Vilse bland trollen

22198958_10155653410286760_1282974895_o
I Annika Widholms Trollspanarna är Malva och Hanna ute i skogen med klassen. En skogsguide, Trulsa, berättar för klassen om skogen och trollen som bor där. Ju mer Trulsa berättar om trollen desto mer upprörd blir Malvas och Hannas lärare Peter. ”Troll finns inte på riktigt!” säger han och avbryter Trulsa och skickar ut eleverna på tipspromenad. Två och två ska de gå en slinga i skogen, följa de gula banden för att hitta rätt. Malva och Hanna ger sig iväg men nästan direkt hamnar de på avvägar, de ser inga gula band och klasskamraterna är som uppslukade av jorden. Malva och Hanna är vilse och ur skogen hörs läskiga ljud, tänk om de blir tagna av trollen!

Trollspanarna är en lättläst, humoristisk och småläskig bok, från Hegas förlag, för barn i åldern 6-9 år. Boken är skriven på Hegas-nivå 2, vilken är en bok för den som ”vill ha ett enkelt och konkret språk som är lätt att avkoda.” Berättelsen består av 45 sidor och lix ligger på 17.  Fina illustrationer i färg av Jonna Björnstjerna fyller boken och hjälper läsaren med läsförståelsen.

Trollspanarna är tredje boken i serien Spanarna. Sedan tidigare finns böckerna Spökspanarna och Zombiespanarna.

Tack Hegas förlag för recensionsexemplaret.

Annonser

Älskade djur

22015490_10155636173991760_1602526537_o

Per José Karlén har skrivit och illustrerat den fina boken Älskade djur. Om lilla Pino som hälsar på i djurparken för att undersöka frågan: hur mycket älskar du mig? Medan alla mammor, pappor, syskon och kompisar besvarar frågan från de små djurbarnen, tecknar Pino allt han ser. När han kommer hem till sina pappor i slutet av boken, har han en hel liten anteckningsbok fylld av kärleksförklaringar. Älskade djur är en fin bok om kärlek som passar ung som gammal.

Min dotter på 2,5 år tycker mycket om boken om Pino och djuren. Roligast är det stora uppslaget med elefanterna, se längre ned bland bilderna.

21982029_10155636148941760_1932685927_o

22047291_10155636173751760_1380308866_o

22015544_10155636173756760_979736560_o

22016727_10155636173946760_1866744768_o

Vill ni se hur det ser ut utanför bilderna i böckerna, besök belovedanimals.se

Stenkistan

20862124_10155518720596760_177481579_oJag har precis läst Stenkistan av Annika Widholm. Det är Hegas förlag som ger ut boken som ligger på Hegas-nivå 4. Det är alltså en bok till ”dig som vill lära dig några svåra ord” med ”ett språk som ställer lite högre krav på ordförråd och grammatik.” Lix (läsbarhetsindex) 20. Boken är från 9 år och uppåt.

Jag tycker Stenkistan är en riktig bladvändare. Berättelsen börjar med att Lukas, 13 år, hittar en dödskalle (jag har alltid trott det stavades döskalle, så där fick jag lära mig något nytt) i skogen. Han tar med sig kraniet till en osteolog för att ta reda på hur gammalt det kan vara. Kan det vara så att Lukas hittat kvarlevorna efter en liten flicka som försvann från bygden för länge sedan?

Stenkistan är härligt mystisk men handlar också om livet som nybakad tonåring med kärleksproblem.

Hade jag fortfarande arbetat som lärare så hade jag läst boken med mina elever i år 4 eller 5. Kanske hade vi då diskuterat boken utifrån denna läsnyckel. Nu får boken flytta från mig till en lärarkollega och hennes klass istället, hoppas de kommer läsa, rysa och mysa!

Skärmavbild 2017-08-14 kl. 22.57.17

Tack, Hegas för recensionsexemplaret.

En humoristisk historia om mod

Skärmavbild 2017-03-19 kl. 22.25.39

Jag har läst Tjockskallarnas uppror av Kalle Holmqvist, den utspelar sig i en by som heter Uggledalen och året är 1659. Kungen har bestämt att det är dags att kriga med dansken (igen). I Uggledalen, som befolkas av Tjockskallar, bestämmer sig folket för att vägra skicka ut sina karlar i strid även om straffet för vägran är döden.

Tjockskallarnas uppror är en lättläst historia om livet på 1600-talet. Då jag arbetat som historielärare på mellanstadiet blir jag glad att det skrivits en bok som med fördel kan högläsas i klassen för att undersöka en tid så olik vår. Hur var det exempelvis att leva i ett samhälle där kungens makt var given av Gud och inte skulle eller kunde ifrågasättas?

Kalle Holmqvist skriver på ett humoristiskt sätt om folket i Uggledalen, vars huvuden är så fulla av egna tankar och idéer att de kallas för tjockskallar. De vågar stå upp mot kungen och kyrkan för att rädda sina karlar i byn från att bli tvingade ut i krig. Historien är en berättelse om mod och kritiskt tänkande. En humoristisk, smart och lärorik historia.

