Stenkistan

20862124_10155518720596760_177481579_oJag har precis läst Stenkistan av Annika Widholm. Det är Hegas förlag som ger ut boken som ligger på Hegas-nivå 4. Det är alltså en bok till ”dig som vill lära dig några svåra ord” med ”ett språk som ställer lite högre krav på ordförråd och grammatik.” Lix (läsbarhetsindex) 20. Boken är från 9 år och uppåt.

Jag tycker Stenkistan är en riktig bladvändare. Berättelsen börjar med att Lukas, 13 år, hittar en dödskalle (jag har alltid trott det stavades döskalle, så där fick jag lära mig något nytt) i skogen. Han tar med sig kraniet till en osteolog för att ta reda på hur gammalt det kan vara. Kan det vara så att Lukas hittat kvarlevorna efter en liten flicka som försvann från bygden för länge sedan?

Stenkistan är härligt mystisk men handlar också om livet som nybakad tonåring med kärleksproblem.

Hade jag fortfarande arbetat som lärare så hade jag läst boken med mina elever i år 4 eller 5. Kanske hade vi då diskuterat boken utifrån denna läsnyckel. Nu får boken flytta från mig till en lärarkollega och hennes klass istället, hoppas de kommer läsa, rysa och mysa!

Skärmavbild 2017-08-14 kl. 22.57.17

Tack, Hegas för recensionsexemplaret.

Annonser

En humoristisk historia om mod

Skärmavbild 2017-03-19 kl. 22.25.39

Jag har läst Tjockskallarnas uppror av Kalle Holmqvist, den utspelar sig i en by som heter Uggledalen och året är 1659. Kungen har bestämt att det är dags att kriga med dansken (igen). I Uggledalen, som befolkas av Tjockskallar, bestämmer sig folket för att vägra skicka ut sina karlar i strid även om straffet för vägran är döden.

Tjockskallarnas uppror är en lättläst historia om livet på 1600-talet. Då jag arbetat som historielärare på mellanstadiet blir jag glad att det skrivits en bok som med fördel kan högläsas i klassen för att undersöka en tid så olik vår. Hur var det exempelvis att leva i ett samhälle där kungens makt var given av Gud och inte skulle eller kunde ifrågasättas?

Kalle Holmqvist skriver på ett humoristiskt sätt om folket i Uggledalen, vars huvuden är så fulla av egna tankar och idéer att de kallas för tjockskallar. De vågar stå upp mot kungen och kyrkan för att rädda sina karlar i byn från att bli tvingade ut i krig. Historien är en berättelse om mod och kritiskt tänkande. En humoristisk, smart och lärorik historia.

Tack, Murbruk förlag för recensionsexemplaret.

Vi drog till bokmässan

@Bibliofilen, a.k.a Jossan, och jag drog till BoIMG_8151kmässan i Göteborg i lördags. Det var en
himlans tjattrande i bilen om allt mellan himmel och jord och vilka förväntningar vi hade på själva mässan. Jossan hade inte varit där sedan år 2000 och jag hade aldrig varit där alls(!). Det jag kan säga om den saken så här i efterhand är väl att jag nästa gång, för det måtte väl bli fler mässor för min del, hoppas kunna ta mig dit någon annan dag än just lördagen – för hej hopp vad mycket folk. Hej hopp var kanske ett kasst uttryck, stå still och glo hade nog passat bättre. Det var svårt att ta sig fram på sina ställen.

Så, jag hade ett schema i min mobil: vem jag ville se och när jag kunde se dem och var jag i så fall skulle befinna mig. Redan på Burger King i Borås, där vi stannade för att få oss något till livs på vägen ner, insåg jag att appen inte ville komma ihåg mig. Alltså: jag fick slänga in de viktigaste mötena i minnet och hoppas på det bästa.

