Rolig och inspirerande bok för aspirerande barn- och ungdomsförfattare

IMG_8259Jag läser en bok som heter Så skriver du för unga av Ylva Carlsdotter Wallin. Den börjar med en historisk bakgrund till barn- och ungdomslitteraturen och fortsätter sedan att med exempel ur densamma ta sig an hur man kan skriva personbeskrivningar, dialoger, bygga upp historier m.m. m.m. när man vill skriva för just barn och ungdomar.

Jag läser boken från pärm till pärm, men den funkar säkerligen lika bra som en skrivandets uppslagsbok. Här och var dyker skrivövningar upp, vilket var en positiv överraskning. Då jag arbetar som lärare hittar jag en hel del matnyttigt att ta med in i klassrummet, som när vi exempelvis arbetar med flödesskrivning. När vi lär oss om de/dem och dom har Carlsdotter Wallin valt ut en dialog ur Harry Potter och de vises sten för att undersöka skriftspråk och talspråk samt hur de olika varianterna i text kan beskriva karaktärsdrag och inbördes relationer karaktärer emellan. I klassen kan vi titta på detta och tala om hur Hagrids sätt att tala skiljer sig från Ollivanders och vad Hagrids talspråk fyller för funktion i texten. Vi kan också undersöka om/hur dialogen förändras när talstreck används istället för citattecken, som här nedan:

“Rubeus! Rubeus Hagrid! Vad roligt att se dig igen … Ek, sexton tum, ganska böjlig, var det inte så?”
“Jo, de va de, sir” , sade Hagrid.“
Det var en bra stav du hade. Men de bröt den väl mitt itu när du blev relegerad, antar jag?” sade Mr Ollivander, plötsligt sträng.
“Ähum … ja, de gjorde dom”, sade Hagrid och trampade nervöst med fötterna. “Men jag har fortfarande bitarna kvar”, tillade han glatt.
“Men du använder dem väl inte? sade Mr Ollivander skarpt.
“Nej, visst inte, sir”, sade Hagrid hastigt. Harry lade märke till att han tog ett väldigt hårt grepp om sitt skära paraply medan han talade.

(Ur Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling.)

När man läser en bok om hur man ska skriva, så förväntar jag mig att läsningen ska vara lite tung. Att jag inte kommer orka läsa så mycket åt gången. Men i det här fallet har jag fel. Läsningen flyter på och känns lättsam även fast den ger mig så mycket. Blad efter blad vänds i rask takt och det viks in hundöron på var och varannan sida. Till hundöronen tänker jag återvända sedan, när jag är färdigläst och läsa igen, för att tänka och lära och använda skrivövningarna själv. För jag läste någonstans att ska man lära någon att skriva (som vi svensklärare gör) då behöver man ju skriva själv också. Så det tänker jag göra. Om det sedan så småningom blir en bok av det hela, det återstår att se. Är det något jag vet om skrivandets konst, så är det att det inte är lätt. Då skulle det väl inte kallas för en konst, antar jag?

IMG_8260

IMG_8261

IMG_8262

Tack Ordfront, för recensionsexemplaret.

Internationella kvinnodagen – en kärleksförklaring till min förebild

Min kvinnliga förebild

Jag tror att många har henne som sin förebild. Varför skulle de inte? Hon är förträfflig. Jag sällar mig troget till en gedigen skara. Min förebild är en ständig källa till inspiration för mig. Det märks även i de texter jag ibland skriver, där jag smyger in henne titt som tätt. Men det är väl så det är, med förebilder. De är där och man tänker på dem och vill dela med sig av det de gör till andra.