Tack, Murbruk förlag för recensionsexemplaret.

Vi drog till bokmässan

@Bibliofilen, a.k.a Jossan, och jag drog till BoIMG_8151kmässan i Göteborg i lördags. Det var en
himlans tjattrande i bilen om allt mellan himmel och jord och vilka förväntningar vi hade på själva mässan. Jossan hade inte varit där sedan år 2000 och jag hade aldrig varit där alls(!). Det jag kan säga om den saken så här i efterhand är väl att jag nästa gång, för det måtte väl bli fler mässor för min del, hoppas kunna ta mig dit någon annan dag än just lördagen – för hej hopp vad mycket folk. Hej hopp var kanske ett kasst uttryck, stå still och glo hade nog passat bättre. Det var svårt att ta sig fram på sina ställen.

Så, jag hade ett schema i min mobil: vem jag ville se och när jag kunde se dem och var jag i så fall skulle befinna mig. Redan på Burger King i Borås, där vi stannade för att få oss något till livs på vägen ner, insåg jag att appen inte ville komma ihåg mig. Alltså: jag fick slänga in de viktigaste mötena i minnet och hoppas på det bästa.

På mässan. Vi fotade oss utanför och instagrammade det hela, för det vet väl varendaIMG_8133 människa att finns det inte på Instagram då har det inte hänt ;) Sedan bar det av till avdelningen för barnböcker – det kanske fanns fler avdelningar för sånt, men jag gav mig av till det ställe där Pija Lindenbaum skulle signera sin nya bilderbok Doris drar. Jag var lite tidig, köpte boken och sedan cirkulerade jag omkring i närheten tills det var fem minuter kvar. Då ställde jag mig i kö och var typ först, tillsammans med två andra. Det visade sig att en av de andra kvinnorna fått en snygg Doris drar-påse när hon handlade boken. Den var så jäkla snygg så jag finkammade Tradera och Blocket efter den, efteråt, men ingen verkar vilja göra sig av med den. Jag förstår dem. Fick i alla fall en signatur i min bok, tillägnad till min lilla tjeja och gick nöjd därifrån. Hann också med att berätta för Lindenbaum att jag brukar ge bort Gittan och gråvargarna till mina vänner när de får barn och att den är mycket uppskattad. Och varför skulle den inte vara det, störtskön som den är :)

Nästa projekt. Få Ilon Wikland och Mark Levengoods autograf i nya boken om Peter och vargen. Det visade sig att de, eller var det bara Mark, varit där på torsdagen och signerat böcker. Jag frågade därför efter ett signerat exemplar och fick ett – tjohoo! Så: check på den! Även om det såklart hade varit superroligt att träffa dem båda så är det ju ändå najsare med en kråka i boken än ingen kråka alls.

Vidare – fick agera fotograf åt Jossan. Hon jagade rätt på varenda, nästan, författare som hon följer på Instagram och jag fick fota henne med dem. Jag ville gärna snacka lite med Bengt Söderhäll som var på mässan med Stig Dagermansällskapet – men det blev tyvärr inte en så lång pratstund då Jossan panikartat fått syn på Camilla Läckberg som satt där och signerade sin nya bok om Super-Charlie och lejonjakten (någon mer än jag som ser likheten här mellan barnboken och hennes senaste bok om Fjällbacka? *Ry(s)t* Jag passade också på köpte två böcker som jag fick signerade. När Jossan skulle fotas så ville jag ju vara behjälplig och i vanlig ordning smilade jag upp mig och sa:
– Säg skit!
De sa bajs istället och Läckberg menade att så får man säga när man skriver barnböcker och det håller jag helt med om. Vill ni se hur bilden blev så har Jossan lagt upp den på sin Insta (såklart – hur vet folk annars att det har hänt?) ;)

Efter detta så tror jag att jag fick fota Jossan med några författare till. Jag hittade boken Hjälp ditt barn med programmering som jag helt plötsligt ville ha. Lillfisan är ju bara sju månader så hon lär väl knappast behöva hjälp av mamma med det – ännu – och när det väl är dags så är den kanske lite väl gammal, eller? Jag hittade också en bok med en stor lång historisk karta som jag tänkte att jag ville ha. 3,5 meter lång är kartan. Så här i efterhand funderar jag över om någon av de två ovanstående böckerna skulle ha inhandlats över huvud taget … Men nu är det försent och jag har dem i min ägo.

PAUS. Jag gick på toa. Den var inte så fräsch och jag ville absolut inte sitta där, med alla mina påsar, och pumpa ur bröstmjölk. Va!?! Läste du rätt? Ja. Jag lämnade ju lillfisan hemma. En boktokig ammande morsa vill inte ha mjölkstockning – någon måtta får det vara. Därför jag jag tillbaka till vandrarhemmet – väl framme fick mina schimpansarmar vila då bokhögen hamnade i sängen.

