Du döljer väl inga kaniner i garderoben?

Titta på det här bokomslaget. Vad tror du boken kommer att handla om?

27999986_10156015432791760_1548395420_o

Vet du vad jag trodde att den skulle handla om? Nu berättar jag det. En kanin som snodde gurkor. För jag tänker att de allra flesta vet att kaniner verkligen älskar gurkor. Men sedan, när jag började läsa, så visade det sig att boken inte alls handlar om det.

Gurktjuven handlar om Fia som stjäl sin klasskamrats kanin. Kaninen heter Gurkan. Och du får tänka precis vad du vill om Fias tjuvaktiga handling, hon tycker i alla fall inte att den är fel. Inte så värst i alla fall. För kan någon vara en kompistjuv så kan väl någon annan vara en kanintjuv … eller?

Fia går i fyran. Hon har alltid varit bästa kompis med Emma och de umgås varje dag. Detta förändras när Monkan kommer till klassen. Fia blir utanför.

Hej, du som är vuxen!
Gurktjuven behandlar många frågor om etik, moral och livsfrågor som passar bra att diskutera, både under läsningens gång och när boken tagit slut. Läs den för ditt barn! Är du lärare kan ni ha den som högläsningsbok i klassen. Gurktjuven är en relativt lättläst bok som är 118 sidor lång och skriven av Emma Frey-Skött.

Annonser

Vilse bland trollen

22198958_10155653410286760_1282974895_o
I Annika Widholms Trollspanarna är Malva och Hanna ute i skogen med klassen. En skogsguide, Trulsa, berättar för klassen om skogen och trollen som bor där. Ju mer Trulsa berättar om trollen desto mer upprörd blir Malvas och Hannas lärare Peter. ”Troll finns inte på riktigt!” säger han och avbryter Trulsa och skickar ut eleverna på tipspromenad. Två och två ska de gå en slinga i skogen, följa de gula banden för att hitta rätt. Malva och Hanna ger sig iväg men nästan direkt hamnar de på avvägar, de ser inga gula band och klasskamraterna är som uppslukade av jorden. Malva och Hanna är vilse och ur skogen hörs läskiga ljud, tänk om de blir tagna av trollen!

Trollspanarna är en lättläst, humoristisk och småläskig bok, från Hegas förlag, för barn i åldern 6-9 år. Boken är skriven på Hegas-nivå 2, vilken är en bok för den som ”vill ha ett enkelt och konkret språk som är lätt att avkoda.” Berättelsen består av 45 sidor och lix ligger på 17.  Fina illustrationer i färg av Jonna Björnstjerna fyller boken och hjälper läsaren med läsförståelsen.

Trollspanarna är tredje boken i serien Spanarna. Sedan tidigare finns böckerna Spökspanarna och Zombiespanarna.

Tack Hegas förlag för recensionsexemplaret.

Stenkistan

20862124_10155518720596760_177481579_oJag har precis läst Stenkistan av Annika Widholm. Det är Hegas förlag som ger ut boken som ligger på Hegas-nivå 4. Det är alltså en bok till ”dig som vill lära dig några svåra ord” med ”ett språk som ställer lite högre krav på ordförråd och grammatik.” Lix (läsbarhetsindex) 20. Boken är från 9 år och uppåt.

Jag tycker Stenkistan är en riktig bladvändare. Berättelsen börjar med att Lukas, 13 år, hittar en dödskalle (jag har alltid trott det stavades döskalle, så där fick jag lära mig något nytt) i skogen. Han tar med sig kraniet till en osteolog för att ta reda på hur gammalt det kan vara. Kan det vara så att Lukas hittat kvarlevorna efter en liten flicka som försvann från bygden för länge sedan?

Stenkistan är härligt mystisk men handlar också om livet som nybakad tonåring med kärleksproblem.

Hade jag fortfarande arbetat som lärare så hade jag läst boken med mina elever i år 4 eller 5. Kanske hade vi då diskuterat boken utifrån denna läsnyckel. Nu får boken flytta från mig till en lärarkollega och hennes klass istället, hoppas de kommer läsa, rysa och mysa!

Skärmavbild 2017-08-14 kl. 22.57.17

Tack, Hegas för recensionsexemplaret.

Tiggaren

Skärmavbild 2016-07-08 kl. 23.04.46

Jag har läst Tiggaren av Sofie Sarenbrant. Det är några år sedan jag läste henne senast, då jag tidigare läst Vecka 36 och I stället för dig. Jag är alltså ny läsare av böckerna om Emma Sköld och kanske hade boken fångat mig mer om jag läst de andra böckerna i serien innan jag tog min an Tiggaren.

