Bra och suverän dialog, fast något ångestframkallande läsning

IMG_8206
”Jag vet att du älskar mig men det gör så ont att du inte är förälskad i mig. Snälla kan du inte bara bli lite fånigt kär i mig? Bara lite?”

Jag har läst Det bästa barnet av Sofia Olsson. En bok i serieformat om ett par som vill ha barn. Det mesta har flutit på som det var tänkt och nu ska nästa steg tas, de ska göra det bästa barnet som är gulligt, smart, snyggt och trevligt och alltså bär på de bästa egenskaperna från dess föräldrar. ”Kan vi inte göra en bebis?” säger mannen och får ett ”Kan vi väl” till svar av sin kvinna.

Nu blir det dock inte som de tänkt sig, sommarbebisen som de planerat kommer inte, inte blir det någon höstbebis heller. Istället blir det hormoner och utredningar för att ta reda på vad som är fel. Vem som är fel. Älskogen som förut var härlig och spontan blir nu schemamässig, men trots allt kämpade dyker den där förbannade blödningen upp varenda månad.

Det sliter på mannen och kvinnan. Deras förhållande vacklar och en dag kommer han hem och erkänner att han varit otrogen. Hur ska det bli nu? De skulle ju ha barn med varandra, det bästa barnet.

Att läsa Det bästa barnet är ångestframkallande tycker jag. Jag tänker rätt mycket på det där med att skaffa barn, tänk om jag inte är fertil. Det blir bara svårare och svårare att bli med barn efter 28 års ålder, hörde jag en gång på en föreläsning på universitetet (då jag själv var 28) vilket är ett tag sen, så då undrar man ju hur det står till med fertiliteten nu. Kanske är det det sista ägget som åker rutschkana nerför äggledaren denna månad? *Rys*. Fast så kan det inte vara, en kompis sa att kvinnan toppar sin fertila förmåga vid 35 (enligt ny forskning) så nu tror jag stenhårt på det och tar det lungan.

Trots framkallandet av ångest och allt besvär som man får ta del av när barnalstrandet inte kommer naturligt så är boken också full av hopp, kärlek (mitt i allt svek), hångel, Herr Ågren och ett självförtroende som växer sig starkt och högt för att i nästa sekund krascha och bli en våt pöl av tårar på golvet. Humorn finns där och känslan av att känna igen sig. En bok som är som en berg-och-dalbana av hurra! och nej! och massa annat. Jag tycker om boken och tycker du också ska läsa den.

Det känns som Det bästa barnet är självbiografisk, i en annan blogg visade det sig att den faktiskt är det.

IMG_8202IMG_8203IMG_8204Tack Ordfront, för recensionsexemplaret.

Advertisements

2 thoughts on “Bra och suverän dialog, fast något ångestframkallande läsning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s