Drama för unga – Den oändliga historien

Skärmavbild 2016-07-26 kl. 10.43.45

Jag har lyssnat på Sveriges radios version av Den oändliga historien av Michael Ende. Det är åtta avsnitt á 15 minuter och passar verkligen ypperligt att lyssna på så här i semestertider, oavsett om du är gammal eller ung.

Själv blir jag så nostalgisk att jag blir gråtfärdig ibland, filmen Den oändliga historien var en av mina allra största favoriter när jag var liten. Min morbror hade filmen hemma, påVHS, och jag cyklade till dem och lånade den säkerligen varannan vecka. Sedan tittade jag och min granne Daniel på den, och inte sällan var min lillebror David med också. Daniel ville alltid vara Atreyu och jag ville alltid vara barnkejsarinnan, för givetvis ville man vara någon i den där berättelsen. I efterhand tänker jag att vi nog alla egentligen var Bastian, det är ju han som får vara med om allt och får veta allt. Bastian vill jag vara och jag har nog, trots åldern, aldrig slutat leta efter min alldeles egna Oändliga historia (och jag tittar fortfarande i garderoberna och önskar att en av dem ska sakna en vägg och istället dölja en granskog …) där Oryn skulle ta mig med till en annan värld, in i Fantasien. 

Här kan ni lyssna på Den oändliga historien:
Drama för unga

Ge mig mer, ge mig mer, ge mig mer!

 

IMG_3956Satans vad bra det här är! Jag har alltid tyckt om Mons Kallentofts böcker om Malin Fors, men med Herkulesserien som skrivs tillsammans med Markus Lutteman så växlas tempot upp på alla plan – typ samtidigt! Jag lockas av myterna som ligger till grund för handlingen i en modern värld. Namnen på karaktärerna är ovanliga och spännande och finns det egentligen någon karaktär som man vet var man har någonstans? Nej, de är fängslande, listiga och föränderliga. Inte minst huvudkaraktären själv, Zack, som inte bara jagar bovar, utan även är på jakt efter sig själv. Vem är han egentligen?

Alla tre böckerna: Zack, Leon och Bambi är riktigt rysliga, många gånger osmakliga bladvändare. Jakten på de monster som presenteras i varje bok håller läsaren, och inte minst utredningsgruppen, på tårna till sista sidan. Jag älskar det! Jag vet liksom aldrig riktigt vad som ska hända!

Precis som i böckerna om Malin Fors får läsaren följa och, allt djupare, lära känna Zack, hans kollegor och andra karaktärer som efter hand dyker upp i handlingen. Ramberättelsen om Zack lockar ibland mer än det brott som ska lösas och jag vill veta mer helst nu på direkten, men jag hålls på halster, precis som Zack. (Psst, ibland får jag som läsare till och med veta lite mer än vad han vet …)

Tur för mig att jag inte hade läst Herkulesserien tills nu, då fick jag njuta av tre böcker på rad! När kommer den fjärde? Det här är nog den bästa deckarserie jag läst, på några år, skulle jag våga påstå. Läs!

 

IMG_3937Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret av Bambi.

Dessa var böckerna i julig bloggstafett – lucka 10

IMG_0886Tam ta ram!
Här är böckerna, hur många rätt hade du?
1. Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder
2. Coraline av Neil Gaiman
3. Gittan och Gråvargarna av Pija Lindenbaum
4. The Hunger Games, Catching Fire av Suzanne Collins
5. Harry Potter och Dödsrelikerna av J.K. Rowling
6. Snäll av Go Dahle och Svein Nyhus
7. Sofies värld av Jostein Gaarder
8. Agnes Cecilia av Maria Gripe
9. Älskade Audrina av Virginia Andrews
10. Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

Julig bloggstafett – Lucka 10

Skärmavbild 2013-12-10 kl. 09.34.24

Vad är ungdomslitteratur?
Det funderar jag på. Jag har svårt att dra en gräns mellan barn- och ungdomslitteratur och vuxenlitteratur. Samtidigt som jag skriver att jag har svårt att dra en gräns dem emellan så undrar jag om jag ens behöver göra det? Många böcker gillas av både barn, ungdomar och vuxna – så är det och det känns som det är gott så. Vad som är viktigt är att vi får till oss en berättelse, en historia som, om vi vill, vi sedan kan dela med andra. Ofta lär vi oss något om oss själv och om andra när vi läser en berättelse och det är väl därför vi fortsätter – att läsa, att lyssna, att fascineras.

