Fattigfällan – en viktig bok

Just nu läser jag en bok som jag tycker är riktigt viktig. Jag kan inte riktigt tro att det är sant, det jag läser för jag har alltid tänkt att det finns ett skyddsnät i Sverige för oss att bli uppfångade av om det skulle vara så att allt verkligen skiter sig. Det trodde Beata också.

ska%cc%88rmavbild-2016-12-15-kl-23-01-52Fattigfällan är skriven av Charlotta von Zweigbergk och handlar om Beata som är en kvinna i medelåldern, egen företagare sedan 20 år tillbaka och som hela sitt yrkesverksamma liv varit noga med att betala in sina räkningar i tid och skött bokföringen exemplariskt. Hon är inte någon som slösar de pengar hon tjänar. Hon säger att hon som ensamstående fyrabarnsmamma lärt sig att hushålla med pengarna, även om barnen är utflugna, när läsaren får börja ta del av hennes tillvaro.

Att läsa Fattigfällan som att den handlar enbart om Beata är ju så klart inte tanken. Beata får vara den som visar oss andra hur många har det i vårt land, när de faller mellan stolarna och hamnar i det värsta av utanförskap.

För Beatas del börjar allt med att hon blir sjuk. Jag får för mig att hon blivit utbränd men det är inget som någonsin bekräftas i boken. Hon gör sitt bästa för att betala av de räkningar hon har, använder sina besparingar den första tiden, för att inte hamna hos inkasso eller kronofogden. Hon kontaktar socialtjänsten för att få ekonomisk hjälp. Det tar tid innan hon får komma dit och då har hon verkligen inga pengar kvar, ändå nekas hon hjälp. Beata hamnar i ett moment 22, hon får inga pengar. I alla fall inga månatliga betalningar. Det kommer småsummor då och då. Hon kan aldrig planera någonting. Aldrig veta om hon har pengar att betala hyra eller köpa mat och andra förnödenheter för.

Omgivningen kan verkligen inte förstå att Beata är totalt utblottad. Hon får det ”goda rådet” efter det andra: betala räkningarna direkt när du får dem, budgetera och till sist är det någon som tycker att hon ska skaffa en god man som kan hantera hennes pengar. Verkligheten är ju den att hon inte har en endaste liten peng att hantera över huvud taget, men det kan ingen få in i huvudet. Alla har, liksom Beata själv hade, bilden av det sociala skyddsnätet för ögonen. Man får hjälp. Ingen i Sverige kan vara fattig. I så fall är den personen en tiggare från ett annat land. Eller, en person som inte kan ta hand om sig själv och orsakat sin fattigdom genom osunt beteende. Ungefär så, går resonemangen.

Det som slår mig mest, förutom alla helt vidriga surrealistiska möten med socialtjänsten är bemötandet av Beata. Att hon blir så fullständigt utanför. Hon passar inte in någonstans. Hennes vänner drar hon sig bort ifrån, eller de från henne. Hon passar inte längre in i den sociala kontexten. Hon bidrar inte längre med det som folk förväntar sig att hon ska bidra med. Visst, de kan se att hon har det svårt och de kan bjuda på en bit mat. Men när det upprepas flera gånger om så börjar det kännas obehagligt. En vän bjuder väl tillbaka?

Socialtjänsten bemöter Beata som en siffra i statistiken. Hon är inte någon riktig person för Mumin, som Beata kallar sin kontakt. Mumin dristar sig vid ett tillfälle, när Beata är helt förkrossad, att påpeka att ”du verkar upprörd.” Det är just bemötande hos socialtjänsten som gör mest ont i Beata. Att inte bli bemött och sedd som en människa är värre än att gång på gång bli nekad hjälp. Kyrkan är den enda plats där hon blir bemött med värme och medkänsla. Den enda plats där hon kan tala med någon som behandlar henne som en jämlike. Det finns tillfällen när Beata önskar att hon vore någon av uteliggarna på gatan. De är i alla fall en del i en gemenskap. De betraktar varandra som jämlikar – något som Beata saknar något oerhört.

jul16
Den här texten ingår i Sofies julkalenderbloggstafett, gårdagens inlägg hittar du hos Lyrans noblesser morgondagens kommer hos Bokskåpet.