Brottet som huvudsakligen ska lösas i boken är vidrigt och känns inte helt otroligt tyvärr i det samhällsklimat vi lever i. Så även om själva problematiken är skrämmande och borde locka läsaren så lyckas inte handlingen fånga mig riktigt, det tog ca: 200 sidor innan jag fastnade något sånär. Kanske kan det bero på att det här är femte boken i serien om Emma Sköld och att jag, som jag redan nämnt, inte läst de föregående. Sarenbrant lyckas i början få in nya läsare i handlingen ändå, genom att olika karaktärer håller någon typ av monolog för att sammanfatta tidigare händelser. Det är bra för att förstå varför karaktärerna beter som de gör, i den här boken, men tyvärr blir det ganska platt och ointressant och jag kände aldrig att jag sympatiserade med någon av karaktärerna, så där som jag brukar jag annars.

Tiggaren är, trots detta, en bladvändare på så sätt att det är lätt att ta sig framåt i boken snabbt då kapitlen är väldigt korta, två till tre sidor bara. Det medför också att boken består av väldigt många kapitel. Handlingen och språket är enkelt och rakt på och passar kanske bra för mindre läsvana läsare som kanske har svårt att ha koll på en handling med massa olika karaktärer och tät intrig.

Summa summarum – jag vill gärna ha lite mer att bita i, när jag läser deckare. Jag blev inte överraskad av slutet och tyckte att man redan från början visste var det skulle ta vägen.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret av Tiggaren.

Rolig och inspirerande bok för aspirerande barn- och ungdomsförfattare

IMG_8259Jag läser en bok som heter Så skriver du för unga av Ylva Carlsdotter Wallin. Den börjar med en historisk bakgrund till barn- och ungdomslitteraturen och fortsätter sedan att med exempel ur densamma ta sig an hur man kan skriva personbeskrivningar, dialoger, bygga upp historier m.m. m.m. när man vill skriva för just barn och ungdomar.

Jag läser boken från pärm till pärm, men den funkar säkerligen lika bra som en skrivandets uppslagsbok. Här och var dyker skrivövningar upp, vilket var en positiv överraskning. Då jag arbetar som lärare hittar jag en hel del matnyttigt att ta med in i klassrummet, som när vi exempelvis arbetar med flödesskrivning. När vi lär oss om de/dem och dom har Carlsdotter Wallin valt ut en dialog ur Harry Potter och de vises sten för att undersöka skriftspråk och talspråk samt hur de olika varianterna i text kan beskriva karaktärsdrag och inbördes relationer karaktärer emellan. I klassen kan vi titta på detta och tala om hur Hagrids sätt att tala skiljer sig från Ollivanders och vad Hagrids talspråk fyller för funktion i texten. Vi kan också undersöka om/hur dialogen förändras när talstreck används istället för citattecken, som här nedan:

“Rubeus! Rubeus Hagrid! Vad roligt att se dig igen … Ek, sexton tum, ganska böjlig, var det inte så?”
“Jo, de va de, sir” , sade Hagrid.“
Det var en bra stav du hade. Men de bröt den väl mitt itu när du blev relegerad, antar jag?” sade Mr Ollivander, plötsligt sträng.
“Ähum … ja, de gjorde dom”, sade Hagrid och trampade nervöst med fötterna. “Men jag har fortfarande bitarna kvar”, tillade han glatt.
“Men du använder dem väl inte? sade Mr Ollivander skarpt.
“Nej, visst inte, sir”, sade Hagrid hastigt. Harry lade märke till att han tog ett väldigt hårt grepp om sitt skära paraply medan han talade.

(Ur Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling.)

När man läser en bok om hur man ska skriva, så förväntar jag mig att läsningen ska vara lite tung. Att jag inte kommer orka läsa så mycket åt gången. Men i det här fallet har jag fel. Läsningen flyter på och känns lättsam även fast den ger mig så mycket. Blad efter blad vänds i rask takt och det viks in hundöron på var och varannan sida. Till hundöronen tänker jag återvända sedan, när jag är färdigläst och läsa igen, för att tänka och lära och använda skrivövningarna själv. För jag läste någonstans att ska man lära någon att skriva (som vi svensklärare gör) då behöver man ju skriva själv också. Så det tänker jag göra. Om det sedan så småningom blir en bok av det hela, det återstår att se. Är det något jag vet om skrivandets konst, så är det att det inte är lätt. Då skulle det väl inte kallas för en konst, antar jag?

IMG_8260

IMG_8261

IMG_8262

Tack Ordfront, för recensionsexemplaret.

