ny serie, inspirerad av de fyra elementen) om Malin Fors, Vattenänglar.

Sarenbrants tredje bok heter Vila i frid och kommer även som pocket i september.

Ni som inte får nog av sommardeckare och vill klura och försöka lösa fler mord under semestern rekommenderas att läsa trilogin om Victoria Bergmans svaghet: Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar. De absolut bästa kriminalromanerna jag läst på länge, kanske någonsin.

Har du redan läst dem kan du kanske njuta av Hammarbyserien som finns i fem delar: Pepparkakshuset, Mamma, pappa, barn, Vyssan lull, Helgonet och den sista boken Gideons ring som jag köpt som e-bok och som ligger närmast på tur att bli läst.

Trevlig deckarsommar! :)

Extraknäck på Poplin, helg 2:

En Orkan Lia-klänning.

Barnkläder :) Till exempel vändbara klänningar.

Jag provade hattar från Ruth-Hannah.

Sorterade klänningarna och kjolarna på reastället.

Karamellsöta Orkan Lia på rad :)

Fina smycken från Johanna N.

Det blev en ganska lugn helg i butiken som synes.
Mellan kunderna hann jag alltså läsa lite i mina böcker
och spisa lite fransk musik också. Då jag inte förstår franska
passar franskt alldeles utmärkt till läsning
då jag inte fastnar i låttexterna
istället för i boken :)

Annonser

Det fattas kapitel i boken… vafaen!

Jag tyckte väl att handlingen gick lite väl fort fram och att namn nämndes som jag inte hade den blekaste aning om vilka de var. Men nu fattar jag. För plötsligt när jag bläddrar igenom boken, det jag redan läst, märker jag att från kapitel 20 skippas 15(!!!) kapitel och jag får börja läsa på kapitel 35. Därefter börjar kapitel 24. När jag kommer till kapitel 35 får jag läsa om samma kapitel igen. Jag känner mig lite blåst. Vill ju inte missa innehållet i de där tre kapitlen…

Någon som märkt samma sak i deras bok Den femte årstiden av Mons Kallentoft?

(Sen verkar det ha strulat till sig med datumen också, vid vissa kapitelrubriker: Måndag den tjugotredje maj och sedan fredag den tjugoandra maj och ännu längre bak/fram i boken: Fredag den tjugonde, lördag den tjugoförsta maj. (Kanske är det jag som är trög, det kanske är någon tillbakablick av något slag men jag får det inte att gå ihop).

Eftersom jag inte har så mycket för mig så har jag mailat förlaget ;)

När Mörkermonstret gör entré

När man blivit nedslagen av Mörkermonstret är det inte så kul att leva, för Mörkermonstret för med sig ångest och får människan att tvivla på hennes egen förmåga. Duger jag? Alla andra är så mycket bättre. Jag är kass. Patetisk. Varför anställde de mig? Ser de inte vilken bluff jag är? Fasen vad alla jobbar, allt bara flyter på för dem. Jag har inga goda idéer. Vad svårt allt känns. Jag går sönder. Självdör nog lite grann.

Ungefär så tolkar jag budskapet i Fröken Märkvärdig och Karriären. Fröken Märkfärdig växer upp i en familj där hon måste ha klart för sig redan från början, helst säkert redan i mammas mage om inte ännu tidigare, vad kvinna ska bli som vuxen. Att tvivla är att visa sig svag och svaghet det är farliga grejer. Därför visar Fröken Märkvärdig upp en stark sida utåt och brakar mer och mer ihop inuti under Mörkermonstrets tyngd tills hon till sist går alldeles sönder. Hon går sönder lite grann flera gånger om faktiskt.

Alla har vi nog varit i samma sitts som Fröken Märkvärdig. (Vad är märkvärdig för ett ord egentligen? Märk värdig. Märk-värdig? Vad ska man vara värdig att märkas med, undrar jag?). Jag känner i alla fall igen mig.

Fröken Märkvärdig har bestämt sig för vad hon ska göra och nu är det ”bara” att genomföra det, ”helt enkelt”, menar hon. Inga konstigheter.

Mörkermonstret har gjort entré och hälsar på allt mer frekvent. Tur att Fröken Märkvärdig har någon där hemma som kan hjälpa henne att tejpa ihop och ”laga” henne, när hon själv inte riktigt når.
Och som vi också säger på jobbet: ”Man behöver ju inte uppfinna hjulet”… faktiskt.

