Men helst att jag åker med Färjan igen!

FullSizeRender (2)
Färjan
börjar med att introducera olika slags personligheter som kan tänkas åka på Finlandsbåtarna (ja, eller Sverigebåtarna då om du bor på andra sidan Östersjön): partybruttorna, ensamma damen, den blyga tonårskillen och den tuffa tonårsbruden med pandalooken samt de som arbetar på båten: bartendern, karaokeledaren och vakterna för att bara nämna några. Kapitel efter kapitel får läsaren lära känna dem allt mer och epiteten (här ovan) blir, som alltid när man lär känna en människa, oväsentliga och man börjar känna med eller för personen. Vissa avskyr man visserligen, som pesten (eller vilken smitta som helst …)

Färjan – en bladvändare
I början är resan ganska lugn men det är ändå trevligt och intressant; personerna är roliga, sorgliga, omtänksamma och rent genomruttna (vissa är det verkligen i ordets rätta bemärkelse) och det är när människor visar sig vara genomruttna som det börjar spåra ur rejält. Och även om det spårar så är värmen kvar och det känns troligt, fast det är helt galet otroligt och jag läser sida upp och sida ner och tänker inte sluta förrän jag klarat mig ur den här jäkla historien, som nu är helt genomrutten, men på ett bra sätt. Och till slut är den slut och det är skönt att det är över, fast är det verkligen över?

Förhållningsorder till dig som ska läsa Färjan
Har du inte läst Färjan? Men, så gör det då! Fast åk till Finland och tillbaka först. Njut av buffén och taxfreeshoppingen, men gör det innan du börjar läsa. Det gjorde jag, smart som jag är och nu i efterhand inser jag att det var klokt. Miljöerna var så mycket enklare att se framför sig då, när man precis bott i hytten mitt i båten med fönster ut mot promenaden. Då man precis stått och väntat på hissen upp från bildäck i x många minuter för att den hela tiden är full och man till slut ändå tog trapporna. Då man precis ätit frukostbuffén och insett hur många alternativ det finns att skapa en frukost utav. Då man precis legat där i den smala sängen i den, nästan, lika smala lilla hytten och hört hur det dunkar i väggen från hytten bredvid (vad har de för sig?) Då man precis, äntligen, åkt i land med bilen på svensk mark och tänkt ”Gött, jag klarade mig den här gången också!”

Hur som, det är smart att läsa boken efter resan. För när man läst Färjan kan jag inte tänka mig att man vill åka med Finlandsbåten igen. Tänk dig att ligga där i hytten och inte veta, inte vara helt säker på om det ändå, kanske möjligtvis skulle kunna vara så att det omöjliga för en gång skull skulle kunna vara möjligt och varför då inte på just den här kryssningen, just den som du är med på? Och för att slippa den ångesten, som du vet kommer infinna sig när du ligger där i din hytt, läs boken nu och åk aldrig någonsin färja igen …

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s