 

 

 

Annonser

Julkalenderbloggstafett 2016

 

1-24

Hej!

Nu lackar det mot jul och det är ju alltid kul (säger jag som då alltid måste rimma). Det är inte ofta jag hinner uppdatera den här bokbloggen, men när det är jul då vill jag vara med.

Varje dag fram till jul skriver en bokbloggare om en viktig bok. Följ med på resan fram till den 24:e!
1 december Sofies bokblogg

2. Sagan om sagorna

3. Elin,Bokslukaren

4. C.R.M. Nilsson 

5. Hanneles bibliotek 

6. Agnes bokblogg 

7. Emeli, Boozen Books

8. Breakfast book club 

9. Sincerely Johanna

10. Camilla, Vad vi läser

11. Rebecca, Bokintresse

12. Emmelie, Bokmumriken

13. Anna, Stories from the City

14. Hanna, Den läsande kaninen

15. Lysans noblesser

16. Lisa, Pantalaimone

17. Lakritsboken, Bokskåpet

18. Elvira, TheWorld I Live In

19. Gabriella

20. Sizzens blogg

21. Sofie Schander

22. Liza, I regnet

23. Boktanken

Julkalenderbloggstafett

Skärmavbild 2015-12-01 kl. 23.37.17
är ett ord som passar bra om ni ska leka Hänga gubbe. Men, det är också något väldigt roligt som går av stapeln inför jul. Vi är några bokbloggare som kommer blogga om den bästa boken vi läst i år – för dig som läser kanske det innebär några riktigt bra boktips. Så – välkommen, nu kör vi!

29/11 klockan 7 hos Sofies bokblogg och klockan 17 hos Cecilia, Book Obsession
30/11 Ljusletaren
1/12 Hanneles bibliotek
2. Andrea, Up in My Tree
3. Malin, Mitt bokliga liv
4. Anna, Sagan om sagorna
5. Metta, Kulturloggen
6. klockan 7 hos Veroniqa, Bokdivisionen och klockan 17 hos Breakfast book clu
7. Hanna, Den läsande kaninen
8. Elvira, The World I Live In 
9. Gabriella
10. Mias bokhörna
11. Ulrica, Västmanländskans bokblogg
12. Rebecka, bokintresse
13. klockan 7 hos Elin, bokslukaren och klockan 17 hos Sara, Read and Repeat
14. Anna, Stories From the City
15. Lisa, Pantalaimone
16. Sincerely Johanna
17. Jamie, En blogg för bokugglor
18. Fiktiviteter
19. Mrs E, What you readin?
20. klockan 7 hos Agnes bokblogg och klockan 17 hos Lyrans noblesser
21. Joelinda, Boktanken
22. C.R.M. Nilsson
23. klockan 7 hos Hannah, Draw, read and take photo och klockan 17 hos Evy Callmer, A Room of My Own
24. Enkät på Sofies bokblogg

Tove Jansson-bloggmarathon

2011 läste jag Moominpappa at Sea. Jag hade alltid trott att Tove Jansson bara skrev barnböcker och blev mycket överraskad när denna bok var som vilken ”vuxenbok” som helst, fast med mumintroll. Då jag sedan dess inte läst mycket av Tove Jansson alls, förutom den underbara lilla berättelsen Historien om den sista draken i världen följer här en repris av ett inlägg jag gjorde på min förra bokblogg, om just Moominpappa at Sea.

Muminpappan vill vara mannen i huset. Men det är inte lätt, för Muminmamma och Mumintroll släcker den lilla elden som brunnit i mossan alldeles själva. De säger inte ens åt Mumminpappa förens de är klara. Muminpappa som legat på verandan och funderat över om den möjligtvis ska slipas och lackas (även om säkert ingen kommer att märka av jobbet) surar ur och går ut och vaktar vid mossan hela natten, förmanandes Muminmamma och Mumintroll att elden visst allt kan ta sig om man inte håller den under uppsikt. Det kan ligga och glöda under ytan (på flera sätt märker man i den här boken).

