Rysligt? Visst. – Livrädd? Nej.

IMG_7001Har precis slagit ihop boken Livrädd av S.J. Bolton och intrycket så här efteråt är: OK. Inte mer än så är jag rädd.

Det är inget fel på själva storyn i sig: flertalet studenter vid universitetet i Cambridge begår självmord på de mest atypiska vis. Polisen misstänker att de blivit lockade att ta livet av sig själva via olika internetsiter. För att undersöka läget på plats placeras den unga polisen Lacey Flint i händelsernas centrum på campus, något som hon och hennes överordnade ska få ångra.

Bolton bjuder på någorlunda spännande läsning, men jag hade förväntat mig ett mer levande språk. Miljöer och personer hade gärna fått beskrivas mer ingående för att bygga upp stämningen i boken än mer. Jag känner att jag inte bryr mig nämnvärt om karaktärerna då de ter sig ganska platta och intetsägande. Jag får inte veta så mycket om dem och det är tråkigt. Hade detta ändrats om jag läst Boltons första bok om Lacey Flint, Nu ser du mig, vilket jag inte har?

Fördelar med boken när berättelsen inte riktigt suger tag i mig är:

De korta kapitlen. Det känns som jag kommer framåt ganska snabbt även om det är lite oinspirerat att läsa av och till. Berättelsen består av 416 sidor och jag tycker inte att boken blir en riktig blandvändare förrän det återstår 100 sidor. Först då blir det roligt att läsa med snabbare tempo och ökad puls.

Jag gillar även greppet med tidsaspekten. Berättelsen börjar med en prolog där Lacey Flint befinner sig i en livsfarlig situation. Läsaren kastas sedan in i berättelsen elva dagar innan den händelse som vi fick läsa om i prologen. Läsaren vet alltså från allra första början att bokens huvudkaraktär kommer brytas ned på ett sådant sätt att hon inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv. Detta gör att man som läsare bara måste läsa vidare. Hur kan detta ske under så kort tid? Jag måste få veta! Så därför läser jag vidare.

Det är också roligt att som läsare själv få tid att agera detektiv. Den möjligheten finns då det är ett flertal karaktärer som misstänksamt smyger omkring i kulisserna och som kan tänkas ligga bakom studenternas självmord. Jag gissar hej vilt under läsningens gång och bläddrar lite fram och tillbaka för att försäkra mig om att jag är på rätt spår. (Tänker inte avslöja om jag lyckades i mina efterspaningar).

Det riktigt läskiga i den här berättelsen är att självmordshandlingarna visar sig vara framtvingade genom montstruös manipulation av offrens psyke. Mardrömmar av värsta tänkbara slag realiseras och offret genomlider sin tillvaro som just Livrädd.

Recensionsexemplar från Modernista.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s