Skuggorna ruvar på hemligheter i Zafóns ”nya” ungdomsroman

No sooner had they stepped through the front door than they were submerged in a world of fantasy far beyond anything they could have imagined.

Jag har precis läst färdigt The Watcher in the Shadows av en av mina favoritförfattare Carlos Ruiz Zafón. Boken kom ut på spanska (Las Luces de Septiembre) första gången 1995 och ges nu ut på engelska.

IMG_7214

Då jag läst ungdomsböckerna The Prince of Mist och The Midnight Palace innan av Zafón samt hans succéböcker om de bortglömda böckernas gravkammare: Vindens skuggaÄngelns lek samt Himlens fånge tycker jag mig, precis som jag skrivit tidigare, känna till Zafóns sätt att bygga upp en berättelse ganska väl. Därför blir jag inte förvånad när han även i denna bok väljer att leka med ord, uppdaga personers mörka förflutna och leverera en historia som jag anade mig till redan från början. (Jag vill påpeka att detta med att gissa hur historien kommer att sluta främst gäller ungdomsböckerna, det är betydligt mer invecklad intrig i böckerna som handlar om de bortglömda böckernas gravkammare).

Men trots att de aningar jag har ofta visar sig stämma förstörs inte läsglädjen av det. Snarare tvärtom, det är intressant att se hur han får ihop det. Jag läser Zafón med stor behållning då han är en mästare på att måla med språket och skrämma läsaren med dunkla, dimhöljda miljöer där mysterierna avlöser varandra.

Vad handlar boken om?
Familjen Sauvelle, bestående av modern Simone, dottern Irene och sonen Dorian, flyttar efter att fadern dött till Normadie där mamman fått arbete hos en rik leksakstillverkare vid namn Lazarus Jann.

På plats får Simone veta att hon ska ta hand om posten och inköpen av böcker till Lazarus gigantiska bibliotek. Cravenmoore, som den slottsliknande egendomen heter där Lazarus bor, innehåller fler rum än man kan räkna och gångar, prång och vindlande spiraltrappor som säkert varje människa skulle vilja ge sig i kast med att undersöka varje del av. Men, får Simone och barnen veta redan vid första besöket på egendomen, alla våningar förutom den på bottenplanet är förbjudna att besökas och mest förbjudet (vilket är lustigt då man inte får gå någonstans utöver bottenplanet) är västra flygeln. Där vårdar Lazarus sin hustru som sedan tjugo år tillbaka inte är vid sina sinnens fulla bruk efter att ha drabbats av en mystisk sjukdom. Simone och hennes barn verkar ta denna information med ro, medan jag som läsare vill att de genast ska ge sig iväg på äventyr och avslöja vad som döljer sig på alla de våningar där de inte får sätta sin fot. Helst av allt vill jag ju såklart att de ska bege sig till västra flygeln – men för att hamna där får man ge sig till tåls ett tag …

Magi när den är som bäst?

A sumptuous staircase seemed to spiral towards infinity. Looking up, the Sauvelles could see it vanishing into the central tower of Cravenmoore, which was crowned by a small turret with windows all around, infusing the house with an other-wordly light. Beneath this spectral glow lay an immense gallery of mechanical creations. On one side of the walls, a large clock with cartoon eyes smiled at the visitors. A ballerina, wrapped in a transparent veil, pirouetted in the centre of an oval hall in which every object, every detail, formed part of the world of fantastical creatures brought to life by Lazarus Jann. The doorknobs were smiling faces that winked as you turned them. A large owl with magnificent plumage slowly dilated its glass pupils as it flapped its wings. Dozens, perhaps hundreds, of miniature figures and toys filled and endless array of display cabinets it would have taken a whole lifetime to explore. A small mechanical puppy wagged its tail and barked playfully as a tiny metal mouse scurried by. Hanging from the ceiling, a merry-go-round of dragons and stars danced in mid-air to the distant notes of a music box.
Wherever they looked, the Sauvelles discovered new marvels, impossible new creations that defied anything they had ever seen before. For a few minutes all three of them just stood there, completely bewitched.

‘It’s … it’s amazing!’ said Irene, unable to believe her eyes.
‘Well, this is only the entrance hall. But I’m glad you like it,’ said Lazarus, leading them towards Cravenmoore’s grand dining room.

Advertisements

4 thoughts on “Skuggorna ruvar på hemligheter i Zafóns ”nya” ungdomsroman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s