Högläsning på E4:an

På väg hem från Söderhamn antog jag att mamma blivit trött på mitt snack. Jag är väldigt bra på att snacka när jag åker med mamma i bilen (och när jag umgås med mamma överlag och alla andra med för den delen) och denna gången var inget undantag. Undantaget denna gång var dock att jag efter några timmars konstant snattrande tänkte att jag kunde läsa lite högt ur Ett år av magiskt löpande. Så tanke blev handling och jag läste när mamma och jag for fram över asfalten i flygande fläng i spöregnet.

Även om himlen var grå så gick det bra att läsa ändå. Så jag läste om farthållning (Fart Keeper;), löpande gemenskap i Portugal och järnmannen i Kalmar och en massa annat löprelaterat. Lika snabbt och lätt som herr Gysing verkar kunna springa läste jag högt ur kåserierna för mamma där i bilen. Då texterna är relativt korta, så hann vi igenom några stycken texter.

Nu läser jag Vad jag pratar om när jag pratar om löpning och jag försöker få mig själv att vilja löpa snabbare och längre, vilket inte borde vara så värst svårt då jag inte ens sprungit längre än 5 km i år (och med ”i år” avses de den senaste månaden;) och har svårt att ta mig ut. Min nya plan är att springa när andan faller på och då skutta ut i naturen och bränna av några kilometer, fast samtidigt så vet jag att första lilla uppförbacke känns jägarns tung och mjölksyran på en gång är ett faktum. Men, skam den som ger sig.

Det verkar som att båda herrarna, både Gysing och Murakami, började springa på allvar när de var fyllda 30+. Kunde de, så kan väl jag. Så tänker jag och intalar mig att det är imorrn det händer, imorrn: då springer jag, ta mig tusan!  Och blir det inte i morgon så blir det en annan dag. Definitivt den 30 maj, för då är jag anmäld till vårruset. Jag ser mycket fram emot picknicken efteråt.

Min mamma är bra på att lyssna – bör tilläggas – tur! :)

Annonser

I jakten på träningspeppen

har jag införskaffat mig dessa tre böcker:
Känns som jag bör börja med en av dem snarast för att få lite sug efter att vilja springa. I två veckor fanns suget där, men sedan försvann det: poff! Kanske i samband med höjd pollenhalt och en konstant känsla av trötthet? Hur som – hur gör du för att komma igång med träningen när det känns tungt?