På mässan. Vi fotade oss utanför och instagrammade det hela, för det vet väl varendaIMG_8133 människa att finns det inte på Instagram då har det inte hänt ;) Sedan bar det av till avdelningen för barnböcker – det kanske fanns fler avdelningar för sånt, men jag gav mig av till det ställe där Pija Lindenbaum skulle signera sin nya bilderbok Doris drar. Jag var lite tidig, köpte boken och sedan cirkulerade jag omkring i närheten tills det var fem minuter kvar. Då ställde jag mig i kö och var typ först, tillsammans med två andra. Det visade sig att en av de andra kvinnorna fått en snygg Doris drar-påse när hon handlade boken. Den var så jäkla snygg så jag finkammade Tradera och Blocket efter den, efteråt, men ingen verkar vilja göra sig av med den. Jag förstår dem. Fick i alla fall en signatur i min bok, tillägnad till min lilla tjeja och gick nöjd därifrån. Hann också med att berätta för Lindenbaum att jag brukar ge bort Gittan och gråvargarna till mina vänner när de får barn och att den är mycket uppskattad. Och varför skulle den inte vara det, störtskön som den är :)

Nästa projekt. Få Ilon Wikland och Mark Levengoods autograf i nya boken om Peter och vargen. Det visade sig att de, eller var det bara Mark, varit där på torsdagen och signerat böcker. Jag frågade därför efter ett signerat exemplar och fick ett – tjohoo! Så: check på den! Även om det såklart hade varit superroligt att träffa dem båda så är det ju ändå najsare med en kråka i boken än ingen kråka alls.

Vidare – fick agera fotograf åt Jossan. Hon jagade rätt på varenda, nästan, författare som hon följer på Instagram och jag fick fota henne med dem. Jag ville gärna snacka lite med Bengt Söderhäll som var på mässan med Stig Dagermansällskapet – men det blev tyvärr inte en så lång pratstund då Jossan panikartat fått syn på Camilla Läckberg som satt där och signerade sin nya bok om Super-Charlie och lejonjakten (någon mer än jag som ser likheten här mellan barnboken och hennes senaste bok om Fjällbacka? *Ry(s)t* Jag passade också på köpte två böcker som jag fick signerade. När Jossan skulle fotas så ville jag ju vara behjälplig och i vanlig ordning smilade jag upp mig och sa:
– Säg skit!
De sa bajs istället och Läckberg menade att så får man säga när man skriver barnböcker och det håller jag helt med om. Vill ni se hur bilden blev så har Jossan lagt upp den på sin Insta (såklart – hur vet folk annars att det har hänt?) ;)

Efter detta så tror jag att jag fick fota Jossan med några författare till. Jag hittade boken Hjälp ditt barn med programmering som jag helt plötsligt ville ha. Lillfisan är ju bara sju månader så hon lär väl knappast behöva hjälp av mamma med det – ännu – och när det väl är dags så är den kanske lite väl gammal, eller? Jag hittade också en bok med en stor lång historisk karta som jag tänkte att jag ville ha. 3,5 meter lång är kartan. Så här i efterhand funderar jag över om någon av de två ovanstående böckerna skulle ha inhandlats över huvud taget … Men nu är det försent och jag har dem i min ägo.

PAUS. Jag gick på toa. Den var inte så fräsch och jag ville absolut inte sitta där, med alla mina påsar, och pumpa ur bröstmjölk. Va!?! Läste du rätt? Ja. Jag lämnade ju lillfisan hemma. En boktokig ammande morsa vill inte ha mjölkstockning – någon måtta får det vara. Därför jag jag tillbaka till vandrarhemmet – väl framme fick mina schimpansarmar vila då bokhögen hamnade i sängen.

TILLBAKA på bokmässan. Jossan har lyckats fota sig med diverse författare under tiden jag varit bort – vilket blev drygt en timme. Hon har lämnat avdelningen för barnböcker och sökt sig till tantsnusk och annat mer Bibliofilianskt. Jag passar på att gå omkring där lärarmaterial finns och lite mer facklitteratur, men tröttnar och hamnar vid bilderböckerna igen där jag möter upp Jossan. Får med mig tre sagoböcker därifrån: Snövit, Törnrosa och Rödluvan. Man kan klippa ut innehållet och bygga sin egna lilla sagoscen. Det ska jag göra när lillfisan blir större :)

Vi börjar bli trötta. Det är varmt, syrefattigt och fötterna vill vila. Jossan tar med mig bort mot Hoi förlag. Där är författarna på tå och promotar sina alster alldeles galet. Jag kan inte säga nej och går därifrån med sex nya pocketböcker.