Första gången jag skrev om min förebild inför en läsande publik fick hon figurera på ett hörn i mitt examensarbete (2008). Då jag skrev om läsintresse och hur man kan motivera ungdomar att vilja läsa, fick min motivator tillika förebild vara med i slutordet, då jag skrev detta:

”Det har blivit dags att knyta ihop säcken. Jag tänkte ta hjälp med detta av Astrid Lindgren som i sin essä Om läshunger skriver: ”Om jag försöker tänka bort böckerna ur min barnavärld […] hur torftigt skulle inte livet ha varit!” (Lindgren, 2007: 44). Jag kan inte göra annat än att hålla med kära Astrid och jag kan heller inte annat än att tacka min mamma som läste Ägget för mig gång på gång och som en hel sommar låg och läste högt ur Kulla-Gulla för mig och min bror – självklart vägrade jag att somna, för hur kan man somna mitt i en historia?
På tal om min bror, så är han inte alls någon bokmal, inte ens en bokläsare. Han skulle lika gärna kunna vara rösten som kom upp med titeln till artikeln kallad Why can’t I just see the movie – för hans passion är film. Så jag undrar hur det kommer sig att jag älskar att läsa och han inte läser alls? Uppmuntrade jag och mamma inte honom till att läsa, eller hittade han bara fel bok, ingenting var bra efter Sixten kanske?
I alla fall så kommer jag också ihåg hur vi elever satt som tända ljus i femman och lyssnade på fröken Susanne som läste högt ur Det blåser på månen. Jag minns också när mamma plockade ner en hel stor kartong fylld med hennes gamla böcker, som hade stått uppe på vinden. Då fick jag göra mig bekant med Kitty i Kitty som detektiv klockmysteriet och jag har blivit förtrogen med en massa andra intressanta personligheter därefter. Jag började läsa och sedan har jag bara läst på och jag tänker definitivt inte sluta – för vad jag har lärt mig är att läsningen kan vara ren terapi, och utan min läsning mår jag faktiskt dåligt. Jag behöver få stänga ute min egen tillvaro ibland och bara få njuta av att uppleva det som böckerna ger mig, nämligen: de mest gränslösa av äventyr!”

En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollande landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje
(Astrid Lindgren, 2007: 48).

Det går inte att komma ifrån att det är hon som fått mig till att bli så förtjust i böcker. Det är något speciellt att få vandra in i en värld helt olik, men kanske ändå så lik, sin egen. Det här förstod hon så klokt.

Nu får jag själv försöka motivera andra att läsa. Dels genom min bokblogg men främst i klassrummet. Det finns nästan inget bättre än att läsa böcker för eleverna. Göra till rösten. Höja den till ett högt rop, där texten kräver det (en aktivitet som till både min och andras glädje, skrämmer slag på vissa elever;) och viskar fram små, små ord för att förtydliga hur hemlig hemligheten vi läser om är.
Senast idag läste jag ur Fröken Europa och ungarna ville bara höra  ”ett kapitel till” och det kanske det blir så att jag läser ”endast ett till”. Bara de lovar att jobba ”fullt ös medvetslös-snabbt” efteråt. Det lovar de såklart och så läser vi ett till. Ibland så använder jag läsningen som morot. Gör ni klart det här, så läser vi sen. Det funkar. Ni förstår, jag är inte så svårövertalad egentligen, när det kommer till att läsa ett kapitel till, jag tycker ju om historien lika mycket som dem (ibland kanske till och med mer, då jag ser hur de lever sig in i historien). Så, ni ser – ibland smitter någon av sig på en och så kanske en själv kan smitta av sig på någon annan. Hoppas jag smittar eleverna med min läshunger.

Men, åter till min förebild.

