Tiggaren

Skärmavbild 2016-07-08 kl. 23.04.46

Jag har läst Tiggaren av Sofie Sarenbrant. Det är några år sedan jag läste henne senast, då jag tidigare läst Vecka 36 och I stället för dig. Jag är alltså ny läsare av böckerna om Emma Sköld och kanske hade boken fångat mig mer om jag läst de andra böckerna i serien innan jag tog min an Tiggaren.

Brottet som huvudsakligen ska lösas i boken är vidrigt och känns inte helt otroligt tyvärr i det samhällsklimat vi lever i. Så även om själva problematiken är skrämmande och borde locka läsaren så lyckas inte handlingen fånga mig riktigt, det tog ca: 200 sidor innan jag fastnade något sånär. Kanske kan det bero på att det här är femte boken i serien om Emma Sköld och att jag, som jag redan nämnt, inte läst de föregående. Sarenbrant lyckas i början få in nya läsare i handlingen ändå, genom att olika karaktärer håller någon typ av monolog för att sammanfatta tidigare händelser. Det är bra för att förstå varför karaktärerna beter som de gör, i den här boken, men tyvärr blir det ganska platt och ointressant och jag kände aldrig att jag sympatiserade med någon av karaktärerna, så där som jag brukar jag annars.

Tiggaren är, trots detta, en bladvändare på så sätt att det är lätt att ta sig framåt i boken snabbt då kapitlen är väldigt korta, två till tre sidor bara. Det medför också att boken består av väldigt många kapitel. Handlingen och språket är enkelt och rakt på och passar kanske bra för mindre läsvana läsare som kanske har svårt att ha koll på en handling med massa olika karaktärer och tät intrig.

Summa summarum – jag vill gärna ha lite mer att bita i, när jag läser deckare. Jag blev inte överraskad av slutet och tyckte att man redan från början visste var det skulle ta vägen.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret av Tiggaren.

Annonser

Deckarsommar och extraknäck

Har under veckan som gått hunnit avsluta tre deckare. Två av Sofie Sarenbrant och en av Mons Kallentoft.

Ni som läst min blogg förut kanske såg mitt inlägg om Kallentofts bok Den femte årstiden, där jag skrev om att min pocketversion saknade tre kapitel och lite annat strul. Hur som helst så lästes boken ut och i vanlig ordning var den riktigt bra. För första gången när jag läst om Malin Fors, grät jag faktiskt en liten skvätt på slutet för att den var så hemsk. Har läst på flera ställen att det här är Kallentofts mörkaste bok hittills och jag kan nog bara sälla mig till skaran. Den är rå, mörk och väldigt obehaglig på sina ställen och på grund av detta också väldigt läsvärd, då den visar på sådant som pågår i vårt samhälle som många blundar för och inte låtsas om eller riktigt förstår att det sker.

Som vanligt i Kallentofts böcker, får läsaren veta mycket om karaktärernas tankar och känsloliv då både Malin Fors, hennes kollegor men även brottsoffrens röster för berättelsen framåt. Jag tycker om Kallentofts språk som är vackert, nästan poetiskt på sina ställen och som väcker Östgötaslätten och även Stockholm, i den här boken, till liv.

De andra två böckerna jag läst är Sarenbrants böcker Vecka 36 och I stället för dig.

I Vecka 36 försvinner en gravid kvinna från en semesterort och pressen sätter girigt tänderna i fallet för att sälja lösnummer på människors olycka och förtvivlan. I I stället för dig får läsaren bekanta sig med den försvunna gravida kvinnans familj igen, fast 16 år senare och hur försvinnandet och dess följer påverkade dem och omgivningen. Båda böckerna är helt ok, men jag tycker inte riktigt att jag får ut lika mycket av dem som till exempel Kallentofts böcker. Det kan bero på att de är skrivna i tredje person och att jag som läsare då inte, i lika stor utsträckning, får ta del av hur personerna tänker eller känner. Jag tycker också att det är ganska lätt att lista ut hur det ska sluta, till viss del, men läser till sista sidan för att få det bekräftat. I I stället för dig fick jag mig en överraskning i slutet, vilket var uppskattat, men överlag känns Sarenbrants böcker ganska platta. Mig passade de att läsa just nu då de inte är så långa, är enkelt skrivna med ganska korta meningar och därigenom går väldigt snabbt att ta sig igenom.

Vill du läsa mer av Kallentoft går det att förhandsboka hans nya bok (faktiskt en helt ny serie, inspirerad av de fyra elementen) om Malin Fors, Vattenänglar.

Sarenbrants tredje bok heter Vila i frid och kommer även som pocket i september.

Ni som inte får nog av sommardeckare och vill klura och försöka lösa fler mord under semestern rekommenderas att läsa trilogin om Victoria Bergmans svaghet: Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar. De absolut bästa kriminalromanerna jag läst på länge, kanske någonsin.

Har du redan läst dem kan du kanske njuta av Hammarbyserien som finns i fem delar: Pepparkakshuset, Mamma, pappa, barn, Vyssan lull, Helgonet och den sista boken Gideons ring som jag köpt som e-bok och som ligger närmast på tur att bli läst.

Trevlig deckarsommar! :)

Extraknäck på Poplin, helg 2:

En Orkan Lia-klänning.

Barnkläder :) Till exempel vändbara klänningar.

Jag provade hattar från Ruth-Hannah.

Sorterade klänningarna och kjolarna på reastället.

Karamellsöta Orkan Lia på rad :)

Fina smycken från Johanna N.

Det blev en ganska lugn helg i butiken som synes.
Mellan kunderna hann jag alltså läsa lite i mina böcker
och spisa lite fransk musik också. Då jag inte förstår franska
passar franskt alldeles utmärkt till läsning
då jag inte fastnar i låttexterna
istället för i boken :)