Innan vi lämnar mässan hinner jag med att köpa Hjälp ditt barn med svenska – så nu har jag hela serien här hemma i hyllan.

Skärmavbild 2015-09-29 kl. 16.21.02Skärmavbild 2015-09-29 kl. 16.27.37Mässan slut, för vår del, och fötterna och huvudet helt slut också. Vi tog oss till Mc D (helt mot mina principer egentligen) och åt två små hamburgare var för att orka ta oss ”hem”. Väl på rummet vilade vi våra schimpansarmar igen, slängde oss på sängarna och gick igenom våra bokköp. Därefter hittade vi en mysig liten restaurang 5 minuter bort där vi åt ordentlig mat innan det var dags för oss att sova. Planerna som vi hade haft att, exempelvis gå ett varv inne på Liseberg och att ta oss in till stan för lite mingel det blev det inget med. Vi var totalt aströtta.

Och vem vet – kanske hittar ni en historiebok med en 3,5 meter lång karta eller en bok om programmering till salu för en billig penning på Tradera framöver? Den som lever får se, jag måste fundera lite över bokköpen – det är ju så lätt att ryckas med när man står där mitt bland alla böcker.

Skärmavbild 2015-09-29 kl. 16.15.13

IMG_8176

En Elias och en Puss.

Jag har fått två recensionsexemplar från Prinsen och Prinsessan bokförlag. Tack!

Böckerna heter Puss och Elias hittar en ny bil och är skrivna av Elin Engström Mikalides.

IMG_1051Puss är katten som ger sig ut på äventyr i natten. Jag försökte mig på ett rim, eftersom boken är skriven på rim (även om det tog mig tre bladvändningar för att inse att så var fallet, jag kanske hade en dålig dag?). Tyvärr tycker jag inte att rimmen funkar jättebra, det känns lite krystat. Däremot är bilderna i boken riktigt fina och dem återkommer jag gärna till flera gånger om. Jag funderar över ifall att rimmen i boken fungerat bättre om de ingått i kortare meningar? Kanske hade de då blivit mer tydliga och passat bättre (för en trött vuxen) och en liten fis på 3-6 år? Illustratör är Gabrielle Nilsson. Puss finns även som målarbok.
IMG_1054

IMG_1048 I Elias hittar en ny bil, är det just det Elias gör på förskolan. Han hittar en bil, men en jämnårig pojke som heter Isak får tag på bilen först. Att båda pojkarna vill ha bilen är bokens konflikt som snabbt löser sig tack vare att en vuxen som ingriper. Isak är också snäll som förstår att de kan leka tillsammans med bilen. Sedan är allt frid och fröjd. Illustratör är Ida Linde.
IMG_1050

Återigen känns själva berättelsen lite för enkel och platt, den får gärna vara mer mångbottnad (i både text och bild). Lite om hur jag tänker kring det här med barnböcker/bilderböcker skrivs det om här:

Barnböcker som vuxna gillar
”Bilderboken har följt mig hela livet”
Barnböcker måste även tilltala vuxna

En bra bilderbok måste tilltala båda barn och vuxna. Den har allt: poesi, konstupplevelse, dynamik och humor och så är den kontaktskapande.

Isaela Valve

Dessa var böckerna i julig bloggstafett – lucka 10

IMG_0886Tam ta ram!
Här är böckerna, hur många rätt hade du?
1. Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder
2. Coraline av Neil Gaiman
3. Gittan och Gråvargarna av Pija Lindenbaum
4. The Hunger Games, Catching Fire av Suzanne Collins
5. Harry Potter och Dödsrelikerna av J.K. Rowling
6. Snäll av Go Dahle och Svein Nyhus
7. Sofies värld av Jostein Gaarder
8. Agnes Cecilia av Maria Gripe
9. Älskade Audrina av Virginia Andrews
10. Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

Julig bloggstafett – Lucka 10

Skärmavbild 2013-12-10 kl. 09.34.24

Vad är ungdomslitteratur?
Det funderar jag på. Jag har svårt att dra en gräns mellan barn- och ungdomslitteratur och vuxenlitteratur. Samtidigt som jag skriver att jag har svårt att dra en gräns dem emellan så undrar jag om jag ens behöver göra det? Många böcker gillas av både barn, ungdomar och vuxna – så är det och det känns som det är gott så. Vad som är viktigt är att vi får till oss en berättelse, en historia som, om vi vill, vi sedan kan dela med andra. Ofta lär vi oss något om oss själv och om andra när vi läser en berättelse och det är väl därför vi fortsätter – att läsa, att lyssna, att fascineras.

