”En bok att älska!”

Så fruktansvärt bra! Det här måste vara den bästa boken jag läser i år?

I 18 timmar och 47 minuter har jag lyssnat på Niceville. Det kan tyckas vara lång tid, men kändes inte som det när jag lyssnade mig yr under några dagar nu i juli. Underbara karaktärer som får mig att skratta, gråta och att muttra instämmande. Förfasas gör jag också av den människosyn som målas upp i 60-talets Mississippi. (Även om jag inte borde bli förvånad, jag visste ju detta).

IMG_7704Igår när fantastiska Anna Maria Käll satte punkt, kände jag mig tom och började genast leta efter fler böcker av Kathryn Stockett. Det finns inga. Först fick jag för mig att The Help var en annan bok då jag inte riktigt fattade poängen med att översätta The Help till Niceville, då båda låter lika mycket engelska för mig. Hur som, det finns ingen mer bok att läsa av henne och det är mycket tråkigt. Kanske det vara så att det här var boken hon gått och burit på så länge att den när den sedan kom ut, blev en ”one hit wonder”? Jag hoppas inte det, jag vill läsa mer, det är så underbart, hemskt bra.

Jag är så nöjd med att jag valde Niceville som ljudbok. Jag läste i några av Storytels användarkommentarer kring boken och det är en del som stör sig på uppläsningen, att man hör när uppläsaren sväljer. Jag tänker knappt på detta och när jag väl har råkat tänka på det, så gör det inte mig det minsta. Hur som så tänker jag nu lyssna vidare på nästa bok och där är det Anna Maria Käll som är uppläsare igen. Antar att hon kommer få vara den som ger röst åt min semester 2013.

Eftersom jag inte vill släppa historien riktigt än, så har jag beställt filmen (för givetvis finns det en sådan). Jag antar att den kommer anlända på tisdag och då ska jag sitta som klistrad vid min TV och bara njuta av Skeeter, Aibileen och Minny igen. Men, som vanligt tror jag inte att någon film kan slå den film jag såg i mitt huvud när Maria läste.

Har du inte läst/lyssnat på denna bok, se då till att göra det. Nu! Bums! På momangen!
Rapport av sedd film kommer och jag avslutar med två favoritavsnitt ur boken som kanske kan få dig att bli lite mer intresserad, om du inte lyckats bli nyfiken på boken än:

Jag vill inte att nån ska förstå hur mycket jag behöver dom där miss Skeeter-historierna. Nu när jag inte kan gå på Shirley Boons möten längre är det nästan det enda jag har kvar. Och  jag säger inte att miss Skeeter-träffarna är roliga. Varenda gång vi ses så klagar jag. Jag stönar. Jag blir arg och får raserianfall. Men grejen är den att jag gillar att berätta mina historier. Det känns som om jag gör något åt situationen. När jag går därifrån har betongklumpen i mitt bröst lossnat och smält ihop så att jag kan andas i några dar. (235)

I hotellobbyn verkar luften plötsligt stå still. Äkta män i färd med att dricka sin whisky hejdar sig mitt i en klunk när de får syn på den här skära uppenbarelsen i dörren. Det tar någon sekund innan bilden går in. De stirrar men ser inte, inte än. Men allteftersom bilden blir verklighet – äkta hud, äkta urringning, kanske inte riktigt så äkta blont hår – lyser ansiktena upp. De verkar alla tänka samma sak: äntligen … Men när de sedan känner sina likaledes stirrande frus naglar gräva sig in i armen på dem börjar de bistert rynka pannan. Ögonen antyder ånger när de avfärdar sina äktenskap (hon låter mig aldrig göra något roligt), erinrar sig ungdomstiden (varför åkte jag aldrig till Kalifornien den sommaren?) eller minns sin första kärlek (Roxanne …) Allt detta händer under loppet av ungefär fem sekunder och sedan är det över och de står bara där och stirrar. (342)

”En bok att älska!” har Aftonbladet skrivit om Niceville. Jag följer uppmaningen, utan förbehåll.

Ibland avstod jag från att äta samtidigt som jag lyssnade till boken

IMG_7684
En bit in i boken blir det riktigt vidrigt. Inte för att det behöver säga så mycket, men mina förväntningar på vad som hända skall gör att det som inte uttrycks i ord blir mycket verkligt. Är jag för duktig på att läsa mellan raderna? ;) Hur som är jag glad över att jag inte äter under vissa delar av den här boken, det hade inte varit en lyckad kombo.

Ritual är skriven av Mo Hayder, jag hade inte läst någonting av henne förut och blev positivt överraskad. Jag gillar att berättelsen ”går som katten kring het gröt”, man är nära men ändå så långt ifrån.

Vi får möta Flea Marley, en polisdykare med en tragedi i bagaget som gör henne inkompetent att vara någon nära ända tills hon möter sin like i den nya kriminalkommisarien Jack Caffery. De sneglar på varandra och liksom hela berättelsen i sig, nosar de kring den heta gröten från första till sista sidan – medan de tar sig an ett makabert fall där en avhuggen hand hittas i Bristols hamn.

En hel del karaktärer tar ton i den här berättelsen, bäst får man lära känna Marley och Caffery och jag är nyfiken på vad det kommer att bli av dem framöver. Och vem är ”den vandrande mannen” som Caffrey hela tiden söker upp? Det känns som att vi kommer få läsa mer om honom också, inte bara för att Caffrey vägrar lämna honom i fred, utan av den enkla anledningen att Ritual är första delen i en serie som kallas just Walking Man. Jag kommer definitivt att läsa mer av Hayder.

Då jag lyssnade mig igenom 90 procent av boken rekommenderar jag givetvis ljudboken som läses upp av Alexander Salzberger. Även om jag inte riktigt gillade hur Caffrey ”lät” och ibland störde mig på att Marley kunde gestaltas som så gnällig vid vissa tillfällen För min del fick hon gärna vara lite mer bestämd på rösten och inte så mjäkig. Men, överlag en mycket bra uppläsning som höll mig kvar ända till det bloddrypande slutet.

Recensionsexemplar från Modernista.

Bra att ha en jourhavande historiker till hands

IMG_7683Jag antar att det inte är meningen att man ska stå och diska så här dags en tisdagskväll. Man ska ligga under sänglampan och läsa en bok, det är vad man ska göra. Kanske vill man uppdatera sig om det som hänt innan man själv hittade ut i den stora världen genom att på måfå eller bestämt sökande i registret läsa om olika tider i det förflutna? I Dick Harrison – Jourhavande historiker kan du läsa om allt mellan himmel och jord från Forntiden till idag. Själv har jag bland annat läst om häxprocesserna, Jerusalem och om Erzébeth Báthory och fått lära mig att lära om kring sådant som jag trott jag kunnat och därmed tagit för dagens sanning.

IMG_7620En rolig historiebok för den nyfikne att ha på sängbordet eller varför inte på toaletten? (Ja, nu blir det säkerligen ramaskri bland vissa, men det är inte så dumt med lite god litteratur på dass, jag lovar). Och, när du läst om något ämne som intresserat dig så mycket att du bara måste få veta mer, hänvisas du ofta vidare till andra verk där du kan läsa och lära mer.

Recensionsexemplar från Norstedts.