Utgivningar jag ser fram emot i höst

Vilken läshöst/vinter det kommer bli, jag ser fram emot flera favoriter framöver:

Skärmavbild 2013-06-28 kl. 12.07.06

Glaskroppar av Erik Axl Sund (författarna bakom älsklingstrilogin om Victoria Bergmans svaghet) utkommer hösten 2013. Lite lustigt är det dock att den inbundna versionen ges ut cirka ett halvår efter ljudboken … Kan det stämma? Ser så ut på Bokus och Adlibris i alla fall. Som vanligt är omslaget lika skrämmande och lockande som på de om Kråkflickan. Can’t wait!!!

Skärmavbild 2013-06-28 kl. 12.16.13

Ordkonstnären Carlos Ruiz Zafón utkommer med Marina i höst, frågan är om jag orkar vänta på den svenska versionen eller om det blir den på engelska. I vanlig ordning önskar jag att jag kunde läsa den på originalspråket, men icke.

Skärmavbild 2013-06-28 kl. 12.20.48

Kallentofts sjätte bok om Malin Fors, Vindsjälar, kommer ut i slutet av oktober. Snabblästa och spännande böcker i Linköpingsmiljö. Roligt att läsa för en östgöte som mig.

Skärmavbild 2013-06-28 kl. 12.22.46

Avslutningen på Engelsforsungdomarnas kamp mot ondskan i kommande Nyckeln. Vi får ge oss till tåls ändå till mitten av november innan vi får upplösningen.

Den här boken högläser jag inte igen

Skärmavbild 2013-06-27 kl. 10.01.32

I 4E har vi läst boken Hemligheten på perrong 13Det var en bok som var fylld med beskrivningar (tur att vi har pratat om adjektiv i skolan) och man brukar ju säga att man ska använda sig av adjektiv för att få mer liv i texten, så att läsaren verkligen ser miljöerna framför sig. Och visst såg vi dem framför oss när vi läste, dock blev det för mycket av det goda. Ibland kändes det som att läsandet var ett kämpande fram i en snårig skog:
– Snälla, kan det inte hända något snart … bla, bla, bla (läs: sida upp och sida ner av beskrivningar).
Ungarna reagerade på detta och jag också.

Trots detta var det några barn i klassen som längtade efter att få höra mer av berättelsen. Jag försökte hålla uppe min entusiasm och läsa högt på bästa, medryckande sätt – men ibland snubblade jag (faktiskt på grund av alla dessa beskrivningar, som ibland gjorde texten svår att läsa och följa) men tog mig upp och satte fart igen.

I slutet av boken, när man känner att nu, nu närmar vi oss upplösningen, så blev det lite bättre. Det är en scen i en restaurang där det händer en hel del och när vi var där och läste, då blev det underbart roligt.

Till sist skulle jag nog bara vilja säga att det som fastnat i mitt sinne allra mest från den här boken är dimduningen, en sådan söt liten krabat skulle jag vilja ha. Hoppas jag inte är allergisk :)

Har du läst boken? Vad tyckte du?

Läs gärna Boktjuvens tankar kring Hemligheten på perrong 13, hon sätter verkligen huvudet på spiken var gäller karaktären Raymond och alla de andra karaktärerna i andra böcker som det är meningen att man ska tycka illa om. Vad är det egentligen man förmedlar till barnen genom dessa arketyper?

Mörka platser – bäst som ljudbok

Idag skaffade jag mig Storytel då jag känner att ingenting blir gjort här hemma annars då jag bara ligger i soffan och läser.

När jag gick på semester i förra veckan hittade jag en, av flera böcker i paddan, som jag ännu inte hunnit läsa. Då jag precis läst Gerhardsens Hennes iskalla ögon som är riktigt, riktigt bra (som vanligt när det gäller Hammarbyserien) kände jag för att läsa en till deckare. Det fick bli Mörka platser som från början inte alls höll samma goda kvalité som Gerhardsen. Jag läste mest för att bli färdig och var inte alls särskilt inspirerad. För att bli klar med boken och också samtidigt kunna ägna mig att annat lade jag till appen Storytel på mobilen. Lånade boken där och letade mig fram till stället i ljudboken där jag var i min textversion. Med ens Anna Maria Käll började läsa berättelsen, blev den mycket bättre. Karaktärerna kom fram mer i hennes inlevelsefulla uppläsning än när jag läste boken själv, säkerligen av just den enkla anledningen att jag från början bestämt mig för att boken inte alls var något bra.