För alla andra flyter allting bara på. De är alldelese obekymrade och fullständigt kreativa hela tiden. Fröken Märkvärdig kommer inte på ett skit. Och så är det där jäkla Mörkermonstret där igen och pockar på uppmärksamhet. Orka.

Men hur ska man göra då, när Mörkermonstret hälsar på? Vad gör du?
Vad Fröken Märkvärdig gör det får du reda på om du läser boken, otippat va? ;)

Fröken Livrädd och Kärleken

Underbar liten bok om att falla för Kärleken med magpirr, känslomässiga berg-och-dalbanor och alla andra våndor som det innebär att vara kär. Om att förlora kärleken, hitta den på nytt, bränna sig och mödosamt hitta sig själv och det jag som man vill vara och leva med. Roliga bilder som de flesta säkerligen känner igen sig i.

Fröken Livrädd och kärleken är skriven och tecknad av Joanna Rubin Dranger. Boken verkar tyvärr vara slut på förlaget men finns på Bokbörsen, för tillfället endast i ett exemplar.

Extraknäck på Poplin och lite läsning – check!

I helgen har jag jobbat lite extra på Poplin (Hökens gata 7 i Stockholm) och hann mellan varven av kunder, som gruppvis klumpade in då och då, läsa lite i Vårlik. Då jag är östgöte, som några kunder som också var östgötar snabbt upptäckte, tycker jag om att då och då läsa en Kallentoft då handlingen utspelar sig på östgötaslätten och då främst i Linköping. Även så denna gång då snuten Malin ska försöka luska ut varför en bomb sprängts på stadens största torg och därmed dödat två tvillingflickor och skadat deras mamma. Är det ett terroristdåd? Ett rånförsök? Eller var det utplånandet av den lilla familjen som var målet med sprängningen?

I bruklig ordning får många röster komma till tals i Vårlik, Malin och andra poliser samt de som är döda, liksom i Kallentofts tidigare böcker i serien om Malin Fors. Jag gillar Kallentofts sätt att skriva, även om han (eller är det Malin Fors känslor som får komma till tals) i sina beskrivningar kan döma människor och stadsliv lite väl hårt.

Hur som så rekommenderas Vårlik, liksom de tidigare böckerna: Midvinterblod, Sommardöden och Höstoffer.
Själv har jag fortsatt med den femte boken i serien som passande heter Den femte årstiden. Till hösten släpps den sjätte boken Vattenänglar.

Bildgodis – Poplin

Fina Orkan Lia-klänningar och Bibbiskon.

Den sköna lässoffan ;) Skor – Green Laces.

Smycken helt i min smak från Candied Poison.

Svärdets makt utläst


Ja, det går ju inte fort med läsningen precis, men idag avslutade jag i alla fall Svärdets makt. Det har känts som ett långt läsmarathon, som gick lättare och lättare ju längre jag kom, vilket jag tror inte är känslan i ett vanligt marathon. Ungefär i mitten av boken blev den jäkligt bra, inte så att de föregående böckerna inte varit bra, men nu blev det alldeles för jäkla bra. Oklara trådar började nystas ihop och få sin förklaring, många av mina favoritkaraktärer återkom gång på gång och lite mer overkligheter kröp fram ur sina skuggiga vrår – mycket bra.

Tanken jag hade var att läsa andra böcker innan Kråkornas fest då jag känner att det tar en väldans tid att läsa Martins böcker, men nu har jag ändå kommit på andra tankar. Jag ska köpa fyran till paddan och bara läsa lite grann, jag börjar med ett kapitel och så kanske jag stannar där – eller inte. Jag vill ju gärna hinna med några fler böcker under semestern än bara tre, men samtidigt vill jag veta mer om Västeros nu när vintern närmar sig. Det blir säkert förfärligt, förskräckligt för dem stackarna och med det förhärligt och hemskt bra läsning för mig :)

Ett som är säkert är då att jag aldrig kan vara säker på vad som komma skall. Vad jag lärde mig från Svärdets makt är att vem som helst, i det myller av karaktärer som finns i böckerna, kan bli av med livhanken precis när som helst. Undrar just hur många som trillar av pinnen när kråkorna festar vidare? Jag måste få veta. Dito – here I come! :)