Böckerna jag läste har gjort mig till den jag är. Jag gillar att spegla mig i litteraturen och samtidigt resa, vara någon annan och upptäcka sådant som jag själv inte skulle våga eller ens önskar att jag någonsin kommer att vara med om. Någonstans har jag läst att i barn- och ungdomslitteratur där får man uppleva alla de stora känslorna, oftast i en och samma bok. I barn- och ungdomsboken slår man inte in känslorna i fint presentpapper utan man möter kärleken, döden och skräcken öga mot öga. Det är det som gör barn- och ungdomslitteraturen stark och intressant att läsa, tror jag.

Böckerna som satte spår, vilka är de? 
Nedan följer utdrag ur 10 böcker som jag läst och som satt sina spår, vilket medför att jag tänker på dem då och då, hämtar dem från bokhyllan och bläddrar i dem och läser igen. Vilka är de? (Svaren får ni i ett senare inlägg, det var väl nobelt av mig;)

1. ”Vem var den gamle bagaren som jag hade träffat i Dorf? Vem var dvärgen som jag fick förstoringsglaset av – och som hela tiden fortsatte dyka upp under resan genom Europa? Jag var säker på att det måste finnas något samband mellan bagaren och dvärgen – även om de själva inte kände till något sådant samband.” (?, sid. 131)

2. The Other Mother looked healthier than before: there was a little blush to her cheeks, and her hair was wriggling like lazy snakes on a warm day. Her black button eyes seemed as if they had been freshly polished.” (?, sid. 89)

3. ”Om ni skyndar er, så ska jag sjunga sorgliga sånger för er.
Det går vargarna med på. För dom älskar sorgligheter. […] Vargarna går lydigt till sina kissträd. Och snart låter det som om det regnar i skogen.” (?, sid. 23)

4. ”No one retains his favour for long. He can go through four or five in his annual visit. Old or young, lovely or plain, rich or very rich, he’ll keep them company and take their extravagant gifts, but he never stays, and one’s he’s gone he never come back.” (?, sid. 251)

5. ”Hon bar på ett stort inramat porträtt, som hon nu lade ner på golvet innan hon drog till sig sin lilla pärlstickade väska från köksskänken. Hon öppnade den och övergick till att pressa in målningen inuti, och trots att den uppenbarligen var alldeles för stor för att passa in i den lilla väskan hade den inom ett par sekunder, likt så mycket annat, försvunnit ner i väskans rymliga innandöme.” (?, sid. 243)

6. ”Till slut gled hon i in väggen och försvann.
Inte bara lite.
Inte bara några minuter.
Inte bara ute på tjejernas toa.
Utan alldeles borta,
alldeles långtbortiväck försvunnen.”  (?, sid. 9)

7. ”Jag tänker inte ge dig några läxor – inga svåra mattetal i alla fall. Och jag är fullkomligt ointresserad av böjningen av engelska verb. Men då och då kanske jag ger dig någon liten övning.
Om du accepterar villkoren, så sätter vi igång.” (?, sid. 40)

8. ”Långsamt slog hon igen boken och ställde den tillbaka på sin plats i bokhyllan. Då slog det henne!
Drömmen!
Dags dröm som han berättade i morse. Som hon inte ville lyssna på. Det var precis vad rektorn hade sagt i drömmen.
Samma ord:
‘Bege dig, jag vet inte vart, för att söka, jag vet inte vad.’ ” (?, sid. 40)

9. ”Huset där jag växte upp var ett egendomligt ställe. Rummen var fulla av skuggor och trapporna av viskningar, och tid var någonting lika irrelevant som ärlighet. Fast hur jag kunde vet det förstår jag inte.
I vårt hus rasade ett krig, ett tyst krig utan kanondån, där omintetgjorda önskningar spelade de stupades roll, och kulorna var ord, och blodet som rann hette stolthet. (?, sid. 9)

10. ”Fotografen stod med ryggen mot solen, och hans skugga föll på ett dramatiskt sätt mellan kvinnan och barnet. Barnet var också framme i solen, men dit bort där kvinnan stod under träden nådde ingen sol.
Med skuggan fanns tre personer på bilden, men de föreföll att vara på väg ifrån varandra. (?, sid. 248)

För er som är intresserade av barn- och ungdomslitteratur rekommenderar jag Från fabler till Manga. En bok som ger en historisk översikt om vad barn och ungdomar läser och har läst i genom tiderna. Mycket läsvärd!

Trevlig nobeldag, önskar jag er alla! :)

I morgon är det Andrea som skriver i lucka 11.

”En bok att älska!”

Så fruktansvärt bra! Det här måste vara den bästa boken jag läser i år?

I 18 timmar och 47 minuter har jag lyssnat på Niceville. Det kan tyckas vara lång tid, men kändes inte som det när jag lyssnade mig yr under några dagar nu i juli. Underbara karaktärer som får mig att skratta, gråta och att muttra instämmande. Förfasas gör jag också av den människosyn som målas upp i 60-talets Mississippi. (Även om jag inte borde bli förvånad, jag visste ju detta).