IMG_7532

Efter att jag hade lyssnat någon timme, då jag städat och lagat mat, låg jag åter där i soffan med matkoma. Tyckte att det inte gick tillräckligt snabbt att komma till slutet och stängde då av uppläsningen och började läsa själv. Ville ju fort, fort få veta om den som jag trodde var mördaren faktiskt var det och det visade sig att mina aningar delvis varit riktiga. (Yeay!;) Min egen läsning av boken var nu lite mer entusiastisk än innan, så till syvende och sist så skulle jag nog vilja påstå att Mörka platser inte var så tokigt ändå, även om jag lugnt kan säga att jag läst bättre böcker.

Hur som, nu sitter jag här i soffan och funderar på vad jag ska läsa härnäst, en riktigt bra deckare skulle ju vara finnemang men jag vet inte riktigt om det finns någon superbra där ute att läsa. Har du något förslag så mottages de tacksamt.

Är också lite sugen på att läsa Kråkornas fest (igen, då den påbörjades förra sommaren) men brukar under läsningen tycka att det tar sådan väldans tid att ta sig igenom en Martin.  Aja, den som lever får se, som man säger.

En chick-lit likt ingen annan

#Barnförbjudet

IMG_7580

Vilse i garderoben är inget för den som inte gillar brudar som är rappa i käften och slänger ur sig saker utan att tänka först. Det är påklätt och avklätt i en salig röra och dialogen är snabb, igenkännande ibland och humoristisk på det viset att jag kommer på mig själv med att sitta och smågarva – högt. (Oftast brukar jag mest skratta inombords när jag läser).
– Vad var det som var roligt? undrar min kille.
– Boken bara, svarar jag och fortsätter sedan i flygande fläng att läsa om Simone och hennes uppfuckade liv (fult(?) men mycket passande ord och för Simone och hennes väninnor mycket karaktärsdanande vokabulär, skulle jag vilja påstå).

Det bästa med den här boken är att den mitt i all oreda (av känslor, familjeproblem och kroppsliga cravings) är rakt på sak och inga krusiduller. Inte pk på något sätt. Den är helt enkelt inte lik någon annan chick-lit som finns, mig veterligen, just nu. Så vill du vara först med det senaste? Läs! :)

Mrs. E – du som har full koll på chick-lit, kanske kan denna vara något för dig?

IMG_7579

 

IMG_7578

Bok införskaffas av författarinnan här.

 

Gästrecension från Dennis i årskurs fem

Skärmavbild 2013-06-11 kl. 13.40.04

 

Dennis har läst böckerna Pappa polis (del 1) och Julian och Jim (del 2). Dessa finns också som film.

Så här tycker Dennis om böckerna:

”Positivt: Den var spännande med saker som man inte förväntar sig och saker som man inte tänker på. Boken väcker också väldigt många olika känslor till exempel: sorg, spänning, humor och glädje.

Åldrar: Den passar alla åldrar då det varken är ”skräck” så den är för läskig eller för barnslig.

Negativt: Det är inget negativt i boken, anser jag. Men det kan vara något som någon annan tycker.

Info om Pappa polis: Julians pappa blir skjuten i polistjänsten av Shitheads. Julian blir väldigt upprörd och börjar jakten på gärningsmännen och träffar Jim som han blir kompis med. Jim är medlem i Shitheads.

Info om Julian och Jim: När Julian och Jim fortsätter jakten så tvingas Jim att flytta och byta namn. Julian hälsar på och då händer det en del spännande saker.

Mer får ni läsa själva!

Jag rekommenderar de här böckerna för alla!”

Dennis avslutar med att säga: ”Jag läser nästa aldrig klart en bok, men den här boken läste jag klart jättesnabbt!”

Gästrecension från Bianca i årskurs fyra

Skärmavbild 2013-06-11 kl. 12.55.03

Bianca har läst boken Samurajens döttrar – I mästarens skola. Så här tycker hon om boken:

”Jag tycker om den här boken för den är lite läskig och mystisk, exakt sådana böcker vill jag ha. Det som är lite dåligt är att det som gör att allt börjar hända kommer lite tidigt.”

Jag ger den fyra och en halv stjärna av fem.

Gästrecension från Joey i årskurs fyra

20130220-164616.jpg

Luckan i golvet är en bok med fem småberättelser.

Jag har läst berättelsen Luckan i golvet, det var lite långtråkigt för det hände inte så mycket. Hade jag fått ändra något så skulle jag vilja ha lite mer spänning.

Jag ger boken tre stjärnor av fem.

Jag läste också berättelsen Fan är lös (namnet låter lite roligt). I den här berättelsen fanns det lite mer spänning än vad det fanns i Luckan i golvet, så det är någon jag skulle rekommendera. Men, den känns ändå lite overklig när du läser den så du blir inte skrämd riktigt om inte någon annan läser den för dig, skulle jag tro. Annars tycker jag att den är bra. Jag är nöjd och blir lite skraj av berättelsen.

Jag ger den fyra stjärnor av fem.