Nu är jag fast!

Denna vecka har jag gjort något som jag inte pysslat med på många, många år. Jag har tecknat! Det visade sig att jag fortfarande tycker att det är så himla roligt och man kan ju undra varför det hann gå nästan 20 år innan jag insåg det – igen.

Förra helgen var jobbig, vi skrev en gemensam text i min kurs och jag överdriver inte när jag säger att vi satt hela lördagen och söndagen och skrev på den där hemska texten. Resultaten blev en fullkomligt stel kropp och en hjärna som inte fungerade att använda till mycket, jag kom inte ens på vanliga vardagliga ord på engelska utan fick sitta med uppslagsverk på i datorn, när jag talade med min polare. Skoj! Är det sådant man kallar ”mosig skalle”?

Hur som, min mormor fyller år på lördag och jag tänker varje år att jag ska rita något. (Hon gillade det ju när jag var yngre, höhö). Men det brukar inte bli något av mina planer, kanske för att jag inte finner ro till att ge ritandet tid. Sedan brukar fantasin tryta också. I tisdags hittade jag en bild på internet som fick igång ritlusten. Jag tänkte att jag snor lite så får jag se om handen vill göra som huvudet vill. Det ville den, så nu har jag spenderat tre dagar med att teckna och färglägga. Spotify har spelat klassiskt och det har varit en välkommen och behövlig semester mitt i allt plugg och rättande.

Skärmavbild 2013-02-26 kl. 19.26.27Inspirationsbild från Mini Labo.

IMG_6715

”Kopian”.

IMG_6727

Passande en bokblogg ;)
Lite: Rödluvan är en varg (och en bokmal).

IMG_6738

Tårtan till min mormor :)

Favorittygpåsen

Quentin Blake, som illustrerat bland annat många av Roald Dahls böcker, står bakom bilderna på min favorittygpåse som jag inhandlade på Waterstones för ett par år sedan.
Påsen är liten men naggande god. Jag tycker om den så mycket att jag har två. När min första påse blev lite blekt i färgerna efter en tvätt, passade jag på att handla en ny när jag återigen befann mig på de brittiska öarna. Har du någon favorittygpåse, vilken då? Länka gärna hit, så jag får se underverket ;)

IMG_6713

IMG_6712Vill du se en till snygg tygpåse kan du gå till Mellan raderna på Facebook, därifrån fick jag idén att dela med mig av min snyggfavorittygpåse :)

Din glasögonprydda djävul!

Det är sportlov, vilket för en lärare innebär tid till att ägna sig åt den där rättningshögen som verkar högre än Mount Everest. Men det infinner sig också stunder då rättningshögen pausas i sitt krympande. Det är tiden som ägnas åt den efterlängtade lustläsningen av valfri litteratur. Just nu läser jag Carl-Johan Vallgrens bok Dokument rörande spelaren Rubashov och den har just börjat:

”Det är Olga”, sa hans bror. ”Den enfaldiga kvinnan tror att den yttersta dagen är kommen. Djävulen sågs på Nevskij i natt. En tiggare såg honom fara förbi i en svart charabang med ett lik på kuskbocken. Han bar glasögon!”

Jag tycker att Vallgren behandlar språket som Zafón. Det är bra för jag älskar det Zafón språkar. Om denna bok är lika underbart bra som berättelsen om Barfuss och havsmannen i Falkenberg, får jag nog lyckligt erkänna att jag har ytterligare en favoritförfattare i min bokhylla. Än så länge ser det ljust ut för Vallgren och för hans spelare Rubashov. ;)

Det är humor

Det verkar som att ganska många fått mail av det här slaget. Folk publicerar liknande inlägg om kommande insättningar i bloggar och på Facebook. Att däremot läsa om det på insändarsidan i tidningen Skriva var inte alls väntat – men väldigt kul. Jag mer än gillar redaktionens humor, mer sådant tack ;)

IMG_6710

Skräckisarna som får eleverna att rysmysa

Mohahahaha!

Då har vi läst några berättelser ur Lena Arros Döden i pizzan och Luckan i golvet.
Både fyrorna och femmorna uppskattar berättelserna, fast jag märker att femmorna förstår dem bäst även om några sitter och undrar efteråt: ”Slutade det så där?”

Det är korta berättelser i lättläst format som brukar ta mig mellan 15-20 minuter att läsa. I min femma avslutar vi varje onsdag med en skräckberättelse. Den jag läste idag var just Döden i pizzan där ägaren på pizzerian Rigor Mortis (lite stelt namn på en pizzeria kan tyckas) ingår ett avtal med en något udda figur för att få mer fart på försäljningen. I början går det bra men inte ska det vara inte … Allt har ju sitt pris.

I berättelsen Fan är lös hittar två tonårskillar en medeltida text som hjälper dem kontakta mörka makter. De ska bara gå motsols kring kyrkan några varv, tre torsdagar i rad. Men det visar sig att det inte är så bara. Läsaren får i berättelserna lära sig att det inte är så smart att ge sig i kast med sådant man inte riktigt har kontroll över själv eller tror på – vad gör man när det visar sig vara verkligt?

Just berättelsen Fan är lös spelade två kursare till mig upp som ett litet skådespel. De släckte ner i klassrummet, spelade upp passande ljud vid valda tillfällen och fick oss andra (ca: 20 vuxna) att sitta på helspänn. En härlig upplevelse. Det var på det viset jag fick vetskap om Arros böcker och det är jag och mina elever mycket glada för nu, då vi varje onsdag har det rysligt trevligt tillsammans. Moahaha!

Soundbible kan ni hitta ljud till era skådespel.

20130220-164513.jpg

 

20130220-164708.jpg

20130220-164551.jpg

20130220-164616.jpg

20130220-164650.jpg

20130220-164716.jpg