Muminfamiljen bor i ett tornbeklätt hus i Mumindalen. Muminpappan känner instinktivt att han måste ta med sin familj långt, väldigt långt ut på havet till en ö med en fyr. Han ska bli fyrvaktare och rädda skepp från att gå på grund samtidigt som han ska vara den som försörjer familjen på alla sätt och vis.

När båten packas får Muminmamman inte göra någonting utan snällt vänta ombord på båten när Muminpappa och Mumintroll kånkar och styr. Detsamma när de kommer fram till ön.

Inte trodde jag att en bok om Mumintrollen skulle vara så här. Jag blev mycket positivt överraskad och tycker mest att det är en vuxenroman om familjerelationer. En pappa som känner sig otillräcklig då frun och barnen (Mumintroll och Lilla My) visar sig vara alltför självständiga. Han försöker vinna tillbaka sin manliga roll genom att flytta familjen långt bort till en ö, där han säger sig veta det mesta om allt och inget.

Pappan gör det mesta i all välmening men ser inte att, framför allt, mamman kvävs av hans behandling och till slut protesterar lite granna mot densamma genom att i dagar stå och hugga ved bland annat.

Sedan ingår även ensamhet och utanförskap då Mårran hälsar på. Lite magi och förälskelse i form av vattenhästar. Självständigheten personifierad i Lilla My och något slags Mumintrolliskt tonårsuppror, en rädd och vilsen fiskare och ett farligt, magiskt och levande hav.

Jag tyckte mycket om boken och kommer att fortsätta att läsa mumin och sova i mina muminlakan ;)
Skärmavbild 2014-08-09 kl. 01.08.36

För övrigt är bokomslaget alldeles för härligt!
Se hur Mumintrollet ror för glatta livet i vågmassorna – underbar bild :)

Skärmavbild 2014-07-09 kl. 12.13.34Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffaSagas bibliotekPantalaimoneSockerslottFeministbiblioteketOksan hyllyltäLilla bokhyllanFantastiska berättelserOch dagarna gårEn kattslavs dagbokBreakfast Book ClubYtterligare några ordHavsdjupens salCaffeineBokhoraSöstra miKirsin kirjanurkkaVästmanländskans bokbloggBoktok73,Bokhyllan i pepparkakshusetBoktjuvenHyllytontun höpinöitäBoktokaLes! Lue!Prickiga PaulaLyran noblesser,Yökyöpeli hapankorppu lukeeMadnessFiktiviteter och Bokbabbel

Dessa var böckerna i julig bloggstafett – lucka 10

IMG_0886Tam ta ram!
Här är böckerna, hur många rätt hade du?
1. Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder
2. Coraline av Neil Gaiman
3. Gittan och Gråvargarna av Pija Lindenbaum
4. The Hunger Games, Catching Fire av Suzanne Collins
5. Harry Potter och Dödsrelikerna av J.K. Rowling
6. Snäll av Go Dahle och Svein Nyhus
7. Sofies värld av Jostein Gaarder
8. Agnes Cecilia av Maria Gripe
9. Älskade Audrina av Virginia Andrews
10. Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

Julig bloggstafett – Lucka 10

Skärmavbild 2013-12-10 kl. 09.34.24

Vad är ungdomslitteratur?
Det funderar jag på. Jag har svårt att dra en gräns mellan barn- och ungdomslitteratur och vuxenlitteratur. Samtidigt som jag skriver att jag har svårt att dra en gräns dem emellan så undrar jag om jag ens behöver göra det? Många böcker gillas av både barn, ungdomar och vuxna – så är det och det känns som det är gott så. Vad som är viktigt är att vi får till oss en berättelse, en historia som, om vi vill, vi sedan kan dela med andra. Ofta lär vi oss något om oss själv och om andra när vi läser en berättelse och det är väl därför vi fortsätter – att läsa, att lyssna, att fascineras.

Böckerna jag läste har gjort mig till den jag är. Jag gillar att spegla mig i litteraturen och samtidigt resa, vara någon annan och upptäcka sådant som jag själv inte skulle våga eller ens önskar att jag någonsin kommer att vara med om. Någonstans har jag läst att i barn- och ungdomslitteratur där får man uppleva alla de stora känslorna, oftast i en och samma bok. I barn- och ungdomsboken slår man inte in känslorna i fint presentpapper utan man möter kärleken, döden och skräcken öga mot öga. Det är det som gör barn- och ungdomslitteraturen stark och intressant att läsa, tror jag.

