Orkidépojken

21981965_10155635723456760_2026723964_o

Om att vara ensam – tillsammans?

Flera röster får komma till tals i Orkidépojken av Helena Dahlgren. Rösterna berättar om utanförskap, sådan som syns tydligt och därför inte går att missa. Men även utanförskap som inte syns, den som existerar i en gemenskap men kanske bara känns inuti.

Orkidépojken är inspirerad av Twin Peaks universum. På sina ställen är detta väldigt tydligt som då Tyresös mest populära tjej, Lina Palmgren, försvinner eller när någon får frågan ”Vill du leka med elden?”. Då vaknar till och med igenkänningen i mig, som såg tv-serien i 11-årsåldern när den gick på TV. Sedan dess har jag inte sett den igen, för att Bob skrämde skiten ur mig.

De som fattar, de fattar. Tyvärr är jag inte en av dem.

Som läsare av Orkidépojken kan jag önska att jag hade bättre koll på Twin Peaks, musik av Amy Winehouse och Morrissey, men jag har inte det. I sammanhanget får det mig att känna mig utanför och jag vet inte om mer Twin Peaks eller mer Amy hade fått mig att känna mer för karaktärerna och det som pågår i Orkidépojkens Tyresö, men jag intalar mig själv det.

För trots att jag ville veta vad som skulle hända karaktärerna i Orkidépojken och läste boken i en hast, så blev karaktärerna och händelserna aldrig speciellt viktiga för mig. Om jag vågar möta min demon, Bob, och titta på Twin Peaks igen så kanske en omläsning av Orkidépojken blir annorlunda.

P.S Det är häftigt att skriva in webbadressen till bloggen som nämns i boken och hitta den där på skärmen! :)

Tack Lava för recensionsexemplaret.

Annonser

Stenkistan

20862124_10155518720596760_177481579_oJag har precis läst Stenkistan av Annika Widholm. Det är Hegas förlag som ger ut boken som ligger på Hegas-nivå 4. Det är alltså en bok till ”dig som vill lära dig några svåra ord” med ”ett språk som ställer lite högre krav på ordförråd och grammatik.” Lix (läsbarhetsindex) 20. Boken är från 9 år och uppåt.

Jag tycker Stenkistan är en riktig bladvändare. Berättelsen börjar med att Lukas, 13 år, hittar en dödskalle (jag har alltid trott det stavades döskalle, så där fick jag lära mig något nytt) i skogen. Han tar med sig kraniet till en osteolog för att ta reda på hur gammalt det kan vara. Kan det vara så att Lukas hittat kvarlevorna efter en liten flicka som försvann från bygden för länge sedan?

Stenkistan är härligt mystisk men handlar också om livet som nybakad tonåring med kärleksproblem.

Hade jag fortfarande arbetat som lärare så hade jag läst boken med mina elever i år 4 eller 5. Kanske hade vi då diskuterat boken utifrån denna läsnyckel. Nu får boken flytta från mig till en lärarkollega och hennes klass istället, hoppas de kommer läsa, rysa och mysa!

Skärmavbild 2017-08-14 kl. 22.57.17

Tack, Hegas för recensionsexemplaret.

Det var det värt! (Spoiler alert!)

IMG_1075Årets först bok är utläst och det blev Nyckeln. 813 sidor lång är den och idag har jag faktiskt inte gjort så mycket mer än läst hela eftermiddagen. Nacken ömmar och knakar  när jag till slut får lämna Engelsfors för sista gången. (Men, det var det värt!)

Det blev någon liten tår på sina ställen och jag måste också säga att den där Mona Månstråle livar upp en hel del, med sin riviga och humoristiska dialog. Jag är helt klart ett Månstrålefan och ser mycket fram emot att få se filmatiseringen av just den här scenen:

Det går ett ögonblick. Det går två. Sedan gnisslar det gällt när den tunga dörren öppnas.

Mona står där i sin fulla prakt, med nypermanentade kruslockar och en neongul träningsoverall. Byxorna är nerstoppade i cowboybootsen och hon har en cigarett i mungipan. Hon ser på dem med oändligt missnöje.
”Ni är lika välkomna som en böld i arslet på en cykelsemester”, säger hon och släpper in dem.

Den här gulliga scenen gjorde sig riktigt bra i mitt huvud och ska således bli intressant att se på film:

Hon stelnar till i dörröppningen.
Melvin står framför soffan och dansar till den glättiga musiken. Och i soffan skuttar pingvinen upp och ner som om den dansar med honom. Vingarna studsar i otakt mot den bulliga pingvinkroppen.

