Den här boken högläser jag inte igen

Skärmavbild 2013-06-27 kl. 10.01.32

I 4E har vi läst boken Hemligheten på perrong 13Det var en bok som var fylld med beskrivningar (tur att vi har pratat om adjektiv i skolan) och man brukar ju säga att man ska använda sig av adjektiv för att få mer liv i texten, så att läsaren verkligen ser miljöerna framför sig. Och visst såg vi dem framför oss när vi läste, dock blev det för mycket av det goda. Ibland kändes det som att läsandet var ett kämpande fram i en snårig skog:
– Snälla, kan det inte hända något snart … bla, bla, bla (läs: sida upp och sida ner av beskrivningar).
Ungarna reagerade på detta och jag också.

Trots detta var det några barn i klassen som längtade efter att få höra mer av berättelsen. Jag försökte hålla uppe min entusiasm och läsa högt på bästa, medryckande sätt – men ibland snubblade jag (faktiskt på grund av alla dessa beskrivningar, som ibland gjorde texten svår att läsa och följa) men tog mig upp och satte fart igen.

I slutet av boken, när man känner att nu, nu närmar vi oss upplösningen, så blev det lite bättre. Det är en scen i en restaurang där det händer en hel del och när vi var där och läste, då blev det underbart roligt.

Till sist skulle jag nog bara vilja säga att det som fastnat i mitt sinne allra mest från den här boken är dimduningen, en sådan söt liten krabat skulle jag vilja ha. Hoppas jag inte är allergisk :)

Har du läst boken? Vad tyckte du?

Läs gärna Boktjuvens tankar kring Hemligheten på perrong 13, hon sätter verkligen huvudet på spiken var gäller karaktären Raymond och alla de andra karaktärerna i andra böcker som det är meningen att man ska tycka illa om. Vad är det egentligen man förmedlar till barnen genom dessa arketyper?

– Nej, läs ett kapitel till! Eller två till!

Jag känner mig tvungen att dela med mig av klassens entusiasm inför boken Eddie 12 och hon som heter Elsa/Elsa 12 och han som heter Eddie. Vi började läsa den i förra veckan Skärmavbild 2013-04-27 kl. 09.57.33och varken jag eller ungarna vill egentligen sluta läsa när vi väl börjat, för boken är så himla bra.

Upplägget är speciellt, något som titeln antyder. Det här är en ”två i en”-bok, ungefär som Clerasils 2 in 1 ;) Du kan välja att läsa berättelsen från Eddies perspektiv eller från Elsas perspektiv, beroende på från vilket håll du börjar läsa. Då vi i klassen inte skulle behöva välja singlade jag bok (istället för slant) om det. Jag kastade upp den spinnande boken i luften och lät den dunsa ner på en bänk och voilá: omslaget med Eddie som huvudkaraktär hamnade uppåt och där började vi alltså. (Boken mår bra efter den roterande flygturen, för er som undrar).Skärmavbild 2013-04-27 kl. 09.57.13

Hittills har vi fått reda på att Eddie är en tuffing i skolan, som skolkar en hel den. Hemma tar han däremot stort ansvar för sin lillebror då familjeförhållandena präglas av missbruk och därav också frånvarande vuxna. Eddie får köpa en mobil av en kompis. Två problem infinner sig i och med detta ”köp”: Eddie måste under kort tid, på något sätt, få ihop pengar till köpet och tar då till metoder som innebär att han bryter mot lagen. Han vet att mobiltelefonen är stulen och det som komplicerar det hela än mer är att den verkar tillhöra Elsa, en ny tjej som börjat i Eddies klass.

Hur Eddie ska lyckas lösa det hela är vi väldigt spända på att få veta. Det ska också bli intressant att få ta del av Elsas perspektiv i allt detta. Är hennes tillvaro raka motsatsen till Eddies? Har hon märkt att det är han som har hennes mobil? Hur är det att vara ny i klassen? Och, hur lyckas man behålla spänningen att vilja läsa vidare om Elsa när vi väl fått ett slut på historien genom Eddie? Detta och mycket mer frågar vi oss under läsningens gång.

kapitlen är korta, mellan två till fem sidor, går det väldigt snabbt att läsa boken. Vilket gör den till en perfekt bok att läsa högt i klassen. Ungarna vill höra mer (och jag också) så det är svårt att sätta stopp efter att vi bestämt att vi endast ska läsa tre kapitel exempelvis. Hur som, snart är det måndag och vi kan återigen få ta del av Eddies kamp mot klockan i jakten på pengarna. Ska ha klara det? Eller blir det stryk istället?

