Tove Jansson-bloggmarathon

2011 läste jag Moominpappa at Sea. Jag hade alltid trott att Tove Jansson bara skrev barnböcker och blev mycket överraskad när denna bok var som vilken ”vuxenbok” som helst, fast med mumintroll. Då jag sedan dess inte läst mycket av Tove Jansson alls, förutom den underbara lilla berättelsen Historien om den sista draken i världen följer här en repris av ett inlägg jag gjorde på min förra bokblogg, om just Moominpappa at Sea.

Muminpappan vill vara mannen i huset. Men det är inte lätt, för Muminmamma och Mumintroll släcker den lilla elden som brunnit i mossan alldeles själva. De säger inte ens åt Mumminpappa förens de är klara. Muminpappa som legat på verandan och funderat över om den möjligtvis ska slipas och lackas (även om säkert ingen kommer att märka av jobbet) surar ur och går ut och vaktar vid mossan hela natten, förmanandes Muminmamma och Mumintroll att elden visst allt kan ta sig om man inte håller den under uppsikt. Det kan ligga och glöda under ytan (på flera sätt märker man i den här boken).

Muminfamiljen bor i ett tornbeklätt hus i Mumindalen. Muminpappan känner instinktivt att han måste ta med sin familj långt, väldigt långt ut på havet till en ö med en fyr. Han ska bli fyrvaktare och rädda skepp från att gå på grund samtidigt som han ska vara den som försörjer familjen på alla sätt och vis.

När båten packas får Muminmamman inte göra någonting utan snällt vänta ombord på båten när Muminpappa och Mumintroll kånkar och styr. Detsamma när de kommer fram till ön.

Inte trodde jag att en bok om Mumintrollen skulle vara så här. Jag blev mycket positivt överraskad och tycker mest att det är en vuxenroman om familjerelationer. En pappa som känner sig otillräcklig då frun och barnen (Mumintroll och Lilla My) visar sig vara alltför självständiga. Han försöker vinna tillbaka sin manliga roll genom att flytta familjen långt bort till en ö, där han säger sig veta det mesta om allt och inget.

Pappan gör det mesta i all välmening men ser inte att, framför allt, mamman kvävs av hans behandling och till slut protesterar lite granna mot densamma genom att i dagar stå och hugga ved bland annat.

Sedan ingår även ensamhet och utanförskap då Mårran hälsar på. Lite magi och förälskelse i form av vattenhästar. Självständigheten personifierad i Lilla My och något slags Mumintrolliskt tonårsuppror, en rädd och vilsen fiskare och ett farligt, magiskt och levande hav.

Jag tyckte mycket om boken och kommer att fortsätta att läsa mumin och sova i mina muminlakan ;)
Skärmavbild 2014-08-09 kl. 01.08.36

För övrigt är bokomslaget alldeles för härligt!
Se hur Mumintrollet ror för glatta livet i vågmassorna – underbar bild :)

Skärmavbild 2014-07-09 kl. 12.13.34Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffaSagas bibliotekPantalaimoneSockerslottFeministbiblioteketOksan hyllyltäLilla bokhyllanFantastiska berättelserOch dagarna gårEn kattslavs dagbokBreakfast Book ClubYtterligare några ordHavsdjupens salCaffeineBokhoraSöstra miKirsin kirjanurkkaVästmanländskans bokbloggBoktok73,Bokhyllan i pepparkakshusetBoktjuvenHyllytontun höpinöitäBoktokaLes! Lue!Prickiga PaulaLyran noblesser,Yökyöpeli hapankorppu lukeeMadnessFiktiviteter och Bokbabbel

Annonser

12 thoughts on “Tove Jansson-bloggmarathon

  1. Ping: Bloggmarathonet – morgon & förmiddag | Bokbabbel

  2. Hm, jag tror att den egentligen är skriven för barn. De serie-strippar som hon gjorde är betydligt mer ”lätta” och satiriska, men böckerna för barn är ofta mer allvarliga, tex som gripande Småtrollen och den stora översvämningen – och – bilderböckerna, dvs de hon själv har gjort, inte de där japanska.

  3. Muminböckerna är skrivna för barn, men jag tror att man först som vuxen kan ta till sig allt som de innehåller. Muminpappans memoarer är min favorit bland muminböckerna.

  4. Pappan och havet har en helt annan, mycket mörkare ton än de föregående böckerna, det märks att TJ velat skriva sig ut ur idyllen så småningom. Jag tycker allra bäct om Mårrans förvandling i den boken.

  5. Tack Lisa för att du delar med dig av din favorit och dessutom påminner mig om att läsa mer Tove Jansson. Det ska jag göra. Jag har dessutom stått och fingrat på biografin om Tove Jansson i bokaffären flera gånger nu. Känns som det är dags att slå till nu.

    Sköt om dig fina Lisa!

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s