Att stanna upp en stund och tänka på att man finns till

Hittade denna dikt av Barbro Lindgren i en av mina elevers dikthäften. Den fick mig att stanna upp en stund. En välbehövlig paus i allt det där andra som vi valt att kalla livet.

Nu föds ett barn

Nu föds ett barn
och nu
och nu
En stund på jorden
föddes du
Och någon andas
sista gången
varje stund
Nu andas någon
inte mer
och någon ser
för sista gången
nattens gråmoln brista
Varenda dag
är alltid första dagen
och den sista

Barbro Lindgren ur ”Gröngölingen är på väg”

Annonser

Puss på dig paddan!

Skärmavbild 2012-12-20 kl. 00.02.47

Jag borde pussa mer på min padda. Tänk vad många böcker som ryms i den och så lite plats den tar jämfört med min bokhög. Har strax packat klart lilla väskan inför trippen till Motown och när kurslitteraturen var nedpackad så fick inga nöjesläsningsböcker plats. Tur då att paddan står i direktkontakt med Stockholms stadsbibliotek, vi kommer hänga där, paddan och jag, hela julen :)

Skärmavbild 2012-12-20 kl. 00.04.35

Books break the shackles of time

What an astonishing thing a book is.

It’s a flat object
made from a tree
with flexible parts
on which are imprinted lots
of funny dark squiggles.

But one glance at it and
you’re inside the mind of another person,
maybe somebody dead
for thousands of years.

Across the millennia,
an author is speaking
clearly and silently
inside your head,
directly to you.

Writing is perhaps
the greatest of humans inventions,
binding together people
who never knew of each other,
citizens of distant epochs.

Books break the shackles of time.

A book is proof
that humans are capable
of working magic.

– Carl Sagan (Cosmos Ep. 11, The Persistence of Memory)

Hoppas jag inte förstörde texten nu,
när jag delade upp den.
Vill du läsa den som den ”ska” vara
hittar du den här.