Jag läser boken i en årskurs fem, men tycker nog att den passar från fyran och uppåt. Jag tycker ju att den är bra, så säkerligen gör äldre elever och även andra vuxna det också, så: läs!

Skräckisarna som får eleverna att rysmysa

Mohahahaha!

Då har vi läst några berättelser ur Lena Arros Döden i pizzan och Luckan i golvet.
Både fyrorna och femmorna uppskattar berättelserna, fast jag märker att femmorna förstår dem bäst även om några sitter och undrar efteråt: ”Slutade det så där?”

Det är korta berättelser i lättläst format som brukar ta mig mellan 15-20 minuter att läsa. I min femma avslutar vi varje onsdag med en skräckberättelse. Den jag läste idag var just Döden i pizzan där ägaren på pizzerian Rigor Mortis (lite stelt namn på en pizzeria kan tyckas) ingår ett avtal med en något udda figur för att få mer fart på försäljningen. I början går det bra men inte ska det vara inte … Allt har ju sitt pris.

I berättelsen Fan är lös hittar två tonårskillar en medeltida text som hjälper dem kontakta mörka makter. De ska bara gå motsols kring kyrkan några varv, tre torsdagar i rad. Men det visar sig att det inte är så bara. Läsaren får i berättelserna lära sig att det inte är så smart att ge sig i kast med sådant man inte riktigt har kontroll över själv eller tror på – vad gör man när det visar sig vara verkligt?

Just berättelsen Fan är lös spelade två kursare till mig upp som ett litet skådespel. De släckte ner i klassrummet, spelade upp passande ljud vid valda tillfällen och fick oss andra (ca: 20 vuxna) att sitta på helspänn. En härlig upplevelse. Det var på det viset jag fick vetskap om Arros böcker och det är jag och mina elever mycket glada för nu, då vi varje onsdag har det rysligt trevligt tillsammans. Moahaha!

Soundbible kan ni hitta ljud till era skådespel.

20130220-164513.jpg

 

20130220-164708.jpg

20130220-164551.jpg

20130220-164616.jpg

20130220-164650.jpg

20130220-164716.jpg

 

Bilderboken – Återkomsten!

Förra året blev för mig det år då jag läste fler bilderböcker än någonsin förut. Anledningen är den kurs i barnlitteratur som inom ett par veckor kan räknas till historien. Det är inte så att jag har varit ointresserad av barnböcker, jag brukar köpa någon ibland som jag tycker har roliga bilder och text. Främst har jag då handlat hem Pija Lindenbaums böcker om Gittan.

Det här året upptäckte jag dock andra bilderboksförfattare också och lärde mig hur man kan tänka kring barnlitteraturen. Det har varit roligt och intressant, men jag tror att jag ändå framöver kommer hålla mig till att söka, precis som jag gjort innan, efter de böcker som jag tycker innehåller roliga och intressanta bilder. (Om det inte är så att böckerna ska användas i min undervisning, för då måste jag nog prioritera innehåll på ett annat vis).

Så, vad upptäcktes då, under det gångna året, förutom Lindenbaums Jag älskar Manne, för lite yngre barn? (Läs gärna om Jag älskar Manne, här).

Jo, för första gången läste jag bilderboksklassikern Till vildingarnas land av Maurice Sendak. Jag köpte min första Shaun Tan, vars böcker jag gått och bläddrat i ett bra tag, innan jag fick tummen ur och köpte Det röda trädetI Dahles och Nyhus böcker: Den Arge, Mammas hår samt Snäll lyfts familjeproblem upp till ytan. Mycket bra böcker att använda sig av som litteratur i skolan då man ska diskutera exempelvis mänskliga rättigheter och BRIS, så att barnen kan ta avstamp utifrån någon annan och inte behöva ”blotta sig själva” om de sitter på liknande erfarenheter. Efter bilderbokstips från min lärare om en nyversion om H.C. Andersens Tummelisaupptäckte jag författaren och illustratören Charlotte Gastaut. Hennes bok Fannys fantastiska resa är så fin att jag nästan blir lite kär i den. Den påminner för övrigt väldigt mycket om Sendaks Till vildingarnas land. Det skulle vara spännande att sätta de båda i händerna på eleverna och se om de hittar några likheter, dem emellan.

