När småflickor förvandlas till odjur

Tre flickor träffas av en slump en het sommardag 1986, några timmar senare är en av dem död och de två andra anklagas för mord. Tjugofem år senare lever de två, som i media blev ökända som ”odjuren”, under skyddade identiteter och är strikt förbjudna från att ha någon som helst kontakt med varandra, vilket de är fullt införstådda med. Men ödet vill annorlunda och då flera mord inträffar i staden där en av dem lever och arbetar korsas deras vägar igen. För att skydda sig själva och sina familjer från att trasas sönder av det hemska i det förflutna måste de samarbeta, men det verkar som någon är dem på spåren …

IMG_7185

Onda flickor är en riktig bladvändare. Hade jag fått välja hade jag läst den i ett svep, från början till slut utan paus. Istället fick jag ta tillfället i akt att läsa på tunnelbanan till och från jobbet vilket medförde att jag nästan glömde att kliva av tåget vid ett tillfälle. Det är ett gott betyg, tycker jag, när man är så fast i bokens handling att man totalt glömmer tid och rum och inte störs det minsta i en fullsatt tunnelbanevagn med mobilsnackande och musiklyssnande medpassagerare.

Hade jag kunnat gå och läsa samtidigt, till och från tunnelbanan, hade jag säkerligen gjort det, men då jag befarar att jag då skulle kliva rakt ut i den trafikerade gatan lät jag läsandet hållas på halster till jag placerat mig i trygghet hemma i soffan. Där avnjöts sedan de sista 100 sidorna av berättelsen med stigande puls och ångest inför det kommande slutet. ”Hoppas det blir ett lyckligt slut, för inte kan väl huvudkaraktärerna dö på slutet? Jo, I A Game of Thrones dör de ju hela tiden, så visst kan en författare välja att ta livet av huvudpersonerna … Typiskt. Hoppas de inte dör.” Ungefär så gick tankarna under de sista skälvande sidorna. Hur det gick? Det får du läsa själv.

Vad gör boken bra?

Bokens upplägg: att omväxlande läsa om dåtid och nutid. I vissa kapitel får läsaren i tillbakablickar reda på händelseförloppet under morddagen 1986 och i andra kapitel ta del av det som händer i karaktärernas liv i nuet, tjugofem år senare.

Berättarperspektivet ändras beroende på om det är dåtiden eller nutiden man läser om. I dåtiden är berättarperspektivet i första person presens, vilket gör att man är mitt i handlingen på ett annat sätt. I nutiden är berättarperspektivet i tredje person, vilket ger lite mer distans men samtidigt möjlighet att få veta så mycket mer om flera karaktärer samtidigt. Vad de tänker och vad de gör, vilket innebär att jag som läsare kommer många av karaktärerna nära inpå livet, vilket gör att jag känner både empati och avsmak för de olika personerna.

Då berättelserna handlar om mord, både det gamla som utspelades 1986 och de nya i nutiden, finns det såklart en radda misstänkta karaktärer som man som läsare vill sätta dit. Även om jag trodde mig veta vem som begått brotten, gjorde nya omständigheter i handlingen att jag vacklade i min övertygelse, vilket är bra. Det får inte vara för uppenbart vem som är skyldig, då är det inte lika roligt att läsa. Det är kul att själv få vara detektiv.

Till sist, den eviga frågan om människans natur: Finns det människor som är alltigenom goda eller onda? Är allt antingen svart eller vitt?

Det är vad vi är nu: inte ”de misstänkta”, inte ”barnen som sitter i förvar”. Vi är tjejerna som dödade Chloe. Vi är självaste Satan nu.
Magill kastar en blick över axeln för att kolla om någon av hennes överordnade hör på. Sedan sänker hon rösten.
”Jävligt rätt åt dig, ditt lilla odjur”, väser hon. ”Om jag fick bestämma så skulle vi återinföra dödsstraffet.”

I Onda flickor får vi reda på vad som kan hända i gråzonen. Marwood visar att livet är mer komplext och mer skrämmande än två ytterligheter.

Skriver Alex Marwood (som för övrigt pseudonym för Serena Mackesy) fler kriminalromaner tänker jag definitivt läsa dem.

Recensionexemplar från Modernista.

Annonser

2 thoughts on “När småflickor förvandlas till odjur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s