Böckerna som satte spår, vilka är de? 
Nedan följer utdrag ur 10 böcker som jag läst och som satt sina spår, vilket medför att jag tänker på dem då och då, hämtar dem från bokhyllan och bläddrar i dem och läser igen. Vilka är de? (Svaren får ni i ett senare inlägg, det var väl nobelt av mig;)

1. ”Vem var den gamle bagaren som jag hade träffat i Dorf? Vem var dvärgen som jag fick förstoringsglaset av – och som hela tiden fortsatte dyka upp under resan genom Europa? Jag var säker på att det måste finnas något samband mellan bagaren och dvärgen – även om de själva inte kände till något sådant samband.” (?, sid. 131)

2. The Other Mother looked healthier than before: there was a little blush to her cheeks, and her hair was wriggling like lazy snakes on a warm day. Her black button eyes seemed as if they had been freshly polished.” (?, sid. 89)

3. ”Om ni skyndar er, så ska jag sjunga sorgliga sånger för er.
Det går vargarna med på. För dom älskar sorgligheter. […] Vargarna går lydigt till sina kissträd. Och snart låter det som om det regnar i skogen.” (?, sid. 23)

4. ”No one retains his favour for long. He can go through four or five in his annual visit. Old or young, lovely or plain, rich or very rich, he’ll keep them company and take their extravagant gifts, but he never stays, and one’s he’s gone he never come back.” (?, sid. 251)

5. ”Hon bar på ett stort inramat porträtt, som hon nu lade ner på golvet innan hon drog till sig sin lilla pärlstickade väska från köksskänken. Hon öppnade den och övergick till att pressa in målningen inuti, och trots att den uppenbarligen var alldeles för stor för att passa in i den lilla väskan hade den inom ett par sekunder, likt så mycket annat, försvunnit ner i väskans rymliga innandöme.” (?, sid. 243)

6. ”Till slut gled hon i in väggen och försvann.
Inte bara lite.
Inte bara några minuter.
Inte bara ute på tjejernas toa.
Utan alldeles borta,
alldeles långtbortiväck försvunnen.”  (?, sid. 9)

7. ”Jag tänker inte ge dig några läxor – inga svåra mattetal i alla fall. Och jag är fullkomligt ointresserad av böjningen av engelska verb. Men då och då kanske jag ger dig någon liten övning.
Om du accepterar villkoren, så sätter vi igång.” (?, sid. 40)

8. ”Långsamt slog hon igen boken och ställde den tillbaka på sin plats i bokhyllan. Då slog det henne!
Drömmen!
Dags dröm som han berättade i morse. Som hon inte ville lyssna på. Det var precis vad rektorn hade sagt i drömmen.
Samma ord:
‘Bege dig, jag vet inte vart, för att söka, jag vet inte vad.’ ” (?, sid. 40)

9. ”Huset där jag växte upp var ett egendomligt ställe. Rummen var fulla av skuggor och trapporna av viskningar, och tid var någonting lika irrelevant som ärlighet. Fast hur jag kunde vet det förstår jag inte.
I vårt hus rasade ett krig, ett tyst krig utan kanondån, där omintetgjorda önskningar spelade de stupades roll, och kulorna var ord, och blodet som rann hette stolthet. (?, sid. 9)

10. ”Fotografen stod med ryggen mot solen, och hans skugga föll på ett dramatiskt sätt mellan kvinnan och barnet. Barnet var också framme i solen, men dit bort där kvinnan stod under träden nådde ingen sol.
Med skuggan fanns tre personer på bilden, men de föreföll att vara på väg ifrån varandra. (?, sid. 248)

För er som är intresserade av barn- och ungdomslitteratur rekommenderar jag Från fabler till Manga. En bok som ger en historisk översikt om vad barn och ungdomar läser och har läst i genom tiderna. Mycket läsvärd!

Trevlig nobeldag, önskar jag er alla! :)

I morgon är det Andrea som skriver i lucka 11.