IMG_6473

IMG_6470

IMG_6465

IMG_6466

IMG_6474

IMG_6467

IMG_6468

En tjusig bok om döden, som jag hittade i början av året är Wolf Erlbruchs Anden, Döden och Tulpanen. Där Döden och en And blir vänner, fint, läskigt och filosofiskt på samma gång. En konstig bok, med bilder som jag inte tycker om (man ska väl vara ärlig?) är Hanna huset hunden, av Anna-Clara Tidholm. Av den fattade jag inte mycket, inte min mamma, inte Mr. N eller mina tre kursare heller. Så vill du ha en bok att bita i, så rekommenderar jag dig att köpa den. Nu har jag i och för sig vänt ut och in på symboliken i den, så jag har någon gissning om vad som ska betyda vad. Men det har väl ändrats till nästa gång jag läser den och gjort mig lite mer erfarenheter. Möjligtvis var det just detta: att tolkningsmöjligheterna känns oändliga, som nominerade Hanna huset hunden till Augustpriset, 2004? Vem vet … :)

IMG_6464

IMG_6475

Jag fann Sven Nordqvists Rävjakten för endast 25 kronor på Ica Maxi. Jag gjorde därför slag i saken och handlade fem(!) stycken. En till mig själv och en till mittbrorsbarn. De tre andra böckerna är till nyanlända bebisar. Tyvärr hann jag bara träffa en av de bebisarna när jag var hemma i Motown över jul, så de andra två får väl vänta någon månad till innan de kan få sitt exemplar av Pettson och Findus äventyr bland rävar, höns och de underbart underhållande mucklorna.

IMG_6463

Till sist, men inte att förglömma, är en nyversion av Snövit, som ni kan läsa om här. Jättefina bilder av Benjamin Lacombe.

Sorgfjäril fick högt betyg av 5E


I torsdags lästes Sorgfjäril ut i klass 5E. En bok som vi haft som högläsning sedan i augusti. Vissa av ungarna orkade inte vänta på slutet, utan lånade boken och läste ut den i ett nafs. Trots detta satt de sedan och lyssnade, ganska förväntansfulle ändå, i klassrummet när det var högläsning.

Det var ju heller inte bara ungarna som tyckte den var bra, jag hade svårt att sluta läsa den jag också. Och jag antar att min inlevelseförmåga i läsningen höjdes några snäpp, på grund av detta.

Sorgfjäril påminner en del om det jag läst av Maria Gripe förut. Ungarna, de som har läst Rum 213 vill gärna att jag läser den högt för klassen. Jag ser inte riktigt att det skulle vara jättespännande om det är så att nästan halva klassen redan läst den. Däremot tänkte jag läsa Tordyveln flyger i skymmningen av just Maria Gripe och jag tror mig ha sålt in den ganska bra under den pedagogiska lunchen i veckan :)

Så. Vad tyckte då eleverna i klass 5E? Jo, såhär:

”Sorgfjäril var jättebra för att den var nästan spännande hela tiden. Det var också bra för att i boken så beskrev de mycket. Man fick många bilder i huvudet hur det kunde se ut. Ibland var det lite sorgligt och jättespännande men man vet alltid att det kommer att gå bra. Det som var lite mindre bra var nog att man inte fick veta hur det gick i slutet med mamman.” Tjej, 5E

”Boken var bra, lite läskig ibland. Jag fick i alla fall rysningar ibland”. Kille, 5E

”Jag tycker att den var jättebra. Den var bättre än vad jag hade förväntat mig :) När man läser slutet så blir man glad men man ryser till :) Boken var superspännande :)” Tjej, 5E

”Jag har inte favoriserat författare jag läst förut men av böckerna jag har läst så är det här en av mina favoriter. Jag har läst den förut och den är riktigt bra den är både spännande och invecklad, det händer saker hela tiden. Man tänker på hur Alice ser livet så den är också väldigt verklig. Man svävar mellan dröm och verklighet.” Tjej, 5E

”Den var mycket bra och spännande. Jag gillade den så mycket för att den var lite spännande hela tiden. Förutom på slutet för då var den superspännande. Nackdelarna är nog att det är lite falsk spänning ibland ex: när man tror att det ska hända något så händer det ingenting. Den är ändå värd att läsa ge den ett försök!!!” Kille, 5E