Böckerna jag läste har gjort mig till den jag är. Jag gillar att spegla mig i litteraturen och samtidigt resa, vara någon annan och upptäcka sådant som jag själv inte skulle våga eller ens önskar att jag någonsin kommer att vara med om. Någonstans har jag läst att i barn- och ungdomslitteratur där får man uppleva alla de stora känslorna, oftast i en och samma bok. I barn- och ungdomsboken slår man inte in känslorna i fint presentpapper utan man möter kärleken, döden och skräcken öga mot öga. Det är det som gör barn- och ungdomslitteraturen stark och intressant att läsa, tror jag.

Böckerna som satte spår, vilka är de? 
Nedan följer utdrag ur 10 böcker som jag läst och som satt sina spår, vilket medför att jag tänker på dem då och då, hämtar dem från bokhyllan och bläddrar i dem och läser igen. Vilka är de? (Svaren får ni i ett senare inlägg, det var väl nobelt av mig;)

1. ”Vem var den gamle bagaren som jag hade träffat i Dorf? Vem var dvärgen som jag fick förstoringsglaset av – och som hela tiden fortsatte dyka upp under resan genom Europa? Jag var säker på att det måste finnas något samband mellan bagaren och dvärgen – även om de själva inte kände till något sådant samband.” (?, sid. 131)

2. The Other Mother looked healthier than before: there was a little blush to her cheeks, and her hair was wriggling like lazy snakes on a warm day. Her black button eyes seemed as if they had been freshly polished.” (?, sid. 89)

3. ”Om ni skyndar er, så ska jag sjunga sorgliga sånger för er.
Det går vargarna med på. För dom älskar sorgligheter. […] Vargarna går lydigt till sina kissträd. Och snart låter det som om det regnar i skogen.” (?, sid. 23)

4. ”No one retains his favour for long. He can go through four or five in his annual visit. Old or young, lovely or plain, rich or very rich, he’ll keep them company and take their extravagant gifts, but he never stays, and one’s he’s gone he never come back.” (?, sid. 251)

5. ”Hon bar på ett stort inramat porträtt, som hon nu lade ner på golvet innan hon drog till sig sin lilla pärlstickade väska från köksskänken. Hon öppnade den och övergick till att pressa in målningen inuti, och trots att den uppenbarligen var alldeles för stor för att passa in i den lilla väskan hade den inom ett par sekunder, likt så mycket annat, försvunnit ner i väskans rymliga innandöme.” (?, sid. 243)

6. ”Till slut gled hon i in väggen och försvann.
Inte bara lite.
Inte bara några minuter.
Inte bara ute på tjejernas toa.
Utan alldeles borta,
alldeles långtbortiväck försvunnen.”  (?, sid. 9)

7. ”Jag tänker inte ge dig några läxor – inga svåra mattetal i alla fall. Och jag är fullkomligt ointresserad av böjningen av engelska verb. Men då och då kanske jag ger dig någon liten övning.
Om du accepterar villkoren, så sätter vi igång.” (?, sid. 40)

8. ”Långsamt slog hon igen boken och ställde den tillbaka på sin plats i bokhyllan. Då slog det henne!
Drömmen!
Dags dröm som han berättade i morse. Som hon inte ville lyssna på. Det var precis vad rektorn hade sagt i drömmen.
Samma ord:
‘Bege dig, jag vet inte vart, för att söka, jag vet inte vad.’ ” (?, sid. 40)

