Bokbloggare mot rasism

Här följer mitt inlägg i bokbloggarnas upprop mot rasism i dagens Sverige. Länkar till andra skribenter finner ni längst ner i detta inlägg.
#bokbloggaremotrasism #jagärintesverigedemokrat

Jag känner oro inför framtiden.

Hur kan ett parti som Sverigedemokraterna, som är uttalat främlingsfientliga vara tredje största parti i Sverige idag?

Ur Lgr 11:

Förståelse och medmänsklighet

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.

Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.

I ett mycket viktigt brev i veckan, angående de händelser som inträffade i Kärrtorp förra helgen, skriver fyra unga kvinnor om sina tankar kring den rasism och nazism som allt tydligare visat sitt fula ansikte i deras absoluta närhet. Dessa unga kvinnor skriver bland annat att:

Ungdomarna som nu förstrött ritar hakkors på de slitna skåpsdörrarna, vet inte vad de själva gör. De vet inte, de har inte kunskap nog att förstå vad det innebär, vad det står för. Och att tvätta bort klottret direkt och att låtsas som ingenting, ser inte vi som en lösning. Vi ser det som ett problem.

Vi tycker snacket både måste höjas och ökas, med en gång.
Det finns inga sen eller men, utan det måste ske nu.

För det är genom att prata som man förstår.

Och det är genom att förstå som man skapar sig en åsikt.

Och det är genom att ha en åsikt som man faktiskt kan göra skillnad.

Det är så viktigt det de skriver, vi måste våga tala om och diskutera rasism och nazism. Vad står dessa ord för och vad har sådana ideologier lett till i det förflutna och hur kan dessa tankar påverka vår framtid?

Jag känner en stor oro inför framtiden. Att stå i klassrummet och diskutera mänskliga rättigheter och människors lika värde, känns som det viktigaste jag kan göra i ett samhälle där så många verkar ha glömt vad det innebär att känna empati och solidaritet med andra människor.

I årskurs fem har vi denna termin arbetat med diskriminering och fördomar, normer och grupperingar genom att läsa och diskutera bland annat Anne Franks dagbok. Eleverna visar ett stort intresse för hennes öde och undrar hur det kunde gå så illa. Vad ska man säga? Jag förstår inte själv. Hur kunde det gå så fel? Vi ser på filmen Pojken i randig pyjamas och förfasas över slutet. Vad var det som hände? Hur kunde det gå så illa? Varför gjorde ingen någonting?

Vi läser om olika religioner. Eleverna frågar mig varför vi egentligen läser om olika religioner, vad ska det vara bra för? Vi talar om olikheter som skrämmer och hur kunskap kan skrämma rädslan för det okända på flykten.

Jag försöker förmedla varför vi lär oss om andra religioner. Jag försöker att förklara för barnen vad rasism och nazism är. Jag försöker förklara empati, solidaritet och människors lika värde. Jag försöker förmedla allt jag någonsin kan om detta.

Jag försöker förstå själv hur Sverige hamnade här, vad är det som skrämmer? Jag hoppas våra diskussioner i klassrummet kommer leda till att mina elever växer upp till starka individer som genom diskussioner kring allt detta fått den kunskap de behöver för att förstå, för att ha åsikter och som genom dessa åsikter kan göra skillnad.

Jag ska försöka vara modig och säga vad jag tycker. Jag ska försöka göra skillnad, i och utanför klassrummet. Jag vill att mina elever ska växa upp i en framtid där människor värnar om varandra.

Om jag får lov att sno lite från Lgr 11 igen och ändra ordet skola till samhälle:

Ingen ska i samhället utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.

Och så avslutningsvis, några viktiga ord från Astrid Lindgren:

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt.
’Varför då’, undrade jag.
’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

Jonatan till Skorpan i Bröderna Lejonhjärta

Tips på litteratur:
Schindler´s Arc
The Book Thief
Pojken i randig pyjamas
Hana’s suitcase
Rosa Parks and the Montgomery Bus Boycott
Katitzi
Farfar var rasbiolog

Några av alla de andra bokbloggare som skriver idag:

Fiktiviteter
Litteraturkvalster och småtankar
och dagarna går …
Bokhandlarn
Påhittade nöjen
Boktjuven
Lexieläser
I min bokhylla
… med näsan i en bok …
Hyllan
Enligt O
Litteraturblogg av Henrik Elstad
Mumindalen
Bokmoster
Marcusbiblioteket
Som ett sandkorn …
Den läsande kaninen
Spetsig
Bokdivisionen
Kattugglan
Läsa och lyssna

Advertisements

4 thoughts on “Bokbloggare mot rasism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s