”Jag tycker att boken var jättebra för att den var väldigt spännande och läskig och man vill aldrig sluta läsa den. När man läser den ryser man i kroppen eftersom den är så läskig.” Tjej, 5E

”Den var bra men lite läskig. Den var bra för att den var spännande.” Kille, 5E

”Spännande hela tiden! Man läser den utan att veta vad som händer näst. Den läskiga stämningen håller i sig hela tiden. Emanuel var en viktig person som man inte kan låta bli att tycka om. Alice är en trevlig person, min favorit i boken. Fast hon är ju också huvudpersonen.” Tjej, 5E

”Extremt spännande, det är svårt att släppa den!” Tjej, 5E

”Sorgfjäril är en bra bok, den fångar läsarens uppmärksamhet. Den är väldigt sorglig men man kan inte sluta läsa om hur Alice märker dem ständiga elavbrotten, fjärilen och allt annat. Denna bok är värd att läsa och rekommenderas starkt.” Tjej, 5E

”Varför du borde läsa den: Den här boken är bra för dig som gillar när det inte är bilder och när det finns kapitel. Boken är mycket spännande och man kan inte sluta läsa!”
Kille, 5E – som gav betyget 4 av 5

”Den var ganska bra fast den var ganska skum.” Kille, 5E

”Jag tyckte den var spännande nästan hela tiden. Man vet inte vad som kommer hända. Jag tyckte mest om Emanuel för han var lite mystisk och rolig.” Kille, 5E

”Boken var bra. Den var spännande då och då, fast mest spännande på slutet! Man ville alltid höra mera, så det var alltid ett bra slut. Boken var inte direkt jätteläskig, men man rös då och då.” Tjej, 5E

”Jag tycker att det är en bra bok som passar de flesta. Boken är spännande, sorglig och lite läskig. Jag rös verkligen. Jag kunde se framför mig hur det såg ut och hur det smakade, luktade. Den här boken får tio av tio.” Tjej, 5E

”Jag tycker boken var bra för det var spänning och den hade dramatik.” Kille, 5E

”Jag tycker att boken varit jättespännande och bra för att man skulle aldrig lista ut vad som skulle hända fören i slutet och för att det var så verkligt fast ändå inte. Det gillar jag. Betyget på boken blir 9 av 10.” Kille, 5E

”Jag tyckte den här boken var jättebra för att den var spännande och hade väldigt bra handling. Man blir nästan rädd själv när man läser den här boken! :S” Kille, 5E

”Den här boken var jättebra för den var spännande i slutet (Ibland mer än slutet;) av varje kapitel. Den var super!” Tjej, 5E

”Sorgfjäril var en lång bok. ganska sorglig men ändå väldigt bra! Om det skulle finnas en fortsättning skulle jag väldigt gärna läsa den!!!:)” Tjej, 5E

”Jag tyckte att den var spännande och när saker händer då börjar man känna sig lite rädd. Men det är en bra bok som beskriver saker jättebra så att man kan få bilder i huvudet. Jag tyckte att allt var bra.” Kille, 5E

”Jag tyckte att den var bra och spännande och man fastnade för den.” Tjej, 5E

Jag tyckte att Sorgfjäril var bra. Varför? För att den var rolig och spännande. Hur kändes det? När Emanuel gick bort och när de såg traktorn på vägen som hade vält då kändes det spännande och lite läskigt!” Tjej, 5E

”Jag tyckte att boken var bra och spännande. Man blev lite rädd när Alice blev rädd när Emanuel försvann.” Tjej, 5E

”Jag tyckte att boken var sådär. För att först är det långtråkigt och sen blev det spännande. Sen i slutet var det långtråkigt.” Kille, 5E

”Boken var jättebra. Den var spännande man ville liksom bara att den aldrig skulle ta slut. Så hoppas att de gör en del två. Så toppbetyg från mig.” Kille, 5E

”Bra bok. Spännande. Följde dramaturgivalen bra och jag gillade spöket. Det var också roligt att i slutet så föll liksom allting på plats. Alla småbitar blev en hel bra. Den var urbra.” Tjej, 5E

”Det var en bra handling, den var spännande, lite konstig men bra och jag tyckte det var lite coolt med namnen.” Kille, 5E