Även när det var dags att skriva min uppsats i historia var hon där – även denna gång på ett hörn. Klart jag ska smyga in henne när jag kan, hon är värd att läsas om. Och i brist på runstenar som håller i tusen år och mer därtill, får jag passa på att skriva om henne här.
I min historieuppsats fick hon figurera i inledningen och där står detta att läsa:

”Jag valde att bli lärare i historia för att historia intresserar mig och för att jag tycker att historia är roligt. Varför jag tycker detta kan jag inte riktigt sätta fingret på. Kanske är det för att jag undrar över hur jag skulle vara om jag inte blivit född i Sverige under slutet av 1900-talet och undrar vem jag varit då? I en annan tid, någon annanstans?
När jag var liten läste min mamma Kulla-Gulla för mig och min bror och sen läste hon mycket historisk skönlitteratur själv. Hur pass ”riktig” mammas läsning var, rent faktamässigt spelar inte så stor roll i mina ögon, det viktiga var att hon fick mig intresserad av att både läsa och att vilja lära mig om historia. För hon lät så ”smart” när hon berättade om det hon läst, och allmänbildad som mamma, det ville jag också bli.
Vi tittade på Nord och syd också minns jag. Jag tyckte mest om programmet för att alla hade så fina kläder och för att Patrick Swayze var så snygg. Jag minns att ett hus brann ner också och att de hade slavar – som vissa ville hjälpa till frihet – samt att det var krig och andra läskigheter på tv:n.
Lingonben
, en bok med rim av Povel Ramel, var också intressant:

Gustav Vasa, sket i en trasa, efter kom heliga Birgitta och titta.

Kristian Tyrann, sket så det rann, efter kom heliga Birgitta och titta.

Vid tio års ålder är sådana ramsor fruktansvärt roliga. Ur Lingonbenär det de där ramsorna jag kommer ihåg. (Det är inte förrän i efterhand jag insett att heliga Birgitta faktiskt kom före både Gustav Vasa och Kristian Tyrann). Ramsorna fick mig att komma ihåg namnen på personerna som levt en gång och fick mig också att fantisera om hur de kunde ha betett sig sett ut, ni kanske kan tänka er?
/…/
Det är elevers historieintresse och historiebruk som undersöks i den här uppsatsen. För ett historieintresse finns väl där även om inte barn har begåvats med mammor som smittat sina barn med ett historieintresse:

– Kom in nu Lisa, nu börjar Öst och väst!  (Ropas det ut i sommarkvällen.)

Jo nog blev det lite fel där, men det lilla fröet till historien och sedermera ett historieintresse slog rot trots mammas blunder.”

Så, idag står jag här och får varje dag syssla med det som jag tycker allra mest om: läsa böcker för mina kära elever och lära ut historia, kunde det bli bättre?

Tack älskade mamma för att du finns i mitt liv, utan dig vet jag inte vem jag skulle vara!

P.S Ägget står numera i min egen bokhylla och i framtiden hoppas jag att jag får egna barn som kan tjata på sin mamma att läsa den. Om och om och om igen :)

P.S 2 Min bror, som nu är pappa, läser numera böcker för sin lille son. Han har ju såklart inte övergivit filmerna så dem tittar de med på. Brorsonen min älskar Astrid Lindgren och ser gärna på Emil och Barnen i Bullerbyn om och om och om igen ;)

*Detta blogginlägg tillägnas alla mammor där ute, som har döttrar som precis som jag, ser dem som en fantastisk mamma men också som en underbar vän.

Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:

enligt OMarias stickning och läsning , Böcker x 3Hanneles Bokparadis , Nina RuthströmSofies Bokblogg , Mind the BookI mitt sinneAndra intryckOrd och inga visorBoktjuvenMimmimariesböckerWhat you readin? PantalaimoneMatildas LäshörnaPeter Andersson*malins bokblogg*A room of my ownMadeleines bokhörnathecuriouscaseofthebooks,  Erica – en dröm i rosa,   Tvärtemot…och dagarna gårFix Me Up TinaO  , Calle BrunellBokodyssé Med näsan i en bokalice brömsBeroende av böcker,  Den var braOlika sidorDantes BibliotekLyrans NoblesserLivet mellan två evigheter,  Den läsande kaninenBreakfast BookclubLottens bokblogg Kill your darlingsSandra Gustafsson,  Desirée Fredlund,  …and then there was BeatrixLingonhjärtaGunillas BloggStänk och flikarFiktiviteterBokmilaskogenSaris bloggBöcker emellan