Med det sagt, en bra bok har nått sitt slut. Nu ska jag ta med boken till jobbet och ställa den i klassrumsbiblioteket. Jag vet i alla fall en elev som redan lagt anspråk på att få läsa den, så snart jag var klar. Det blir en bra börjar på det nya året :)
IMG_1074Jag kan inte göra annat än instämma.
Tack för en trevlig pratstund och världstjusiga hälsningar i mitt bokexemplar
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren :)

Dessa var böckerna i julig bloggstafett – lucka 10

IMG_0886Tam ta ram!
Här är böckerna, hur många rätt hade du?
1. Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder
2. Coraline av Neil Gaiman
3. Gittan och Gråvargarna av Pija Lindenbaum
4. The Hunger Games, Catching Fire av Suzanne Collins
5. Harry Potter och Dödsrelikerna av J.K. Rowling
6. Snäll av Go Dahle och Svein Nyhus
7. Sofies värld av Jostein Gaarder
8. Agnes Cecilia av Maria Gripe
9. Älskade Audrina av Virginia Andrews
10. Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

Julig bloggstafett – Lucka 10

Skärmavbild 2013-12-10 kl. 09.34.24

Vad är ungdomslitteratur?
Det funderar jag på. Jag har svårt att dra en gräns mellan barn- och ungdomslitteratur och vuxenlitteratur. Samtidigt som jag skriver att jag har svårt att dra en gräns dem emellan så undrar jag om jag ens behöver göra det? Många böcker gillas av både barn, ungdomar och vuxna – så är det och det känns som det är gott så. Vad som är viktigt är att vi får till oss en berättelse, en historia som, om vi vill, vi sedan kan dela med andra. Ofta lär vi oss något om oss själv och om andra när vi läser en berättelse och det är väl därför vi fortsätter – att läsa, att lyssna, att fascineras.

Böckerna jag läste har gjort mig till den jag är. Jag gillar att spegla mig i litteraturen och samtidigt resa, vara någon annan och upptäcka sådant som jag själv inte skulle våga eller ens önskar att jag någonsin kommer att vara med om. Någonstans har jag läst att i barn- och ungdomslitteratur där får man uppleva alla de stora känslorna, oftast i en och samma bok. I barn- och ungdomsboken slår man inte in känslorna i fint presentpapper utan man möter kärleken, döden och skräcken öga mot öga. Det är det som gör barn- och ungdomslitteraturen stark och intressant att läsa, tror jag.

Böckerna som satte spår, vilka är de? 
Nedan följer utdrag ur 10 böcker som jag läst och som satt sina spår, vilket medför att jag tänker på dem då och då, hämtar dem från bokhyllan och bläddrar i dem och läser igen. Vilka är de? (Svaren får ni i ett senare inlägg, det var väl nobelt av mig;)

1. ”Vem var den gamle bagaren som jag hade träffat i Dorf? Vem var dvärgen som jag fick förstoringsglaset av – och som hela tiden fortsatte dyka upp under resan genom Europa? Jag var säker på att det måste finnas något samband mellan bagaren och dvärgen – även om de själva inte kände till något sådant samband.” (?, sid. 131)

2. The Other Mother looked healthier than before: there was a little blush to her cheeks, and her hair was wriggling like lazy snakes on a warm day. Her black button eyes seemed as if they had been freshly polished.” (?, sid. 89)

3. ”Om ni skyndar er, så ska jag sjunga sorgliga sånger för er.
Det går vargarna med på. För dom älskar sorgligheter. […] Vargarna går lydigt till sina kissträd. Och snart låter det som om det regnar i skogen.” (?, sid. 23)

4. ”No one retains his favour for long. He can go through four or five in his annual visit. Old or young, lovely or plain, rich or very rich, he’ll keep them company and take their extravagant gifts, but he never stays, and one’s he’s gone he never come back.” (?, sid. 251)

5. ”Hon bar på ett stort inramat porträtt, som hon nu lade ner på golvet innan hon drog till sig sin lilla pärlstickade väska från köksskänken. Hon öppnade den och övergick till att pressa in målningen inuti, och trots att den uppenbarligen var alldeles för stor för att passa in i den lilla väskan hade den inom ett par sekunder, likt så mycket annat, försvunnit ner i väskans rymliga innandöme.” (?, sid. 243)

6. ”Till slut gled hon i in väggen och försvann.
Inte bara lite.
Inte bara några minuter.
Inte bara ute på tjejernas toa.
Utan alldeles borta,
alldeles långtbortiväck försvunnen.”  (?, sid. 9)

7. ”Jag tänker inte ge dig några läxor – inga svåra mattetal i alla fall. Och jag är fullkomligt ointresserad av böjningen av engelska verb. Men då och då kanske jag ger dig någon liten övning.
Om du accepterar villkoren, så sätter vi igång.” (?, sid. 40)