9. ”Huset där jag växte upp var ett egendomligt ställe. Rummen var fulla av skuggor och trapporna av viskningar, och tid var någonting lika irrelevant som ärlighet. Fast hur jag kunde vet det förstår jag inte.
I vårt hus rasade ett krig, ett tyst krig utan kanondån, där omintetgjorda önskningar spelade de stupades roll, och kulorna var ord, och blodet som rann hette stolthet. (?, sid. 9)

10. ”Fotografen stod med ryggen mot solen, och hans skugga föll på ett dramatiskt sätt mellan kvinnan och barnet. Barnet var också framme i solen, men dit bort där kvinnan stod under träden nådde ingen sol.
Med skuggan fanns tre personer på bilden, men de föreföll att vara på väg ifrån varandra. (?, sid. 248)

För er som är intresserade av barn- och ungdomslitteratur rekommenderar jag Från fabler till Manga. En bok som ger en historisk översikt om vad barn och ungdomar läser och har läst i genom tiderna. Mycket läsvärd!

Trevlig nobeldag, önskar jag er alla! :)

I morgon är det Andrea som skriver i lucka 11.

Rolig och inspirerande bok för aspirerande barn- och ungdomsförfattare

IMG_8259Jag läser en bok som heter Så skriver du för unga av Ylva Carlsdotter Wallin. Den börjar med en historisk bakgrund till barn- och ungdomslitteraturen och fortsätter sedan att med exempel ur densamma ta sig an hur man kan skriva personbeskrivningar, dialoger, bygga upp historier m.m. m.m. när man vill skriva för just barn och ungdomar.

Jag läser boken från pärm till pärm, men den funkar säkerligen lika bra som en skrivandets uppslagsbok. Här och var dyker skrivövningar upp, vilket var en positiv överraskning. Då jag arbetar som lärare hittar jag en hel del matnyttigt att ta med in i klassrummet, som när vi exempelvis arbetar med flödesskrivning. När vi lär oss om de/dem och dom har Carlsdotter Wallin valt ut en dialog ur Harry Potter och de vises sten för att undersöka skriftspråk och talspråk samt hur de olika varianterna i text kan beskriva karaktärsdrag och inbördes relationer karaktärer emellan. I klassen kan vi titta på detta och tala om hur Hagrids sätt att tala skiljer sig från Ollivanders och vad Hagrids talspråk fyller för funktion i texten. Vi kan också undersöka om/hur dialogen förändras när talstreck används istället för citattecken, som här nedan:

“Rubeus! Rubeus Hagrid! Vad roligt att se dig igen … Ek, sexton tum, ganska böjlig, var det inte så?”
“Jo, de va de, sir” , sade Hagrid.“
Det var en bra stav du hade. Men de bröt den väl mitt itu när du blev relegerad, antar jag?” sade Mr Ollivander, plötsligt sträng.
“Ähum … ja, de gjorde dom”, sade Hagrid och trampade nervöst med fötterna. “Men jag har fortfarande bitarna kvar”, tillade han glatt.
“Men du använder dem väl inte? sade Mr Ollivander skarpt.
“Nej, visst inte, sir”, sade Hagrid hastigt. Harry lade märke till att han tog ett väldigt hårt grepp om sitt skära paraply medan han talade.

(Ur Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling.)

När man läser en bok om hur man ska skriva, så förväntar jag mig att läsningen ska vara lite tung. Att jag inte kommer orka läsa så mycket åt gången. Men i det här fallet har jag fel. Läsningen flyter på och känns lättsam även fast den ger mig så mycket. Blad efter blad vänds i rask takt och det viks in hundöron på var och varannan sida. Till hundöronen tänker jag återvända sedan, när jag är färdigläst och läsa igen, för att tänka och lära och använda skrivövningarna själv. För jag läste någonstans att ska man lära någon att skriva (som vi svensklärare gör) då behöver man ju skriva själv också. Så det tänker jag göra. Om det sedan så småningom blir en bok av det hela, det återstår att se. Är det något jag vet om skrivandets konst, så är det att det inte är lätt. Då skulle det väl inte kallas för en konst, antar jag?

IMG_8260

IMG_8261

IMG_8262

Tack Ordfront, för recensionsexemplaret.