TILLBAKA på bokmässan. Jossan har lyckats fota sig med diverse författare under tiden jag varit bort – vilket blev drygt en timme. Hon har lämnat avdelningen för barnböcker och sökt sig till tantsnusk och annat mer Bibliofilianskt. Jag passar på att gå omkring där lärarmaterial finns och lite mer facklitteratur, men tröttnar och hamnar vid bilderböckerna igen där jag möter upp Jossan. Får med mig tre sagoböcker därifrån: Snövit, Törnrosa och Rödluvan. Man kan klippa ut innehållet och bygga sin egna lilla sagoscen. Det ska jag göra när lillfisan blir större :)

Vi börjar bli trötta. Det är varmt, syrefattigt och fötterna vill vila. Jossan tar med mig bort mot Hoi förlag. Där är författarna på tå och promotar sina alster alldeles galet. Jag kan inte säga nej och går därifrån med sex nya pocketböcker.

Innan vi lämnar mässan hinner jag med att köpa Hjälp ditt barn med svenska – så nu har jag hela serien här hemma i hyllan.

Skärmavbild 2015-09-29 kl. 16.21.02Skärmavbild 2015-09-29 kl. 16.27.37Mässan slut, för vår del, och fötterna och huvudet helt slut också. Vi tog oss till Mc D (helt mot mina principer egentligen) och åt två små hamburgare var för att orka ta oss ”hem”. Väl på rummet vilade vi våra schimpansarmar igen, slängde oss på sängarna och gick igenom våra bokköp. Därefter hittade vi en mysig liten restaurang 5 minuter bort där vi åt ordentlig mat innan det var dags för oss att sova. Planerna som vi hade haft att, exempelvis gå ett varv inne på Liseberg och att ta oss in till stan för lite mingel det blev det inget med. Vi var totalt aströtta.

Och vem vet – kanske hittar ni en historiebok med en 3,5 meter lång karta eller en bok om programmering till salu för en billig penning på Tradera framöver? Den som lever får se, jag måste fundera lite över bokköpen – det är ju så lätt att ryckas med när man står där mitt bland alla böcker.

Skärmavbild 2015-09-29 kl. 16.15.13

IMG_8176

En Elias och en Puss.

Jag har fått två recensionsexemplar från Prinsen och Prinsessan bokförlag. Tack!

Böckerna heter Puss och Elias hittar en ny bil och är skrivna av Elin Engström Mikalides.

IMG_1051Puss är katten som ger sig ut på äventyr i natten. Jag försökte mig på ett rim, eftersom boken är skriven på rim (även om det tog mig tre bladvändningar för att inse att så var fallet, jag kanske hade en dålig dag?). Tyvärr tycker jag inte att rimmen funkar jättebra, det känns lite krystat. Däremot är bilderna i boken riktigt fina och dem återkommer jag gärna till flera gånger om. Jag funderar över ifall att rimmen i boken fungerat bättre om de ingått i kortare meningar? Kanske hade de då blivit mer tydliga och passat bättre (för en trött vuxen) och en liten fis på 3-6 år? Illustratör är Gabrielle Nilsson. Puss finns även som målarbok.
IMG_1054

IMG_1048 I Elias hittar en ny bil, är det just det Elias gör på förskolan. Han hittar en bil, men en jämnårig pojke som heter Isak får tag på bilen först. Att båda pojkarna vill ha bilen är bokens konflikt som snabbt löser sig tack vare att en vuxen som ingriper. Isak är också snäll som förstår att de kan leka tillsammans med bilen. Sedan är allt frid och fröjd. Illustratör är Ida Linde.
IMG_1050

Återigen känns själva berättelsen lite för enkel och platt, den får gärna vara mer mångbottnad (i både text och bild). Lite om hur jag tänker kring det här med barnböcker/bilderböcker skrivs det om här:

Barnböcker som vuxna gillar
”Bilderboken har följt mig hela livet”
Barnböcker måste även tilltala vuxna

En bra bilderbok måste tilltala båda barn och vuxna. Den har allt: poesi, konstupplevelse, dynamik och humor och så är den kontaktskapande.

Isaela Valve

Dessa var böckerna i julig bloggstafett – lucka 10

IMG_0886Tam ta ram!
Här är böckerna, hur många rätt hade du?
1. Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder
2. Coraline av Neil Gaiman
3. Gittan och Gråvargarna av Pija Lindenbaum
4. The Hunger Games, Catching Fire av Suzanne Collins
5. Harry Potter och Dödsrelikerna av J.K. Rowling
6. Snäll av Go Dahle och Svein Nyhus
7. Sofies värld av Jostein Gaarder
8. Agnes Cecilia av Maria Gripe
9. Älskade Audrina av Virginia Andrews
10. Skuggan över stenbänken av Maria Gripe