8. ”Långsamt slog hon igen boken och ställde den tillbaka på sin plats i bokhyllan. Då slog det henne!
Drömmen!
Dags dröm som han berättade i morse. Som hon inte ville lyssna på. Det var precis vad rektorn hade sagt i drömmen.
Samma ord:
‘Bege dig, jag vet inte vart, för att söka, jag vet inte vad.’ ” (?, sid. 40)

9. ”Huset där jag växte upp var ett egendomligt ställe. Rummen var fulla av skuggor och trapporna av viskningar, och tid var någonting lika irrelevant som ärlighet. Fast hur jag kunde vet det förstår jag inte.
I vårt hus rasade ett krig, ett tyst krig utan kanondån, där omintetgjorda önskningar spelade de stupades roll, och kulorna var ord, och blodet som rann hette stolthet. (?, sid. 9)

10. ”Fotografen stod med ryggen mot solen, och hans skugga föll på ett dramatiskt sätt mellan kvinnan och barnet. Barnet var också framme i solen, men dit bort där kvinnan stod under träden nådde ingen sol.
Med skuggan fanns tre personer på bilden, men de föreföll att vara på väg ifrån varandra. (?, sid. 248)

För er som är intresserade av barn- och ungdomslitteratur rekommenderar jag Från fabler till Manga. En bok som ger en historisk översikt om vad barn och ungdomar läser och har läst i genom tiderna. Mycket läsvärd!

Trevlig nobeldag, önskar jag er alla! :)

I morgon är det Andrea som skriver i lucka 11.

Rolig och inspirerande bok för aspirerande barn- och ungdomsförfattare

IMG_8259Jag läser en bok som heter Så skriver du för unga av Ylva Carlsdotter Wallin. Den börjar med en historisk bakgrund till barn- och ungdomslitteraturen och fortsätter sedan att med exempel ur densamma ta sig an hur man kan skriva personbeskrivningar, dialoger, bygga upp historier m.m. m.m. när man vill skriva för just barn och ungdomar.

Jag läser boken från pärm till pärm, men den funkar säkerligen lika bra som en skrivandets uppslagsbok. Här och var dyker skrivövningar upp, vilket var en positiv överraskning. Då jag arbetar som lärare hittar jag en hel del matnyttigt att ta med in i klassrummet, som när vi exempelvis arbetar med flödesskrivning. När vi lär oss om de/dem och dom har Carlsdotter Wallin valt ut en dialog ur Harry Potter och de vises sten för att undersöka skriftspråk och talspråk samt hur de olika varianterna i text kan beskriva karaktärsdrag och inbördes relationer karaktärer emellan. I klassen kan vi titta på detta och tala om hur Hagrids sätt att tala skiljer sig från Ollivanders och vad Hagrids talspråk fyller för funktion i texten. Vi kan också undersöka om/hur dialogen förändras när talstreck används istället för citattecken, som här nedan:

“Rubeus! Rubeus Hagrid! Vad roligt att se dig igen … Ek, sexton tum, ganska böjlig, var det inte så?”
“Jo, de va de, sir” , sade Hagrid.“
Det var en bra stav du hade. Men de bröt den väl mitt itu när du blev relegerad, antar jag?” sade Mr Ollivander, plötsligt sträng.
“Ähum … ja, de gjorde dom”, sade Hagrid och trampade nervöst med fötterna. “Men jag har fortfarande bitarna kvar”, tillade han glatt.
“Men du använder dem väl inte? sade Mr Ollivander skarpt.
“Nej, visst inte, sir”, sade Hagrid hastigt. Harry lade märke till att han tog ett väldigt hårt grepp om sitt skära paraply medan han talade.

(Ur Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling.)

När man läser en bok om hur man ska skriva, så förväntar jag mig att läsningen ska vara lite tung. Att jag inte kommer orka läsa så mycket åt gången. Men i det här fallet har jag fel. Läsningen flyter på och känns lättsam även fast den ger mig så mycket. Blad efter blad vänds i rask takt och det viks in hundöron på var och varannan sida. Till hundöronen tänker jag återvända sedan, när jag är färdigläst och läsa igen, för att tänka och lära och använda skrivövningarna själv. För jag läste någonstans att ska man lära någon att skriva (som vi svensklärare gör) då behöver man ju skriva själv också. Så det tänker jag göra. Om det sedan så småningom blir en bok av det hela, det återstår att se. Är det något jag vet om skrivandets konst, så är det att det inte är lätt. Då skulle det väl inte kallas för en konst, antar jag?

IMG_8260

IMG_8261

IMG_8262

Tack Ordfront, för recensionsexemplaret.