Bra och suverän dialog, fast något ångestframkallande läsning

IMG_8206
”Jag vet att du älskar mig men det gör så ont att du inte är förälskad i mig. Snälla kan du inte bara bli lite fånigt kär i mig? Bara lite?”

Jag har läst Det bästa barnet av Sofia Olsson. En bok i serieformat om ett par som vill ha barn. Det mesta har flutit på som det var tänkt och nu ska nästa steg tas, de ska göra det bästa barnet som är gulligt, smart, snyggt och trevligt och alltså bär på de bästa egenskaperna från dess föräldrar. ”Kan vi inte göra en bebis?” säger mannen och får ett ”Kan vi väl” till svar av sin kvinna.

Nu blir det dock inte som de tänkt sig, sommarbebisen som de planerat kommer inte, inte blir det någon höstbebis heller. Istället blir det hormoner och utredningar för att ta reda på vad som är fel. Vem som är fel. Älskogen som förut var härlig och spontan blir nu schemamässig, men trots allt kämpade dyker den där förbannade blödningen upp varenda månad.

Det sliter på mannen och kvinnan. Deras förhållande vacklar och en dag kommer han hem och erkänner att han varit otrogen. Hur ska det bli nu? De skulle ju ha barn med varandra, det bästa barnet.

Att läsa Det bästa barnet är ångestframkallande tycker jag. Jag tänker rätt mycket på det där med att skaffa barn, tänk om jag inte är fertil. Det blir bara svårare och svårare att bli med barn efter 28 års ålder, hörde jag en gång på en föreläsning på universitetet (då jag själv var 28) vilket är ett tag sen, så då undrar man ju hur det står till med fertiliteten nu. Kanske är det det sista ägget som åker rutschkana nerför äggledaren denna månad? *Rys*. Fast så kan det inte vara, en kompis sa att kvinnan toppar sin fertila förmåga vid 35 (enligt ny forskning) så nu tror jag stenhårt på det och tar det lungan.

Trots framkallandet av ångest och allt besvär som man får ta del av när barnalstrandet inte kommer naturligt så är boken också full av hopp, kärlek (mitt i allt svek), hångel, Herr Ågren och ett självförtroende som växer sig starkt och högt för att i nästa sekund krascha och bli en våt pöl av tårar på golvet. Humorn finns där och känslan av att känna igen sig. En bok som är som en berg-och-dalbana av hurra! och nej! och massa annat. Jag tycker om boken och tycker du också ska läsa den.

Det känns som Det bästa barnet är självbiografisk, i en annan blogg visade det sig att den faktiskt är det.

IMG_8202IMG_8203IMG_8204Tack Ordfront, för recensionsexemplaret.

Skräckisarna som får eleverna att rysmysa

Mohahahaha!

Då har vi läst några berättelser ur Lena Arros Döden i pizzan och Luckan i golvet.
Både fyrorna och femmorna uppskattar berättelserna, fast jag märker att femmorna förstår dem bäst även om några sitter och undrar efteråt: ”Slutade det så där?”

Det är korta berättelser i lättläst format som brukar ta mig mellan 15-20 minuter att läsa. I min femma avslutar vi varje onsdag med en skräckberättelse. Den jag läste idag var just Döden i pizzan där ägaren på pizzerian Rigor Mortis (lite stelt namn på en pizzeria kan tyckas) ingår ett avtal med en något udda figur för att få mer fart på försäljningen. I början går det bra men inte ska det vara inte … Allt har ju sitt pris.

I berättelsen Fan är lös hittar två tonårskillar en medeltida text som hjälper dem kontakta mörka makter. De ska bara gå motsols kring kyrkan några varv, tre torsdagar i rad. Men det visar sig att det inte är så bara. Läsaren får i berättelserna lära sig att det inte är så smart att ge sig i kast med sådant man inte riktigt har kontroll över själv eller tror på – vad gör man när det visar sig vara verkligt?

Just berättelsen Fan är lös spelade två kursare till mig upp som ett litet skådespel. De släckte ner i klassrummet, spelade upp passande ljud vid valda tillfällen och fick oss andra (ca: 20 vuxna) att sitta på helspänn. En härlig upplevelse. Det var på det viset jag fick vetskap om Arros böcker och det är jag och mina elever mycket glada för nu, då vi varje onsdag har det rysligt trevligt tillsammans. Moahaha!

Soundbible kan ni hitta ljud till era skådespel.

20130220-164513.jpg

 

20130220-164708.jpg

20130220-164551.jpg

20130220-164616.jpg

20130220-164650.jpg

20130220-164716.jpg