Tove Jansson-bloggmarathon

2011 läste jag Moominpappa at Sea. Jag hade alltid trott att Tove Jansson bara skrev barnböcker och blev mycket överraskad när denna bok var som vilken ”vuxenbok” som helst, fast med mumintroll. Då jag sedan dess inte läst mycket av Tove Jansson alls, förutom den underbara lilla berättelsen Historien om den sista draken i världen följer här en repris av ett inlägg jag gjorde på min förra bokblogg, om just Moominpappa at Sea.

Muminpappan vill vara mannen i huset. Men det är inte lätt, för Muminmamma och Mumintroll släcker den lilla elden som brunnit i mossan alldeles själva. De säger inte ens åt Mumminpappa förens de är klara. Muminpappa som legat på verandan och funderat över om den möjligtvis ska slipas och lackas (även om säkert ingen kommer att märka av jobbet) surar ur och går ut och vaktar vid mossan hela natten, förmanandes Muminmamma och Mumintroll att elden visst allt kan ta sig om man inte håller den under uppsikt. Det kan ligga och glöda under ytan (på flera sätt märker man i den här boken).

Muminfamiljen bor i ett tornbeklätt hus i Mumindalen. Muminpappan känner instinktivt att han måste ta med sin familj långt, väldigt långt ut på havet till en ö med en fyr. Han ska bli fyrvaktare och rädda skepp från att gå på grund samtidigt som han ska vara den som försörjer familjen på alla sätt och vis.

När båten packas får Muminmamman inte göra någonting utan snällt vänta ombord på båten när Muminpappa och Mumintroll kånkar och styr. Detsamma när de kommer fram till ön.

Inte trodde jag att en bok om Mumintrollen skulle vara så här. Jag blev mycket positivt överraskad och tycker mest att det är en vuxenroman om familjerelationer. En pappa som känner sig otillräcklig då frun och barnen (Mumintroll och Lilla My) visar sig vara alltför självständiga. Han försöker vinna tillbaka sin manliga roll genom att flytta familjen långt bort till en ö, där han säger sig veta det mesta om allt och inget.

Pappan gör det mesta i all välmening men ser inte att, framför allt, mamman kvävs av hans behandling och till slut protesterar lite granna mot densamma genom att i dagar stå och hugga ved bland annat.

Sedan ingår även ensamhet och utanförskap då Mårran hälsar på. Lite magi och förälskelse i form av vattenhästar. Självständigheten personifierad i Lilla My och något slags Mumintrolliskt tonårsuppror, en rädd och vilsen fiskare och ett farligt, magiskt och levande hav.

Jag tyckte mycket om boken och kommer att fortsätta att läsa mumin och sova i mina muminlakan ;)
Skärmavbild 2014-08-09 kl. 01.08.36

För övrigt är bokomslaget alldeles för härligt!
Se hur Mumintrollet ror för glatta livet i vågmassorna – underbar bild :)

Skärmavbild 2014-07-09 kl. 12.13.34Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffaSagas bibliotekPantalaimoneSockerslottFeministbiblioteketOksan hyllyltäLilla bokhyllanFantastiska berättelserOch dagarna gårEn kattslavs dagbokBreakfast Book ClubYtterligare några ordHavsdjupens salCaffeineBokhoraSöstra miKirsin kirjanurkkaVästmanländskans bokbloggBoktok73,Bokhyllan i pepparkakshusetBoktjuvenHyllytontun höpinöitäBoktokaLes! Lue!Prickiga PaulaLyran noblesser,Yökyöpeli hapankorppu lukeeMadnessFiktiviteter och Bokbabbel