Det är nu det börjar

Det här måste nog vara den bästa ungdomsboken jag läser i år!
Ja, jag vågar säga det så här tidigt på våren och med en stor del av läsåret framför mig.

IMG_7044

”Vad gör livet värt att leva?”
Du stirrar på den svarta skärmsläckaren.
”Jag vet inte. De där stunderna då man är fullkomligt lycklig.”
Du talar med en mörkare röst nu, nästan ett helt annat tonläge.
”Men de är alldeles för korta. Det är alldeles för få lyckostunder i jämförelse med de mörka. Jag menar alla de långa perioderna mellan de lyckliga stunderna. Det är helt enkelt inte värt det.”


”Det är nu det börjar”
skrev min två år äldre kompis Sussi till mig när jag tog studenten. Jag tog det som en sanning och en utmaning mitt i allt det läskiga men också förväntansfyllda inför en framtid bortanför skolans trygga, schemalagda dagar. Det kändes som jag kommit ut ur en låda, öppnat en dörr där jag förvarats, och plötsligt stegat ut över tröskeln till en plats där all världens val bredde ut sig framför mig. I alla fall några få ögonblick där på gymnasieskolgården där jag och de andra studenterna viftade med våra studentmössor. Någon dag senare var jag inne i vardagen och satt i kassan i matbutiken och blippade varor det snabbaste jag kunde – för att tävla mot mig och själv och göra vardagen lite roligare.

Det var om mig, men boken jag läst handlar om Ellen och Astrid som går sista året på gymnasiet och smider stora planer inför sommaren då de tar studenten. De ska resa till Barcelona, sitta och njuta av folkvimlet, spela gitarr och bara vara. Vara var som helst, utom just i småstaden Växjö där de just nu är. Var som helst än där.

Det blir ändå inte som de planerat. Under skolårets gång börjar Ellen må dåligt, hennes energifyllda väsen är sig inte längre likt. Hon går med hopsjunkna axlar, blir gradvis tröttare och tystare och omgivningen ser detta men vet inte hur de ska hjälpa. Astrid vill finnas där och berätta för andra men är då samtidigt rädd att förlora sin vän.

Du stannar och ler.
”Allt kommer att bli bättre nu, Astrid. Jag lovar dig.”
Jag vänder mig om och ser på den döda anden borta vid vägkanten. Den ser tillbaka på mig och blinkar med ena ögat …
Tror du va?

Livet lever berg- och dalbana med känslorna; kärlek, rädsla, sorg och ilska vrider sig om varandra i Antiloper och språket är fantastiskt träffande. Strukturen kan kännas aningen förvirrande, kan jag tänka mig, för en lite mer ovan läsare då berättarperspektivet varvas mellan Astrids upplevelser och Ellens upplevelser av det som händer. Läsaren vet i början inte vem som berättar vad och då får man lista ut det genom att se på hur berättaren beskriver sig själv och andra. När jag började läsa boken bläddrade jag fram och tillbaka bland kapitlen för att få koll på vem som var vem och vems berättelse jag läste. Till slut lät jag det bara vara och berättelsen fick flyta på bara som den var och som den ville, då släppte förvirringen och jag kände att jag fick koll på ur vems perspektiv de olika delarna berättades.

När jag började läsa boken förra helgen, var den svår att lägga ifrån sig. Nu har det gått en hel vecka sedan jag läste i den sist, då jobb och studier tagit all tid, men jag kom in i den fort och med bara 100 sidor kvar slukade jag det som var kvar i ett nafs. Boken är indelad i korta kapitel med ganska mycket dialog från och till, ibland får läsaren ta del av personliga brev och meddelanden. Allt detta gör boken snabbläst men inte det minsta ytlig. Tvärtom, jag stannar upp och vilar på orden, läser om och njuter av fina formuleringar.

IMG_7071Jag funderar över hur mitt gymnasiejag hade handlat om jag varit i samma situation som Astrid. Det enda jag behövde bekymra mig om på gymnasiet var: utseendet, kompishänget, kärleken och få det att passa med studier och jobb. Vi var obekymrade på det viset att vi alla mådde bra och tog livet med den klyschiga ”klacksparken”. Men saker och ting hade ju kunnat vara annorlunda, vilket jag är glad över att de inte var.

Sätt den här boken i handen på närmsta lärare, förälder och gymnasieungdom. Diskutera sedan vad ni läst då berättelsen bjuder på många perspektiv kring hur människor är och vill vara samt om vad som spelar roll i livet. Antiloper är superviktig och oerhört läsvärd!

IMG_7046Nu vill jag sätta tänderna i Roxbergs nya roman Fågelhuset också, så snart som möjligt.