IMG_7704Igår när fantastiska Anna Maria Käll satte punkt, kände jag mig tom och började genast leta efter fler böcker av Kathryn Stockett. Det finns inga. Först fick jag för mig att The Help var en annan bok då jag inte riktigt fattade poängen med att översätta The Help till Niceville, då båda låter lika mycket engelska för mig. Hur som, det finns ingen mer bok att läsa av henne och det är mycket tråkigt. Kanske det vara så att det här var boken hon gått och burit på så länge att den när den sedan kom ut, blev en ”one hit wonder”? Jag hoppas inte det, jag vill läsa mer, det är så underbart, hemskt bra.

Jag är så nöjd med att jag valde Niceville som ljudbok. Jag läste i några av Storytels användarkommentarer kring boken och det är en del som stör sig på uppläsningen, att man hör när uppläsaren sväljer. Jag tänker knappt på detta och när jag väl har råkat tänka på det, så gör det inte mig det minsta. Hur som så tänker jag nu lyssna vidare på nästa bok och där är det Anna Maria Käll som är uppläsare igen. Antar att hon kommer få vara den som ger röst åt min semester 2013.

Eftersom jag inte vill släppa historien riktigt än, så har jag beställt filmen (för givetvis finns det en sådan). Jag antar att den kommer anlända på tisdag och då ska jag sitta som klistrad vid min TV och bara njuta av Skeeter, Aibileen och Minny igen. Men, som vanligt tror jag inte att någon film kan slå den film jag såg i mitt huvud när Maria läste.

Har du inte läst/lyssnat på denna bok, se då till att göra det. Nu! Bums! På momangen!
Rapport av sedd film kommer och jag avslutar med två favoritavsnitt ur boken som kanske kan få dig att bli lite mer intresserad, om du inte lyckats bli nyfiken på boken än:

Jag vill inte att nån ska förstå hur mycket jag behöver dom där miss Skeeter-historierna. Nu när jag inte kan gå på Shirley Boons möten längre är det nästan det enda jag har kvar. Och  jag säger inte att miss Skeeter-träffarna är roliga. Varenda gång vi ses så klagar jag. Jag stönar. Jag blir arg och får raserianfall. Men grejen är den att jag gillar att berätta mina historier. Det känns som om jag gör något åt situationen. När jag går därifrån har betongklumpen i mitt bröst lossnat och smält ihop så att jag kan andas i några dar. (235)

I hotellobbyn verkar luften plötsligt stå still. Äkta män i färd med att dricka sin whisky hejdar sig mitt i en klunk när de får syn på den här skära uppenbarelsen i dörren. Det tar någon sekund innan bilden går in. De stirrar men ser inte, inte än. Men allteftersom bilden blir verklighet – äkta hud, äkta urringning, kanske inte riktigt så äkta blont hår – lyser ansiktena upp. De verkar alla tänka samma sak: äntligen … Men när de sedan känner sina likaledes stirrande frus naglar gräva sig in i armen på dem börjar de bistert rynka pannan. Ögonen antyder ånger när de avfärdar sina äktenskap (hon låter mig aldrig göra något roligt), erinrar sig ungdomstiden (varför åkte jag aldrig till Kalifornien den sommaren?) eller minns sin första kärlek (Roxanne …) Allt detta händer under loppet av ungefär fem sekunder och sedan är det över och de står bara där och stirrar. (342)

”En bok att älska!” har Aftonbladet skrivit om Niceville. Jag följer uppmaningen, utan förbehåll.

Utgivningar jag ser fram emot i höst

Vilken läshöst/vinter det kommer bli, jag ser fram emot flera favoriter framöver:

Skärmavbild 2013-06-28 kl. 12.07.06

Glaskroppar av Erik Axl Sund (författarna bakom älsklingstrilogin om Victoria Bergmans svaghet) utkommer hösten 2013. Lite lustigt är det dock att den inbundna versionen ges ut cirka ett halvår efter ljudboken … Kan det stämma? Ser så ut på Bokus och Adlibris i alla fall. Som vanligt är omslaget lika skrämmande och lockande som på de om Kråkflickan. Can’t wait!!!

Skärmavbild 2013-06-28 kl. 12.16.13

Ordkonstnären Carlos Ruiz Zafón utkommer med Marina i höst, frågan är om jag orkar vänta på den svenska versionen eller om det blir den på engelska. I vanlig ordning önskar jag att jag kunde läsa den på originalspråket, men icke.

