… och Helena Mobacke käkar indiskt precis utanför mitt fönster

Det jag gillar allra mest med de svenska deckare jag läst de senaste åren, förutom att de är välskrivna, är att de alla utspelar sig på platser där jag känner mig hemma. Det är spännande och roligt att läsa om miljöer där jag själv har bott eller bor. Ett exempel på när karaktärerna kommer riktigt nära (ja, jag vet att de är påhittade) är som idag, jag ligger i soffan och läser Vänd om och var stilla och plötsligt dyker det här stycket upp:

Trots att Helena bor i Årsta har hon aldrig varit på Srimoti tidigare. Restaurangen ligger en bit bort från hennes lägenhet, på andra sidan torget. Det är varmt där inne och hon skyndar att kränga av sig kappan, hänger den över den gröna stolen. Inredningen ser inte det minsta indisk ut, den påminner om uppehållsrummet på hennes högstadieskola. Så fort de har satt sig och kyparen kommit med menyerna börjar hon prata om utredningen.”

Jag har precis flyttat till Årsta och har inte alls tänkt på Srimoti som ligger på bottenvåningen av huset mitt över gatan. Den liksom smälter in i väggen. När jag går förbi det där huset förvånas jag mest av de två balkonger som har blomlådor och en sten(!) som balanserar på balkongräckena. Undrar alltid när de kommer att trilla ned i huvudet på någon.

Vad gäller Srimoti så är sambon av åsikten att det är en väldigt tråkig restauranglokal, men att maten är helt ok. Detta får läsaren också veta av Mobacke då hon senare i texten låter meddela att:

”[Maten] luktar fantastiskt, och smakar ännu bättre.”

Det blir take away från Srimoti framöver vill jag lova.

Så, Vänd om och var stilla, är den något att ha? Det vill jag påstå. I bokens början hittas två unga kvinnor mördade. Kriminalkommisarie Mobacke ansvarar för utredningarna. Teamet är inte så tajt och det framgår att det under en tidigare utredning hänt saker som påverkar sammanhållningen poliserna emellan. Mobacke har exempelvis extremt svårt att hantera en yngre polis, Niklas, som i sin tur är mycket provocerande mot sin chef och försöker svartmåla henne på olika vis. Även om jag inte läst den första boken om Mobacke, Döden tänkte jag mig så, känner jag ändå att författaren på ett snyggt sätt uppdaterar mig som läsare om vad som hänt karaktärerna tidigare, både inom arbetslaget och på det privata planet.

Från början till slut finns det ett tydligt driv i boken. Kapitlen är korta och berättas ur olika personers perspektiv, vilket gör handlingen mer spännande. I och med att jag som läsare vet att första boken slutade i tragedi, sitter jag fram till sista sidan och är villrådig; kommer allt att lösa sig? Jag märker att jag läser fortare, vill veta vad som ska hända, samtidigt som jag vill ta det lugnt. Några få sidor kvar.

Vänd om och var stilla håller hög klass och när boken är utläst vet jag att jag kommer att vilja läsa mer av Johanna Mo, för visst borde väl en uppföljare vara på g?

Har du läst och gillat Vänd om och var stilla kan jag rekommendera liknande böcker som du kan sätta tänderna i:

Hammarbyserien av Carin Gerhardsen
Serien om Malin Fors av Mons Kallentoft
Victoria Bergmans svaghet av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundqvist
Millennium av Stieg Larsson
HP Pettersson av Anders De La Motte

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s