Skärmavbild 2013-06-28 kl. 12.20.48

Kallentofts sjätte bok om Malin Fors, Vindsjälar, kommer ut i slutet av oktober. Snabblästa och spännande böcker i Linköpingsmiljö. Roligt att läsa för en östgöte som mig.

Skärmavbild 2013-06-28 kl. 12.22.46

Avslutningen på Engelsforsungdomarnas kamp mot ondskan i kommande Nyckeln. Vi får ge oss till tåls ändå till mitten av november innan vi får upplösningen.

Skuggorna ruvar på hemligheter i Zafóns ”nya” ungdomsroman

No sooner had they stepped through the front door than they were submerged in a world of fantasy far beyond anything they could have imagined.

Jag har precis läst färdigt The Watcher in the Shadows av en av mina favoritförfattare Carlos Ruiz Zafón. Boken kom ut på spanska (Las Luces de Septiembre) första gången 1995 och ges nu ut på engelska.

IMG_7214

Då jag läst ungdomsböckerna The Prince of Mist och The Midnight Palace innan av Zafón samt hans succéböcker om de bortglömda böckernas gravkammare: Vindens skuggaÄngelns lek samt Himlens fånge tycker jag mig, precis som jag skrivit tidigare, känna till Zafóns sätt att bygga upp en berättelse ganska väl. Därför blir jag inte förvånad när han även i denna bok väljer att leka med ord, uppdaga personers mörka förflutna och leverera en historia som jag anade mig till redan från början. (Jag vill påpeka att detta med att gissa hur historien kommer att sluta främst gäller ungdomsböckerna, det är betydligt mer invecklad intrig i böckerna som handlar om de bortglömda böckernas gravkammare).

Men trots att de aningar jag har ofta visar sig stämma förstörs inte läsglädjen av det. Snarare tvärtom, det är intressant att se hur han får ihop det. Jag läser Zafón med stor behållning då han är en mästare på att måla med språket och skrämma läsaren med dunkla, dimhöljda miljöer där mysterierna avlöser varandra.

Vad handlar boken om?
Familjen Sauvelle, bestående av modern Simone, dottern Irene och sonen Dorian, flyttar efter att fadern dött till Normadie där mamman fått arbete hos en rik leksakstillverkare vid namn Lazarus Jann.

På plats får Simone veta att hon ska ta hand om posten och inköpen av böcker till Lazarus gigantiska bibliotek. Cravenmoore, som den slottsliknande egendomen heter där Lazarus bor, innehåller fler rum än man kan räkna och gångar, prång och vindlande spiraltrappor som säkert varje människa skulle vilja ge sig i kast med att undersöka varje del av. Men, får Simone och barnen veta redan vid första besöket på egendomen, alla våningar förutom den på bottenplanet är förbjudna att besökas och mest förbjudet (vilket är lustigt då man inte får gå någonstans utöver bottenplanet) är västra flygeln. Där vårdar Lazarus sin hustru som sedan tjugo år tillbaka inte är vid sina sinnens fulla bruk efter att ha drabbats av en mystisk sjukdom. Simone och hennes barn verkar ta denna information med ro, medan jag som läsare vill att de genast ska ge sig iväg på äventyr och avslöja vad som döljer sig på alla de våningar där de inte får sätta sin fot. Helst av allt vill jag ju såklart att de ska bege sig till västra flygeln – men för att hamna där får man ge sig till tåls ett tag …

Magi när den är som bäst?

A sumptuous staircase seemed to spiral towards infinity. Looking up, the Sauvelles could see it vanishing into the central tower of Cravenmoore, which was crowned by a small turret with windows all around, infusing the house with an other-wordly light. Beneath this spectral glow lay an immense gallery of mechanical creations. On one side of the walls, a large clock with cartoon eyes smiled at the visitors. A ballerina, wrapped in a transparent veil, pirouetted in the centre of an oval hall in which every object, every detail, formed part of the world of fantastical creatures brought to life by Lazarus Jann. The doorknobs were smiling faces that winked as you turned them. A large owl with magnificent plumage slowly dilated its glass pupils as it flapped its wings. Dozens, perhaps hundreds, of miniature figures and toys filled and endless array of display cabinets it would have taken a whole lifetime to explore. A small mechanical puppy wagged its tail and barked playfully as a tiny metal mouse scurried by. Hanging from the ceiling, a merry-go-round of dragons and stars danced in mid-air to the distant notes of a music box.
Wherever they looked, the Sauvelles discovered new marvels, impossible new creations that defied anything they had ever seen before. For a few minutes all three of them just stood there, completely bewitched.

‘It’s … it’s amazing!’ said Irene, unable to believe her eyes.
‘Well, this is only the entrance hall. But I’m glad you like it,’ said Lazarus, leading them towards Cravenmoore’s grand dining room.